Skriv ut

– Problemen staplas på varandra. I Afrika finns de flesta av världens fattigaste länder, många länder är djupt skuldsatta och hiv/aids-epidemin mer omfattande än någon annanstans. Men jag är ändå optimist. Det finns en enorm kraft i Afrika och vi kan bidra till att frigöra den. Den första uppgiften är att visa de andra bilderna av Afrika, de hoppfulla och inte bara de dystra.

Det säger Birgitta Silén, biståndschef på Palmecentret, som är i full färd med att utveckla en ny Afrikastrategi. Målet är att öka insatserna i på den afrikanska kontinenten utifrån de behov och möjligheter som afrikanerna själva ser idag.

När hon beskriver den politiska situationen i Afrika återkommer uttrycket ”post-befrielse”. När staterna i Afrika blev självständiga var stämningen euforisk. Likaså rådde stor entusiasm i södra Afrika efter att apartheid hade krossats. Nu gör sig den krassa verkligheten åter påmind. I omvärlden finns många som blivit mer pessimistiska när det gäller Afrikas framtid. Men det är just denna attityd som Birgitta Silén vill utmana.

När Birgitta Silén gör en politisk analys av dagens situation i Afrika förenas två perspektiv. Å ena sidan är kontinenten, precis som Sverige, påverkad av globaliseringens krafter, både positiva och negativa. Massor med konsumtionsvaror tillverkade i Asien tränger in i Afrika. Expansiva stater som Kina gör enorma investeringar och slåss om att få utvinna råvaror. Detta förändrar betingelserna för den ekonomiska politiken och för arbetsmarknaden. Samtidigt växer en generation upp där de, åtminstone i städerna, har tillgång till mobiltelefoner, TV och kanske internet. Musik och kultur sprids till och från Afrika, och är det inom något område där Afrika kan konkurrera – och där man också släpps in – så är det kulturen.

Å andra sidan finns det som är mer Afrikaspecifikt; den koloniala historien, de ofta starka dragen av klansamhällen, hiv/aids-katastrofen och blandningen av många världar; från rik medelklass till fattiga och många minoritetsgrupper.

– Att förena dessa perspektiv, globaliseringens allmängiltiga vindar och Afrikas specifika situation, är en utgångspunkt för våra strategiska diskussioner.

Palmecentret är en bärare av socialdemokratiska visioner. Men vad betyder dessa ideal i en afrikansk kontext? Birgitta Silén hoppas på reformer som skulle kunna bana väg för mer av gemensam välfärd. Hon nämner särskilt tillgång till utbildning och sjukvård av god kvalitet.

– Det handlar om många steg på vägen. Det viktigaste är tillgången till arbete – precis som överallt. Folkligt deltagande i de beslut som påverkar människors liv är också grundläggande för att skapa det fundament som ett välfärdssamhälle kan byggas på.

Att stärka demokratin är ett centralt mål. Birgitta Silén säger utan omsvep att den inte fått fäste i Afrika.

– Demokratin är ofta en formalitet snarare än ett verktyg för människor att påverka sina liv och värna sina rättigheter. Men demokratin måste ägas av medborgarna och får inte bara vara ett huvud på samhällskroppen som man ser vid valurnan vart fjärde år. Det är särskilt tragiskt i länder som hade starka folkrörelser i befrielsekampen, men som kollapsade och aldrig ersattes, varken med nya folkrörelser eller demokratiska partier med aktiva medlemmar. I en del fall har det istället gått riktigt illa, som Zimbabwe, och det finns risk att demokratiseringen går bakåt istället för framåt i andra länder också.

Hiv/aids är en katastrof men det är, enligt Birgitta Silén, ett så enormt hot att folkrörelser har vuxit fram – brett och över olika gränser – för att bekämpa sjukdomen.

– Den mobiliseringen är något vi måste ta tillvara på – också som en kraft för att stärka demokratin.

För närvarande stödjer Palmecentret projekt i en rad afrikanska länder. Däribland Etiopien, Gambia, Ghana, Kenya, Kongo-Kingshasa och Namibia. Men flest projekt finns i Sydafrika, där Palmecentret också har ett lokalt kontor. Innehållet i projekten har stor spännvidd, det handlar bland annat om alfabetiseringskampanjer för kvinnor, kunskapsprojekt kring hiv/aids och uppbyggnaden av studieförbund. Men Palmecentret skiljer sig samtidigt från andra biståndsaktörer som också stödjer exempelvis information om hiv/aids.

– Vi har en tydlig politisk profil. Vi stödjer det civila samhället. Men inte vilka organisationer som helst, utan sådana som delar våra grundläggande värderingar.

När det gäller Palmecentrets fortsatta engagemang i Afrika betonar Birgitta Silén att man sedan länge byggt upp ett förtroligt samarbete med flera afrikanska organisationer.

– De fortsatta satsningarna måste bygga vidare på dessa kontakter. Sådana relationer måste man värna. Det skulle ta lång tid att etablera nya.

Uppdrag Solidaritet

Tidigare i år kom Birgitta Siléns bok Uppdrag Solidaritet – Arbetarrörelsen och Södra Afrika 1960-1994 som handlar om den svenska arbetarrörelsens stöd till anti-apartheidrörelsen i Sydafrika. Idag, hävdar, Birgitta Silén, har många av folkrörelserna i Sydafrika som stod för den tidens motstånd vittrat sönder.

– Man samlades kring att få bort apartheid. Men när det målet var uppnått blev det ANC som var den minsta gemensamma nämnaren och lojalitet blev det viktigaste. Utländskt bistånd till folkrörelserna upphörde också – de förväntades verka kostnadsfritt när apartheid försvann. Men ett civilt samhälle behöver både politiska partier och andra folkrörelser. Nu har äntligen nya initiativ börjat växa fram. Palmecentret stödjer exempelvis nya studieorganisationer i Östra och Västra Kapprovinsen. Flera av personerna som sitter i ledningen har vi samarbetat med länge.

Birgitta Silén betonar kontinuiteten i Palmecentrets engagemang i Afrika. Samtidigt är hon inte nostalgisk och återkommer till att den politiska scenen i ett land som Sydafrika är förändrad. Hon tror på en förnyad politisk vitalitet, även om andra frågor kommer att stå i förgrunden. Hon välkomnar också att Socialdemokraternas nya partiledare, Mona Sahlin, har lyft fram Afrika och HIV/aids som ett prioriterat område för arbetarrörelsen.

– Jag tror att den nya generationen socialdemokrater kan och vill engagera sig för Afrika; det är världens fattigaste kontinent, men det finns mycket spännande att lära, inte minst politiskt och kulturellt. SSU samlade för några veckor sen flera hundra ungdomar till en Afrikakonferens – det var imponerade och de deltagande ungdomarna ville självklart ha kontakt med ungdomar i Afrika.

Palmecentret bedriver egna projekt i Afrika, men stödjer också projekt som de svenska medlemsorganisationerna initierat. Birgitta Silén är stolt över de lokala projektledarna.

– Många är politiskt medvetna föreningsmänniskor som drivs av politiska ideal. Framför allt har de den långsiktighet och uthållighet som är nödvändig om man ska lyckas.

En av dem som Birgitta Silén talar om är Barbro Gunnarsson verksam inom ABF Skåne. Sedan 1995 har hon varit ansvarig för projekt i Östra Kapprovinsen. Efter många turer har satsningarna lett fram till att studieorganisationen SASCA (South African Study Circle Association) bildades 2006. Inom ramen för organisationen bedrivs studier och anordnas seminarier om en rad frågor.

– Ett återkommande tema är att skaffa sig kunskaper för att kunna klara sin försörjning. Det kan handla om att starta projekt eller kooperativ, säger Barbro Gunnarsson.

Väldigt viktigt är att det är företrädarna själva inom SASCA som lägger upp arbetet och bestämmer vad man vill göra.

– Att de själva har ansvaret bidrar till att skapa självkänsla. Det är fantastiskt att se människor växa flera meter.

Samtidigt pekar Barbro Gunnarsson på de problem som finns.

– Studieorganisationen verkar inom ett geografiskt mycket stort område. De som sitter i styrelsen måste ofta göra långa resor för att kunna sköta sitt uppdrag. Då gäller det att hitta former som gör att projektet blir hållbart över tiden.

I samma projekt är även Anne Giertz från ABF i Östergötland involverad. Uppdelningen är att Östergötland har tagit ansvar för SASCA i Västra Kapprovinsen.

– Väldigt spännande är satsningarna på kulturella aktiviteter för ungdomar, som dans och drama. En annan fråga man bedriver studier kring är bostadsbyggande – vad det kostar att bygga, hur man lånar pengar etc.

Även i Västra Kapprovinsen är avstånden gigantiska. Anne Giertz betonar att man är tvungen att till en del använda internet och mobiltelefoner för att upprätthålla kontakterna.

– Men det finns samtidigt platser bara 15 mil från Kapstaden där internet inte är utbyggt och där det saknas mobiltäckning, säger Anne Giertz.

Text: Mats Wingborg

Publiceringsdatum: 2007-06-20

Till toppen av sidan
Att förena dessa perspektiv, globaliseringens allmängiltiga vindar och Afrikas specifika situation, är en utgångspunkt för våra strategiska diskussioner. - Birgitta Silén

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...