Skriv ut

De riskerar fängelsestraff och razzior i sina hem. Ändå väljer de en politisk tillvaro. – Vi tänker på nästa generation, säger Larysa Nasanovitj, journalist, och verksam i staden Salihorsk. – De som kan offrar sina egna liv i förhoppningen om att deras barn ska få det bättre.

– Vi tvingas ofta agera underjordiskt eftersom förföljelsen är så stor av oppositionella.  Larysa Nasanovitj, 52 år och journalist i staden Salihorsk, berättar. Hon är engagerad i kvinnopartiet Nadzeya.  – En fråga om att ändra ett tidsschema på ett daghem eller kritik av en busstidtabell lätt kan utvecklas till en drabbning. Det räcker med att tre personer ska samlas i ett politiskt möte så blir det en stor sak.

Gnistrande snö och sol möter de nio vitryska kvinnor som besöker Sverige. För arrangemangen svarar S-kvinnor i Stockholms län och Stockholms läns partidistrikt. Det blir intensiva dagar med besök i Södertälje hos politiske sekreteraren Evin Cetin och i riksdagshuset hos ledamoten Carina Ohlsson.

Lördagens möte, med utsikt över Stockholms innerstads tak och skorstenar, bjuder på vittnesmål. De ger en skrämmande bild av en politisk verklighet i vår omedelbara närhet.

Efter attackerna mot demonstranterna i Minsk den 19 december 2010 vilar en djup förstämning över Vitryssland.

Bland de nio deltagarna fanns kvinnor från Minsk, Brest, Mogilev och Vitebsk.

Larysa Nasanovitj blev uppmärksammad för sitt politiska arbete när hon för tre år sedan dömdes till 15 dagars fängelse.

För Larysa Nasanovitj handlar det framför allt om att kvinnor ska kunna ha arbete inom den mindre sektor som utgör eget företagande

– Det blev en intressant tid i fängelset. Jag fick tillfälle att prata med många. Flera satt där för fylleri, stöld eller andra mindre brott. När jag som politisk aktivist kom dit fick de plötsligt en chans att ta en promenad och en dusch. Det hade de egentligen rätt till, men inte tidigare fått.

Oppositionella beskrivs som fiender till folket

Valentina Matusjevitj, 54 år, är vice ordförande i Nadzeyapartiet. Just nu sitter hennes son i fängelse på grund av politiska aktiviteter. Själv har hon förhörts många gånger. – När polisen kommer gäller det att öppna snabbt, för annars bryter de sig in. De kommer alltid två. De har också med sig två vittnen, det måste man ha när man går in, men vi vet inte vilka det är. De söker igenom allt. Senast tog de alla datorer och papper. Hon beskriver hur polisen kan ta med sig fotoalbum och privata filmer från familjerna där de gör husrannsakan och sedan, vilket har hänt, visa upp avsnitt i TV. De kan också beslagta kreditkort och pengar, om de nu hittar något sådant, och det ”finns inte en chans att få tillbaka något”.

Valentina Matusjevitj berättar om en aktion i maj 2010 med ett förslag om namnbyte. De ansåg att författaren Vasil Bykau, som dog 2003, borde få en gata uppkallad efter sig. Vasil Bykau deltog först i kriget mot Tyskland, sedan skrev han om det i realistiskt hyllade verk. Han var öppet kritisk mot landets ledning.  – Men vi fick inget tillstånd att samlas för vår kampanj och polisen slog till. Det blev husrannsakan och förhör, men jag vet ännu inte om jag är anklagad för något.  Valentina Matusjevitj menar att människor runt omkring dem drar sig undan.  – Eftersom oppositionella beskrivs som fiender till folket på TV märker jag hur grannar knappt vågar hälsa. Våra vänner och släktingar är oroliga om de ringer till oss. Det finns många som undrar varför vi håller på med politik och är beredda att riskera så mycket.

Internationellt utbyte angeläget

När de svenska värdarna undrar över parlamentets sammansättning och om det finns kvinnliga företrädare tar Alena Jaskhova, 60 år, ordet. Hon är Nadzeyapartiets ordförande sedan många år, jurist, och arbetar för den oberoende fackföreningsrörelsen.

Nadzeya bildades redan 1994 och får betraktas som en unik rörelse i Vitryssland. Det är svårt att hålla ihop partier och föreningar.  – I parlamentet finns inte våra kvinnor. Vi är över huvud taget inte representerade i beslutsfattande församlingar på den nivån. Oberoende kvinnor och deras organisationer har ingen politisk makt. När president Lukasjenka beordrade att parlamentet skulle fyllas med en tredjedel kvinnor, ja, då blev det så. Men de sitter som marionetter, inget annat. Alena Jaskhova är den som upprepade gånger betonar hur angeläget det är med internationellt utbyte och kontakter. – Vi vet att vi gör ett viktigt arbete. Vi är inga brottslingar bara för att vi vill vara med och påverka. Våra medlemmar och andra politiskt aktiva kvinnor måste veta att det finns andra länder där det ser annorlunda ut.

Alena Korbut, 22 år, är juriststuderande i Minsk.

– För mig är det självklart att vara engagerad, men mina vänner är oroliga.  Hon beskriver hur några försökt övertala henne att avstå. Hon är gift och har en ettårig dotter. När som helst kan hon bli relegerad från universitet för sin verksamhet. – Visst tänker jag på det, men det är också så roligt med politiken. Mina vänner blir också nyfikna och vi diskuterar ofta. Den 19 december 2010 befann sig Alena Korbut i närheten av Oktobertorget. Men hon gick inte dit. Hon ville inte bli gripen med tanke på sin dotter.

Det är lördag i Stockholm och demonstration för Egyptens folk på Sergels torg. Vi avslutar dagen med att vandra dit och Alena Korbut ser osäker ut när vi står på Drottninggatan och blickar ned på torget.  – Vad gör polisen, undrar hon. Vi går ned, står en stund och tittar på banderoller. ”Alla torg är Tahrir”, stå det på en banderoll som ligger ned mot räcket. Alena skrattar. Hon tycker att det känns lite hemtamt, men den skillnaden att här, i Stockholm, ingriper inte polisen mot demonstranterna.

Text och foto: Maria Söderberg

Publiceringsdatum: 2011-02-21

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...