Skriv ut

17 februari är det ett år sedan Kosovo förklarade sig självständigt. Kosovo ligger mellan Albanien, Makedonien, Serbien och Montenegro och har drygt två miljoner invånare, varav 500 000 bor i huvudstaden Pristina. Kosovo beskriver sig som en ”demokratisk, multietnisk och sekulariserad republik” som inkorporerat FN-medlaren Martti Ahtisaaris förslag rörande områdets status, inklusive skydd och garantier av rättigheter för alla medborgare.

54 av FNs 192 medlemsländer har hittills erkänt Kosovo som tills vidare har en villkorad självständighet, av dessa är 22 av EUs 27 medlemsländer. Kosovo har sökt om medlemskap i internationella valutafonden och är medlem i ett antal internationella idrottsförbund.

Det allmänna valet i Kosovo i november 2007, som vanns av Hasim Thaci, ledare för Demokratiska partiet som därefter blev premiärminister, öppnade vägen till självständigheten som proklamerades ett kvartal senare. Serbien förklarade självständigheten olaglig och stöddes av Ryssland. Ett antal EU-länder som präglas av egna separatistiska regionala strävanden, Spanien, Grekland, Rumänien, Slovakien och Cypern, gav inte heller sitt stöd till självständigheten. Det gjorde däremot alla övriga EU-länder, inklusive de största medlemsländerna, och USA som spelat en pådrivande roll under George W Bush administration.

I mars startade serber i protest upplopp kring en FN-byggnad i norra delen av staden Mitrovica i norra Kosovo som domineras av deras etniska grupp. Ett hundratal personer skadades i sammandrabbningar med FN och Natostyrkor. En FN-polis dödades. Två gränskontroller mellan Kosovo och Serbien förstördes.

I april antog Kosovos parlament en ny grundlag. I juni beslutades enligt den nya grundlagen, att makten ska överföras till den etniska albanska regeringen efter nio år av FN-styre. Kosovoserberna satte upp en eget rivaliserande beslutande församling i Mitrovica. En ny nationalsång antogs.

I oktober beslutade FNs generalförsamling att överföra frågan om Kosovos självständighet till Internationella domstolen i Haag, vilket har lett till en försvagning av erkännandeprocessen rörande Kosovo.

I december övertog EU-missionen EULUX den polisiära, juridiska och tulladministrationen från FN. Serbien accepterar EU-missionen. FN-missionen UNMIK stannar kvar med begränsad myndighet.

I januari 2009 upphörde Kosovos skyddskårer att fungera, som sprungit ur den tidigare kosovoska befrielsearmén, och transformeras till Kosovos säkerhetsstyrkor. Transformationen har än så länge varit partiell, beroende på motstånd från oppositionella grupper, vilket kosovoserber med understöd från Belgrad protesterat mot.

5 februari röstade Europaparlamentet för att alla EU-länder ska erkänna Kosovo – 424 röstade för, 133 mot och 24 avstod. Samtidigt välkomnade Europaparlamentet den ”framgångsrika utplaceringen” av EULEX-missionen till Kosovo.

Många problem

Det finns många problem i ettårsjubilerande, självständiga Kosovo. Arbetslösheten är minst 50 procent, ekonomin i dåligt skick och kriminaliteten utbredd. Kosovoserber är inte inlemmade i landets institutioner. Mänskliga rättigheter efterlevs mycket bristfälligt för serber och romer. Det finns områden med spänningar som norra Mitrovica, också beroende på att Kosovopolisen inte har kontroll där, Natomissionen KFOR utestängs från civila uppgifter och den rådande kriminaliteten.

Ryssland har blockerat beslutsfattandet i FNs säkerhetsråd som därför inte kunnat utdela något nytt mandat i Kosovo. Ett frågetecken är också själva utbrytningen av Kosovo ur Serbien, som FN-medlaren Ahtisaari menade var en oundviklig process efter den etniska rensning som bedrevs mot kosovoalbaner under Natos luftbombningar våren 1999. Därefter har en hämndlysten omvänd etnisk rensning pågått och som riktats mot kosovoserber.

Skapar utbrytningen av Kosovo ett nytt farligt internationellt prejudikat?

Ja, menar de som motsatt sig självständigheten. Och i samband med Rysslands erkännande av enklaverna Sydossetiens och Abchasiens självständighet under senaste förhöst hänvisades till Kosovofallet. Mot detta står bland annat Ahtisaaris nämnda bedömning. Och i samband med flertalet EU-länders erkännande talade utrikesminister Carl Bildt om ”ett gränsfall av folkrätten, i folkrättens utkanter”, samtidigt som han förordade ett erkännande.

Ju längre tiden går talar det mesta för att ”faktum på marken” kommer att etableras, och därmed Kosovos självständighet att befästas. Det kommer dock att dröja många år ännu innan den sköra eller svaga statsbildningen Kosovo kommer att kunna stå på egna ben som en demokratisk rättsstat med full respekt för de mänskliga rättigheterna, utan stark stödjande hjälp av det internationella samfundet.

Text: Levend Bicaku, Palmecentrets lokalkontor i Pristina
Gunnar Lassinantti
Johanna Leander

Publiceringsdatum: 2009-02-19

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...