Skriv ut

– Min pappa ville ha en son. Därför var jag en besvikelse för honom och han visade det tydligt. Till slut började jag själv känna mig skyldig för att jag var en flicka. Behiye Aslan vet vad det vill säga att vara kvinna och inte känna något värde. Men hon gav inte upp. I dag är Behiye Aslan advokat och trots sin ungdom en välkänd företrädare för kvinnor som utsatts för våld och övergrepp i östra Turkiet.

Behiye Aslan

Staden Mardin ligger i sydöstra Turkiet, inte långt från gränsen till Syrien. Här arbetar Behiye Aslan som advokat för organisationen Mokid som har stöd från Verdandi och Palmecentret.

– Jag tror att mina egna erfarenheter har varit viktiga för mitt engagemang och mitt val av yrke. Men det var först under min juristpraktik som jag verkligen förstod hur otroligt mycket våld och övergrepp som kvinnor i vårt land utsätts för, berättar Behiye Aslan.

Mokid stödjer kvinnor som utsätts för våld och övergrepp. De arbetar också för att stärka kvinnor och deras möjligheter att styra sina egna liv. I flera byar utanför Mardin ordnas kurser och diskussionsträffar. Men balansgången är delikat. Att öppet utmana föreställningen att mannen ska bestämma och kvinnorna lyda skulle enbart leda till att Mokid utestängdes från byarna. Istället handlar det om att inkludera männen.

Utanför ett av de små husen finns en alldeles ny lekplats. Inne i huset står några symaskiner som används flitigt och vid ett stort bord kan man fika och prata.

Alla byggnader och all mark kring byn ägs av agan, den lokale godsägaren. De människor som i generationer har brukat jorden är inte annat än statare, utan egendom, utan rättigheter.

En viktig del i arbetet med att stärka kvinnorna är att ge dem möjlighet att lära sig läsa och skriva.

– Jag är fyrtio år och mina barn går i skolan, men själv fick jag aldrig lära mig läsa och skriva. Nu kan jag tillräckligt mycket för att klara mig. Jag kan handla själv, läsa skyltar och åka till sjukhuset utan att någon är med mig. Det kunde jag inte förut, berättar Sukran Boze Esra.

Men det har inte varit lätt att komma så här långt. Från början var många män direkt negativa till att kvinnorna skulle utbilda sig.

– Det är ingen idé, du kan ändå inte lära dig något fick jag höra! Men då sa jag till min man att: ”Om du är snäll mot mig så kan jag lära dig läsa också!”, säger en av kvinnorna och skrattar.

Trots fattigdom och de starka traditionerna finns det en märklig frispråkighet i samtalet. Att få säga sin mening är otroligt betydelsefullt. Eller som Aegani Nveriman uttrycker det:

– Det här är första gången i mitt liv som jag varit med på ett riktigt möte och fått tala fritt. Det har bidragit enormt mycket till min självkänsla.

Hulya Celebioglu är ordförande för Mokid och ansvarig för samarbetet med Verdandi och Palmecentret. Hon menar att medvetenheten om våldet mot kvinnor ökar i Turkiet, men att problemen fortfarande är mycket stora:

– Lagarna är inte tillräckligt starka, men utvecklingen går i rätt riktning. Ett skäl är att många organisationer driver på för kvinnors rättigheter.

Det är också viktigt att engagera männen, betonar Hulya Celebioglu. En av dem män som engagerat sig i arbetet för ökad jämställdhet är Murat Ertas. Allt började när han inte fick gifta sig med den kvinna han älskade – och som älskade honom.

– Då kände jag att de gamla sederna måste förändras! Och bästa sättet att göra det är att stödja kvinnors rättigheter, berättar Murat. Men att som man engagera sig för ökad jämställdhet har inte varit enkelt:

– En del män driver med mig och säger att jag blivit som en kärring. I början var det jobbigt, men nu ser många att jag faktiskt gör nytta.

Den unga advokaten Behiye Aslan vet hur många kvinnor som utsätts för våld och övergrepp. Men det är bara några få fall som polisanmäls. När Behiye driver ett fall vidare till domstol handlar det ofta om en kvinna som misshandlats SVÅRT en längre tid och som till slut inte står ut. Men att sätta igång en skilsmässoprocess innebär med stor sannolikhet att kvinnan kommer att utsättas för hot från mannens släktingar, inte minst hans systrar och mamma.

Trots att hon är ung och oftast representerar utsatta kvinnor upplever Behiye inte att hon har några problem med det juridiska systemet:

– Tvärtom! Ofta är det en fördel att själv vara ung och kvinna. Mina fall driver jag med hela mitt hjärta och hela mitt engagemang, till skillnad från de advokater som försvarar männen.

Däremot händer det ofta att män som åtalas – eller deras kvinnliga släktingar – hotar henne mer eller mindre öppet.

– Jag hade ett sådant fall nyligen. Mannen kom plötsligt upp på mitt kontor. ”Det handlar om min heder”, sa han. Jag sa: ” Du talar med en advokat och det du säger nu kan få dig att hamna i fängelse”. Efter det tog han det betydligt lugnare…

Text och foto: David Isaksson

Organisationen MOKID (Mardin Ortak Kadin Isbirligi Dernegi) bildades 2007 och verkar i och kring staden Mardin i Turkiet. MOKID arbetar för jämställdhet mellan män och kvinnor, mot våld och förtryck av kvinnor och för mänskliga rättigheter.Organisationen ger också stöd till kvinnor som behöver hjälp och skydd. Målet är medvetna kvinnor som kan uttrycka sig fritt. Svensk samarbetspartner är Verdandi. Syftet med samarbetet är att stödja MOKID:s arbete i byarna runt Mardin och bland annat bidra till att fler män engageras i jämställdhetsarbetet.

Publiceringsdatum: 2011-12-09

Till toppen av sidan
Jag är fyrtio år och mina barn går i skolan, men själv fick jag aldrig lära mig läsa och skriva. Nu kan jag tillräckligt mycket för att klara mig. - Sukran Boze Esra

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...