Skriv ut

Konflikten i Darfur beskrivs ofta både förenklat och felaktigt som en motsättning mellan afrikaner och araber, mellan kristna och muslimer. Konflikten i Darfur handlar vare sig om etnicitet eller religion utan om tillgången till vatten, odlingsmark och betesmark. Det har varit en kamp mellan nomader och bönder som har förstärks av torka och av att befolkningen känt sig marginaliserad av Sudans regering.

Det är en komplex konflikt med många parter inblandade, vilket gör den pågående fredsprocessen väldigt svår. Men inget tvivel råder dock om att regimen i Khartoum har beväpnat och uppmuntrat janjaweedmilisen och har därmed ett direkt ansvar för våldet och förödelsen.

Mer än 200 000 människor har dött. 2,5 miljoner har fördrivits från sina hem. Över tre miljoner människor är direkt beroende av hjälp utifrån för att överleva. Så ser situationen ut i dagens Sudan. Konflikten i Darfur har ökat våldet och osäkerheten. Det blir allt farligare och svårare att distribuera den hjälp som så många desperat behöver. På plats finns en liten och dåligt utrustad styrka från Afrikanska Unionen som tvingas bli vittnen till de grova övergrepp som begås, utan någon reell möjlighet att förhindra dem.

FN måste få tillträde till Darfur. Det är oacceptabelt att Sudans regering tillåts förhala och förhindra en FN-insats som skulle kunna stoppa mördandet. Nu krävs massiva påtryckningar från både FN, USA, Afrikanska Unionen och EU. Den svenska regeringen bör arbeta för att EU utökar sanktionerna mot ledande företrädare i Sudan.

Situationen känns igen allt för väl. I april är det 13 år sedan folkmordet inleddes i Rwanda. Då liksom nu var övergreppen väl kända och fördömdes av omvärlden. Då liksom nu var världens ögon och resurser någon annanstans, upptagna av krigets Bosnien. Då liksom nu fanns en liten mission på plats, med ett omöjligt uppdrag. Och medan världens länder diskuterade vem som skulle betala vad, hur och när trupperna skulle förstärkas, genomfördes folkmordet.

År 2005 befästes en ny princip i folkrätten. Världssamfundet har en skyldighet att ingripa, inte bara när stater angrips, utan också för att skydda människor när stater inte förmår eller vill ta det ansvaret. Denna princip kallas ”responsibility to protect”. När säkerhetsrådet i somras enades om att skicka en FN-styrka till Darfur är det med hänvisning till just ”responsibility to protect”. Denna styrka har också mandat att använda våld för att skydda civilbefolkningen.

Sedan säkerhetsrådets beslut i augusti har förhandlingar pågått med Sudans regering för att FN-insatsen ska kunna komma på plats. I november gick Sudans president al Bashir motvilligt med på FN-styrkan som modifierats till att bli en hybrid mellan FN och Afrikanska unionen. I mars kom dock ett ödesdigert besked. FN-insatsen avvisas.

Sverige har varit och ska fortsätta vara aktiv i det internationella arbetet för fred och säkerhet. Vi är ett av världens största biståndsländer och stora givare också i humanitära kriser. Men för att hjälpen ska nå dem som behöver det mest måste det också vara säkert. I höstas utsågs förre urikesministern Jan Eliasson till FN:s särskilda sändebud för Darfur. Hans viktigaste uppdrag är att förhandla fram en fred som håller. Den ska backas upp av fredsbevarande styrkor, humanitärt bistånd och på sikt också mer långsiktigt samarbete för utveckling. Sverige ska vara med i alla dessa delar.

Men tystnaden från den nuvarande svenska regeringen ifråga om Darfur är påtaglig. Utrikesminister Carl Bildt talar alltför tyst om situationen i Darfur. Det är nu dags för den svenska regeringen att visa var den verkligen står i konflikten. För att stödja de förnyade fredsförhandlingarna och påskynda en FN-insats bör därför den svenska regeringen:

• Utöka sanktionerna mot ledande personer i Sudans regering

Mycket kritik har riktats mot generella sanktioner som alltid drabbar civilbefolkningen mest. Men riktade sanktioner mot ett lands ledning, till exempel frysta tillgångar utomlands och reseförbud, är ett viktigt instrument. FN.s säkerhetsråd har i en resolution om Darfur redan beslutat om riktade sanktioner, men väldigt få har i realiteten genomförts.

• Rikta ökad uppmärksamhet mot företag i Sudan

International Crisis Group föreslår att embargo ska införas mot oljebolag som har aktiviteter i Sudan. Gruppen säger också att pengarna från oljeproduktionen i Sudan används för att finansiera övergreppen. Carl Bildt borde använda sina kontakter i Lundin Petroleum för att dem att dra sig ur Sudan!

• Fortsätt förberedelserna så att Sverige kan medverka i FN-insatsen

Tillsammans med Norge har Sverige förberett ett truppbidrag som omfattar ett ingenjörsförband med 170 personer. När FN ges tillträde är det viktigt att världens länder bidrar med material och personal. Sverige ska också finnas med.

• Öka det humanitära stödet

Det största problemet i dag är inte brist på nödhjälp, utan svårigheten att distribuera den. Men när säkerheten förbättras och distributionen kommer igång måste det finnas en beredskap att bidra med mer och, inte minst, samordna insatserna.

Text: Viola Furubjelke

Artikeln har tidigare varit publicerad i GöteborgsPosten.

Publiceringsdatum: 2007-04-19

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...