Skriv ut

Sommarlovet har börjat och snart står semestern för dörren. För alla oss som har svårt att nöja oss med hängmattan och som gärna följer världspolitikens utveckling även under semestern finns all anledning att hålla sig ”uppkopplad”.

Den 24 juni håller Turkiet president- och parlamentsval. Ett ödesval. Erdoğans förslag till ny konstitution innebär att posten som premiärminister avskaffas och den verkställande makten överförs till presidenten, som också får kontroll över säkerhets- och underrättelsetjänsten. Presidenten kan själv utse alla ministrar och ett fritt antal vicepresidenter samt utse merparten av författningsdomstolens ledamöter.

För en konstitutionsförändring krävs två tredjedelars majoritet i parlamentet. Just nu har oppositionen medvind i opinionen. Och Erdoğan blir alltmer pressad. Vilket får oron att öka kring valets genomförande. På olika sätt försöker nu Erdoğan säkra segern. Här krävs ett aktivt deltagande från internationella samfundet för att så långt som möjligt säkerställa ett demokratiskt val.

Redan nu har vallokaler flyttats och hundratusentals väljare i de kurdiskdominerade områdena tvingas resa långt för att rösta. Sedan tidigare sitter tusentals oppositionspolitiker fängslade. En av dem är Selahattin Demirtas, presidentkandidat och före detta partiledare för socialdemokratiska HDP. Men kritiken mot Erdoğan är pinsamt ljum.

Den 30 juli går zimbabwierna till valurnorna i ett val där Robert Mugabe för första gången på 30 år inte är den på förhand givna vinnaren. Efter att spektakulärt tvingats avgå i slutet på förra året är det nu i stället hans efterträdare Emmerson Mnangagwa som väntas vinna. Oppositionen är splittrad och regeringspartiet ZANU-PF:s valmaskineri är väloljat. Totalt 23 kandidater tävlar om att bli landets nästa president. ZANU-PF:s makthegemoni ser alltså inte ut att brytas men förhoppningsvis kan valen bli mindre våldsamma och mer demokratiska än på årtionden.

Avslutningsvis till jag önska er alla en fin sommar! Den extremt varma våren gör att sommaren redan känns lång. En bitterljuv känsla. Vi är redan bortskämda med sol och bad, men oron över att något inte står riktigt rätt till är svår att skaka av sig. Fram till 2050 kommer uppskattningsvis 200 miljoner människor tvingas på flykt på grund av klimatförändringar och naturkatastrofer. Redan nu beräknar UNHCR att 20 miljoner per år flyr sina hem på grund av klimatförändringar. Det är fler än de som flyr undan krig och konflikt.

Klimatförändringarnas påverkan på utvecklingen är en av de stora biståndspolitiska utmaningar Palmecentret tillsammans med Tankesmedjan Tiden pekar på i en kommande rapport. Rapporten presenteras den 4 juli i Almedalen. Välkomna om ni är på plats! Annars på återhörande i höst, när ännu ett viktigt val står för dörren.

Text: Anna Sundström

Publiceringsdatum: 2018-06-18

Till toppen av sidan
På olika sätt försöker nu Erdoğan säkra segern.

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...