Skriv ut

Daytonavtalet som avslutade Bosnienkriget i november 1995 skrevs utan att en enda kvinna från det forna Jugoslavien var närvarande vid förhandlingarna. I Bosnien och Hercegovinas författning fastslogs att det politiska systemet ska byggas upp kring etnicitet med kvoter för kroatiska, bosniska och serbiska politiker, och en liten kvot för ”övriga folkgrupper”.

"Envis kvinnokamp i krigets spår"– Allting i det här landet kokar ner till nationalismen. Den blir en täckmantel för relevanta reformer, som socialpolitik, arbetsmarknadspolitik eller offentliga investeringar. Politik här handlar bara om uppdelning; Vem attackerade vem? Vem utnyttjar vem? säger Merima Tabaković.

Merima Tabaković är ordförande för ungdomssektionen på Bosniska handelsfacket som mestadels organiserar kvinnliga arbetare.  På kontoret finns svarta trämöbler och en karta över Norden med häftstift fästa i Stockholm och Sundsvall. Facket samarbetar med svenska fackföreningar genom Palmecentret. Merima talar perfekt engelska och är kunnig och sansad.

– Nationalism äter allt som är levande. Så fort du gör något så finns det alltid någon som säger att det är emot vår folkgrupp, emot våra intressen. Även när befolkningen försöker lita på varandra finns det någon som motarbetar dem.

Knappt 40 procent av kvinnorna i Bosnien och Hercegovina har en formell anställning och en vanlig månadslön ligger på 2 500 kronor. Usla arbetsförhållanden, försenade löner, obetalda sjukförsäkringar och sexuella trakasserier är vardagsmat bland de historier som medlemmarna berättar.

– Problemet för kvinnorna är att de känner att så fort de får en anställning så måste de verkligen kämpa för att behålla den och den känslan utnyttjas av arbetsgivarna.
Handelsfacket är unikt, de har en kvinnosektion och en kvinnlig ordförande och de håller utbildningar för att stärka kvinnor.

– Många är rädda. Men de finner ett sätt att leva med rädslan och stå ut. Men så fort de förstår att det finns andra kvinnor som har det likadant då händer det något. I den gruppkänslan blir de stärkta.

När vi kommer ut från fackets kontor har det börjat regna. Vi köper ett paraply av en kvinna som kvickt stuckit ut för att tjäna en slant. Vilken politik riktas åt att hjälpa fattiga, informellt arbetande äldre kvinnor utan anställning när nationalismen lägger sig som en osynlighetsmantel över alla arbetsmarknadsreformer?

Text: Sofia Joelson
Foto: Anna-Maria Marklund

Texten är ett utdrag ur en längre artikel med rubriken Envis kvinnokamp i krigets spår som publicerats i tidskriften Tvärdrag.

Publiceringsdatum: 2012-06-19

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...