Skriv ut

Det är hög tid för oss att göra upp med traditionella och auktoritära livsmönster. Hela mellanöstern behöver dialog, på alla nivåer! Det säger Ahmed Abu Haija, aktiv i Palmecentrets dialogprojekt i Palestina och på Sverigebesök den vecka då egypterna befriade sig från envåldshärskaren Mubarak.

När vi träffas är det två dagar kvar till den historiska lördagen den 11 februari då jublet steg över Egypten – Mubarak hade äntligen tvingats bort från sin post. Ahmed Abu Haija är i Sverige för att berätta om dialogprojektet och hur han och andra som är engagerade i projektet arbetar för att få människor att samtala med varandra över religiösa, politiska, etniska och andra gränser. Samtidigt följer han intensivt vad som händer på Tahrirtorget och andra platser i upprorets Egypten.

– Jag är inte förvånad över kraften i det folkliga engagemanget, säger han.

– Jag har länge anat att den teknologiska revolutionen kommer att förändra mellanöstern i grunden, och nu börjar den resan!

De flesta länder i arabvärlden, även Palestina, präglas av traditionella och auktoritära livsmönster och värderingar, fortsätter han.

– Det gör att våra samhällen utvecklas väldigt långsamt och att kvinnoförtrycket lever kvar. Särskilt på landsbygden är det fadern och äldste sonen som har all makt i familjen, i stort som i smått.

Auktoritära skolor

– Även våra skolor är generellt väldigt auktoritära och fungerar nästan som militärinstitutioner med mycket stränga lydnadskrav. Efter tolv år i en sådan miljö har man fått huvudbudskapet klart för sig – att man aldrig ska ifrågasätta sina ledare!

Palmecentrets dialogprojekt är ett mycket bra initiativ för att synliggöra de här värderingarna och rucka på människors invanda föreställningar, fortsätter Ahmed Abu Haija. Han betonar att dialogtänkandet behövs på alla nivåer i samhället, från den enskilda familjen till den högsta politiska ledningen.

– Dialog innebär att verkligen lyssna på vad andra har att säga och att respektera att det finns olika uppfattningar. Det är helt enkelt själva kärnan i demokrati och mänskliga rättigheter! Målet är förstås att det synsättet ska genomsyra våra samhällen.

Hur gör man då för att åstadkomma dialog?

Ahmed Abu Haija brister ut i ett brett och vänligt leende. Han är 31 år, och hemma i Jenin väntar hans fru och deras fyra månader gamla dotter. Han växte upp Saudiarabien, båda föräldrarna arbetade som lärare där, men familjen återvände till Palestina och Jenin efter Gulfkriget 1991. Ahmed Abu Haija var då 14 år och mötte en helt ny värld. Israelisk militär fanns överallt och gatan han bodde på patrullerades dagligen av israeliska tanks. Och han mötte människor som diskuterade, protesterade och kastade sten. I Saudiarabien fanns det bara en enda tillåten uppfattning om det mesta och protester förekom över huvud taget inte.

– Det var omtumlande! Efter några veckor stod jag också och kastade sten på militären!

Han greps vid flera tillfällen, och liksom många palestinier har han upplevt israeliska fängelser från insidan. Men att kasta sten var ett rimligt svar på den situation som han och andra befann sig i då – även om det inte direkt ledde till dialog, säger han.

– Till för några år sedan fanns det israeliska soldater  över hela Västbanken, vi konfronterades med dem varje dag och det var oerhört provocerande. Vi var tvungna att protestera! Idag bevakar  israelerna huvudsakligen områdena kring separationsmuren och vägspärrarna, så vi ser inte lika mycket av dem.

Samlar ungdomsgrupper

Som sagt, hur åstadkommer man dialog? Ahmed Abu Haija samlar ungdomsgrupper med deltagare från olika lokala organisationer.  Tanken är att de efter utbildningen ska lära ut dialog i sina respektive organisationer.

– När vi träffas första gången ger jag dem ett aktuellt ämne som de får diskutera fritt i 20-25 minuter. Det slutar alltid i kaos – alla skriker och ingen lyssnar på någon.

– Sedan diskuterar vi vad som hände och hur bristen på verklig dialog genomsyrar hela vårt samhälle, från familj och skola till myndigheter och regering, och vad det innebär. Och, förstås, hur man kan få till ett meningsfullt samtal.

Ahmed Abu Haija använder en analysmodell som kallas ”löken” på sina kurser.  Löken har tre höljen, eller samtalsnivåer, och det är viktigt att veta vilken nivå som talaren befinner sig på, förklarar han.

Det yttersta höljet är position, den del av ens personlighet som man visar upp och som alla ser. Nästa nivå är intresse, det vill säga frågor som är viktiga för oss och som vi kan förhandla och göra upp om. Längst in finns behov, våra starkaste drivkrafter och värderingar.

– När en diskussion berör våra innersta behov, då känner man att det verkligen är viktigt! Men i vårt samhälle reagerar man ofta på position, det yttre, istället för att ta reda på vilka behov och drivkrafter det egentligen handlar om!

I grupperna brukar man komma fram till att politiska ledare sällan använder sig av dialog.

– Det är viktigt att unga människor uppmärksammar hur politikerna agerar och reagerar mot auktoritära ”diktatorsfasoner” understryker Ahmed Abu Haija.
Det är inte okontroversiellt med dialog, tvärt om, slår han fast.

– Det händer ofta att lokala ledare och lärare  hör av sig och säger att den här utbildningen inte alls behövs och att de redan vet hur de ska nå ut till människor och få dem att lyssna.

– Då brukar jag ställa en motfråga – varför tror de att vi har en generation unga idag som inte känner att de kan påverka sitt samhälle?

Ahmed Abu Haija är optimist. Inte enbart på grund av det som händer i Egypten, han har länge känt att en förändring är på gång.

Ny tideräkning med Al Jazeera

– Det blev en ny tideräkning i mellanöstern med TV-kanalen Al Jazeera! Plötsligt fick vi en mediebevakning som liknar den ni har i väst, med reportrar som ställer olydiga och tuffa frågor till makthavarna.

– Jag håller inte alltid med Al Jazeera, men de har betytt enormt mycket och påverkat våra inhemska medier i en mer öppen riktning.

Detta tillsammans med internet och mobiltelefonen blev den brygd som nu får ledare i land efter land i regionen att börja fundera på en tillflyktsort eller fila på sitt avskedstal.
Men för palestinierna är ockupationen huvudproblemet, betonar han.

– Även om vi på olika sätt drabbas av de auktoritära värderingar som finns i vårt samhälle så är det ockupationen som orsakar mest lidande och som engagerar oss mest.

Vad skulle en en ny, demokratisk regim i Egypten betyda för utvecklingen i Palestina?

– Mycket! De första åren måste egypterna omorganisera sitt politiska system, etablera demokratiska institutioner, utveckla demokratiska partier och så vidare. Den processen skulle på ett avgörande sätt påverka alla länder i regionen – även Palestina.

– Dessutom skulle USA tvingas att hantera en ny verklighet. Det är helt avgörande för att vi palestinier ska våga tro på en positiv utveckling.

Text: Agnets Carleson

Publiceringsdatum: 2011-02-18

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...