Skriv ut

”Vi står inför en situation av ett öppet, grymt och brutalt inbördeskrig med stora humanitära konsekvenser för en stor del av den syriska befolkningen”. Så inledde Thomas Hammarberg, människorättsexpert och tidigare kommissionär i MR-frågor i Europarådet, seminariet "Fallet Syrien – Brott mot folkrätten och mänskliga rättigheter".

Yasir Al-Sayed, ordförande för Syrian Revolutionary Coordination Union, är nyligen hemkommen från Syrien. Hans vittnesmål skildrar ett samhälle i förfall där övergrepp mot mänskliga rättigheter är regel snarare än undantag.

– När jag var där nere själv upplevde jag situationen som mycket värre än jag trodde. Det [nyheterna] som kommer är ungefär 20-30 procent av allt det som händer i Syrien. Det finns otroligt mycket som händer som omvärlden inte får veta om, förklarar han.

Al-Sayed pekar på att det är civila som är värst drabbade. Fattigdomen har ökat i inbördeskrigets skugga, samtidigt som priserna har skenat iväg. Det råder brist på el, bränsle, mat, vatten och inte minst är vården drabbad. Detta medan striderna fortsätter. Enligt Al-Sayed och hans organisations beräkningar har 6 436 personer dödats enbart under augusti.

Lidande inför världens ögon

Johan-Mathias Sommarström har rapporterat från stridernas Syrien för Dagens Ekos räkning. Han understryker att medierna inte täcker allt lidande.

– Det som har hänt är bra mycket värre än det vi nås av genom medierna. Jag vet inte om det beror på någon ”Syrien-trötthet” hos publiken eller redaktionen, men vi rapporterar långt ifrån om allt som händer.

Han hänvisar till att de flesta övergrepp han blev vittne till utfördes av Assad-regimen, men pekar också på att de värsta upplevelserna inte var själva dödandet. Istället betonar han barnens lidande.

– När man ser ögonen på barnen, när man intervjuar dem, då undrar man vart världen är på väg. Det gäller även mig trots att jag i egenskap av journalist har sett ganska mycket och varit i Libyen flera gånger när det har varit krig där, sett bomberna i Syrien, sett döda. Men det är just ögonen hos dem som blir kvar som sätter de djupaste spåren i mig, förklarar Sommarström.

Trots att medierna inte rapporterar om allt lidande är kränkningar av de mänskliga rättigheterna något som dagligen når omvärlden. Övergrepp sker på många platser i världen, men ingripandena är få, enligt Amnestys generalsekreterare Lise Bergh.

– Den straffrihet som råder vid brott mot mänskliga rättigheter är ganska total. Den största delen av de handlingar som vi betecknar som brott mot mänskliga rättigheter och internationell rätt bestraffas aldrig, förklarar Lise Bergh.

Rapporteringen från Syrien är, trots alla brister, ett av de mest verkningsfulla sätten att påverka situationen. Bergh understryker att övergreppen i Syrien har pågått under en längre tid, även om situationen har eskalerat sedan 2011. I sju rapporter har Amnesty belyst områden rörande bland annat godtyckliga fängslanden, dödsfall bland fångar i fängsligt förvar, tortyr och hur sjukhus har angripits.

– Vi ställer krav och riktar rekommendationer främst  till regeringarna, men vi ställer också krav på väpnade grupper. I det här fallet gäller det till exempel Fria syriska armén, så vi rapporterar om båda sidor. Det är alldeles klart att den absoluta merparten av kränkningarna av mänskliga rättigheter sker av den syriska armén, men vi har också dokumenterat fall av avrättningar och andra övergrepp som utförts av den Fria syriska armén, förklarar Bergh.

Låst världssamfund

”Det tragiska är att vi alla bör känna att det är ett fiasko från det internationella samfundets sida”, förklarar Ove Bring, professor i folkrätt, och pekar på att FN som organisation bör vara en källa till besvikelse.

– FN-stadgan innehåller ett system som möjliggör ingripanden. FN ska skydda internationell fred och säkerhet. Stadgan har utvecklats på ett bra sätt, från att ha varit inriktad på att skydda enbart stater och staters säkerhet så har det efter det kalla kriget blivit helt klart att man även ska tolka in ett ansvar för att skydda människors säkerhet, förklarar han.

Ove Bring menar att skyddet för civila innebär en skyldighet för FN:s säkerhetsråd att ta frågorna på allvar för att säkerställa en positiv utveckling. Det har ännu inte skett i fallet Syrien, trots att ingripanden gjordes i Libyen. Skillnaden ligger till stor del i Rysslands och Kinas hållning.

– Vad Ryssland och Kina blev besvikna på när de såg utfallet av resolution 1973 [om Libyen] var att dialog och respekt för suveränitet för den existerande statsbildningen prioriterades ned medan skyddet för civilbefolkningen prioriterades upp. Effekten blev en bombkampanj och en militär insats som sköt bort Khaddafi-regimen.

Bring menar att frågan är grundläggande i förhållandet till demokratibegreppet.

– Detta är mycket beklagligt för det har att göra med det synsätt man har på internationella relationer och på FN-stadgans möjlighet att fungera. Prioriterar man staters suveränitet och sittande regeringars möjlighet att sitta kvar vid makten eller prioriterar man människors suveränitet och deras möjligheter att få demokratiska regeringar? Tyvärr är det så att de här två vetoberättigade medlemmarna i säkerhetsrådet instinktivt har en felaktig prioritering i det här sammanhanget, säger han.

Denna utveckling i FN innebär inte att sanktioner inte drabbar Syrien. EU har exempelvis beslutat om ett syriskt oljeembargo. Bring hänvisar till att hoppet om påtryckningar i syfte att stoppa blodbadet också kan ställas till medier.

– Om den internationella opinionen och journalisterna öser på och håller den här frågan vid liv hela tiden så vet vi att länder som Kina och Ryssland är känsliga.

Splittrat syriskt samhälle

Att hänvisa till att hela Mellanöstern påverkas av situationen i Syrien är ingen överdrift. Men lika aktuell är frågan om den syriska statens överlevnad i dess nuvarande form. Bitte Hammargren, Turkiet- och Mellanöstern-bevakare på Svenska Dagbladet, kopplar frågan till landets historia.

– Gränserna i den här delen av Mellanöstern är skapade av kolonialmakter efter det första världskriget, av britter och fransmän. Jag är inte så säker på att gränserna kommer att bestå, inom de närmaste 15-20 åren kanske vi kommer att se förändringar.

Syriens allt mer polariserade befolkningsgrupper, bestående av många olika religioner och folkslag, innebär ytterligare komplikationer inför framtiden.

– Det är upp till FSA [Fria syriska armén] att verkligen visa på allvar att det finns ett trovärdigt alternativ som kan skydda minoriteterna. I det här förloppet finns det en risk för kantonisering av Syrien. Efter det första världskriget, när fransmännen och britterna styckade upp landet ingick flera ministater i det som senare blev Syrien. Det fanns bland annat en liten alawit-stat vid kusten och ett sunni-område, och jag tror att risken för att landet delas upp finns i Syrien just nu, menar Hammargren.

Text: Ekim Caglar

Seminariet arrangeradesden 12 september 2012 av Olof Palmes Internationella Center och ABF Stockholm.

Publiceringsdatum: 2012-09-17

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...