Skriv ut

Anna Lindh, som spelade en viktig roll för att hindra att krig bröt ut i Makedonien 2001, är Radmila Sekerinskas förebild. Själv var Sekerinska en nyckelaktör för att ta Makedonien från gränsen till krig till att bli en stabil EU-kandidat med framtidstro. Men i julas blev hon och landets politiska opposition brutalt utburen ur parlament av säkerhetstjänsten.

Radmila Sekerinska vid Anna Lindh-seminariet i juni 2013.– Jag var chockad, säger Radmila Sekerinska.

Skandalscenerna från Makedoniens parlament finns att se på Youtube. Socialdemokratiska SDUM och oppositionens 42 ledamöter håller varandras händer. De har stannat kvar i parlamentet i protest för att inte den högerledda regeringen ska kunna driva igenom budgeten utan att oppositionen fått sina röstkort. Då kommer säkerhetsvakter in i salen. De brottar ned och bär ut ledamöterna som tillhör oppositionen, en efter en.

– Om du hade frågat mig 2002 eller 2008 om vi hade lärt oss läxan att stabilitet och utveckling måste gå hand i hand med demokrati, så hade jag sagt ja, säger Radmila Sekerinska.

– Företrädare för över en tredjedel av parlamentet sparkades och släpades ut. På grund av att vi motsatte oss budgeten, att vi försökte göra vår röst hörd. Makedonien gick in i en ny politisk kris. Det var ett allvarligt brott mot konstitutionen, en form av parlamentarisk statskupp och brott mot de mänskliga rättigheterna.

Radmila Sekerinska talar snabbt och välformulerat på perfekt engelska, som vittnar om internationell utbildning. Hon är en av deltagarna i Anna Lindh-seminariet och det är inte utan anledning. En av Lindhs stora bedrifter var ju att som utrikesminister under EU-ordförandeskapet 2001 säkra en fredlig och demokratisk utveckling i ett Makedonien vid randen av inbördeskrig.

Sekerinska spelade, trots sin ungdom, en aktiv roll i den politiska processen och i de förhandlingar med tidigare makthavare som därpå följde enligt EU-planen.

– Makedonien är ett komplicerat land på grund av sin etniska och språkliga mångfald. Makedonien kände lukten av krig. Vi var nära avgrunden, men lyckade undvika de värsta erfarenheterna från våra tidigare jugoslaviska vänner.

Redan innan Lindh blev ett namn i Makedonien hade Sekerinska intresserat sig för den svenska utrikesministern, som intog sin post samtidigt som Sekerinska 1998 blev invald i parlamentet, med liknande bakgrund. Lindh var kvinnan bland de gråa kostymerna på EU:s toppmöten, på samma vis som Sekerinska i makedonsk politik.

– Jag var 25 år, en av endast sju kvinnor i parlamentet, i en period där kvinnor var närmast icke existerande i politiken, osynliga och utan inflytande. Särskilt när jag steg i hierarkin saknades kvinnliga förebilder, säger Sekerinska, i dag 41 år.

Sekerinska blev direkt vice premiärminister och ansvarig för EU-integrationsprocessen och därefter premiärminister under en period 2004. I dag är hon oppositionsledare och själv en kvinnlig politisk förebild och hyllad för sitt mod.

Hennes och SDUM:s politiska utmaning är att Makedoniens befolkning har så stora problem med att klara vardagen att den demokratiska diskussionen får komma i andra hand. Makedonien har 30 procents arbetslöshet och över 50 procent av de unga går utan jobb. Var tredje lever under fattigdomsgränsen.

Regeringen utnyttjar namnkonflikten med Grekland till att flirta med nationalistiska strömningar och utmålar oppositionen som hinder för den ekonomiska utvecklingen.

– Vi trodde att fler människor skulle delta i våra protester mot regeringens agerande. Många av oss blev besvikna. Men i en atmosfär som skapar rädsla och där regeringsmakten verkar absolut, är det svårt.

– Om du frågar medborgarna i Makedonien är de största problemen fattigdomen och arbetslösheten. De politiska problemen kommer i andra hand. Men när dessa bryter ut ökar tyvärr de ekonomiska problemen, säger Sekerinska.

2001 agerade EU, under Lindhs och Solanas ledning, snabbt, tydligt och beslutsamt för demokrati och mänskliga rättigheter. Efter händelserna 24 december 2012 har EU varit tyst, splittrat och räddhågat i sina reaktioner. Det tog månader och hot om bojkott av lokalvalen innan EU tillsatte en undersökningskommitté. Men Sekerinska tvivlar på att den leder någon vart. I stället kan regeringen hävda att oppositionen lägger nya hinder för landets redan uppskjutna färd in i EU-värmen.

– När vi förlorade valet 2006 ansåg jag att det inte var hela världen. Det var tvärtom ett tecken på ett hälsosamt system, där man röstas bort om man inte är framgångsrik. Nu har vi gått in i ett stadium typiskt för Balkanländerna. Vi har en ”Milosevic-regering” utan krig. På ett sätt är det ännu sämre eftersom det inte finns något brådskande skäl att reagera på det. Vi slåss ju inte mot hela världen.

Ändå utstrålar Sekerinska en positiv kraft som påminner om Anna Lindhs.

Är du någonsin själv rädd?

– Nej, ärligt talat inte. Jag reagerar politiskt på dessa händelser. Men jag var chockad i parlamentet. Jag kunde inte tro att något sådant kunde hända i mitt land. Jag var arg, inte rädd. Men många människor var rädda.

På bilden syns Radmila Sekerinska vid Anna Lindh-seminariet i juni 2013.

Text och foto: Jan Söderström

Artikeln är tidigare publicerad i Internationella Socialdemokraten 2013.

Publiceringsdatum: 2013-11-25

Till toppen av sidan
Vi trodde att fler människor skulle delta i våra protester mot regeringens agerande. Många av oss blev besvikna. - Radmila Sekerinska

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...