Skriv ut

Sedan 2009 styr en samlingsregering i Zimbabwe. Vissa förbättringar har skett, bland annat i ekonomin. Men för majoriteten av befolkningen är förhållandena fortsatt svåra och det är osäkert hur landet kommer att utvecklas. Det behövs ett nytt demokratiskt val och detta kommer sannolikt inte att hållas förrän 2013.

Thoko Matshe

– Det går inte att jämföra Zimbabwe med andra länder, man måste jämföra mellan hur det var för några år sedan och hur det är nu. Det har blivit bättre, men det är långt, långt ifrån något som skulle kunna kallas normalt.

Det säger Thoko Matshe, Palmecentrets koordinator i södra Afrika och zimbabwier.

– I dag finns det mat att köpa i affärerna, det fanns det inte för tre år sedan. I dag kan det gå fyra-fem dagar utan elavbrott och det är bättre tillgång till vatten. För tre år sedan kunde det gå månader utan en droppe i kranarna och i Harare härjade en koleraepidemi.

– Men folk väntar fortfarande på ett nytt, demokratiskt val. I dag finns inte förutsättningar för det trots att det varit flera år av förhandlingar om reformer. Fram till början av 2011 så minskade också politiskt våld och trakasserier och folk var inte så rädda längre. Men tyvärr har det förändrats till det sämre. De senaste månaderna har det varit många arresteringar och förtryck, både mot politiskt aktiva inom oppositionen MDC, och mot aktiva i NGO:s. Det är ett våld som vi känner igen sedan tidigare och som vi befarar kommer att öka inför ett val.

De senaste tre åren har Zimbabwe styrts av en samlingsregering med Mugabe som president och MDC-ledaren Morgan Tsvangirai som premiärminister. Maktdelningen var resultatet av den ekonomiska och politiska kris som fick Zimbabwe att kollapsa 2008. Hyperinflationen var 500 miljarder procent. Mugabe och det styrande Zanu PF förlorade valet i mars 2008 till MDC men vägrade godta valresultatet. Istället utlöstes en våg av systematiskt våld från polis och militär mot MDCanhängare. Den regionala politiska samarbetsorganisationen SADC grep då in och en samlingsregering bildades. Partierna skrev på ett avtal om att genomföra demokratiska reformer, som exempelvis en ny grundlag, en ny vallag och en oberoende valkommission, som skulle ligga till grund för ett fritt och demokratiskt val som skulle hållas inom ett par år.

Ekonomi i fritt fall

Med en ekonomi i fritt fall 2008 hade inte Mugabe något annat val än att gå med på att dela på makten. För att stoppa hyperinflationen övergavs den egna valutan för US dollar och sydafrikanska rand. Den nye finansministern, MDC:s generalsekreterare Tendai Biti har lyckats pressa ner inflationen till under 10 procent. Ekonomin har nu stabiliserats och växer, om än från en mycket låg nivå. Tillväxten 2009 beräknas till drygt 9 procent och inflationen 5,9 procent. Men för det zimbabwiska folket har tillväxten endast inneburit små förbättringar av vardagen. 72 procent av befolkningen lever under fattigdomsstrecket.

Arbetslösheten är skyhög, mellan 70 och 80 procent. 65 procent av statsbudgeten går till offentliganställdas löner vilket lämnar lite utrymme för nödvändiga sociala satsningar. Dollarekonomin har också lett till spekulation och prisökningar, inte minst ökar matpriserna kraftigt och priset för transporter gör att många inte kan resa hem till sina byar på landet för att skaffa mat. Mer än tre miljoner zimbabwier har flytt landet, de allra flesta ekonomiska flyktingar. Ungefär hälften finns i Sydafrika, som haft problem att ta hand om så många immigranter och som själva har stor arbetslöshet. Det har lett till rasistiska konfrontationer och våld mot zimbabwier. Flyktingarna skickar pengar till sina familjer i Zimbabwe och dessa bidrag är helt avgörande för mångas överlevnad.

Samlingsregeringens uppgift, demokratiska reformer, har inte genomförts och i dag tvivlar många på att avtalet som partierna skrivit under, GPA (Global Political Agreement), någonsin kommer att uppfyllas. Robert Mugabe och Zanu PF kämpar – framgångsrikt – för att behålla makten och kontrollen över institutioner som administration, domstolar, polis och militär. MDC pressar på för att genomföra reformer men saknar makt och kontroll. Det är en ojämn balans och exempelvis har 30 av MDC:s 109 parlamentsledamöter blivit arresterade, till och med förda till domstol i fotbojor. Premiärminister Tsvangirai har flera gånger sagt sig vara beredd att avsluta samregerandet.

Osäkert om nästa val

Mugabe och Zanu PF har deklarerat att de vill ha val så snart som möjligt, trots att det inte finns någon ny grundlag medan MDC kräver att det först måste finnas förutsättningar för ett fritt och demokratiskt val, som till exempel en ny vallag samt mötes- och organisationsfrihet. I praktiken innebär det att val med största sannolikhet inte kommer att hållas förrän 2013.

En anledning till att den 87-årige Mugabe kräver val nu är att det pågår en maktstrid inom Zanu PF om vem som ska efterträda honom, och att han själv gärna vill lägga ytterligare en presidentperiod till sitt trettioåriga maktinnehav. Det finns minst tre olika fraktioner varav en – militären – är en särskilt allvarlig aktör. Men strid om makt och positioner förekommer också inom oppositionens båda MDC-partier. Inför det dominerande MDC-T:s (som leds av Morgan Tsvangirai) kongress i år förekom det våldsamma konfrontationer mellan olika fraktioner ute i landet.

Det finns många tecken i dag som tyder på att ett nytt val kan komma att bli en upprepning av 2008 års – och tidigare – val med våld, arresteringar och trakasserier. Sedan Mugabe i början av året inledde sin retorik om val nu, har arresteringar och våld ökat kraftigt.

Trots detta står ett nytt demokratiskt val i fokus för folket i Zimbabwe, många ser det som lösningen på dagens problem. Men den här gången måste man vara säker på att valresultatet respekteras.

– Folket i Zimbabwe har hopp om framtiden, säger Thoko Matshe. Vi zimbabwier känner Zanu PF och det faktum att de för första gången sitter i en samlingsregering och gör så fortfarande efter tre år visar att det skett en förändring i Zimbabwe, och att det ger hopp. Ibland är jag väldigt optimistisk, och andra dagar pessimistisk. Innan jag är säker på att ett valresultat kommer att accepteras av alla partier, känner jag inte att vi nått fram.

Det finns många tecken i dag som tyder på att ett nytt val kan komma att bli en upprepning av 2008 års – och tidigare – val med våld, arresteringar och trakasserier. Sedan Mugabe i början av året inledde sin retorik om val nu, har arresteringar och våld ökat kraftigt.

Text: Birgitta Silén

FAKTARUTA
Södra Afrika
Många politiska partier i Afrika är relativt unga och har ofta sin bakgrund i befrielserörelser som bildades under frigörelsen från kolonialmakterna. Att gå från underjordisk verksamhet och väpnad kamp till att bli ett modernt och öppet politiskt parti är en svår process. Gemensamt för alla länder är också den utbredda fattigdomen och svåra följder av aidsepidemin. Socialdemokraterna och Palmecentret samarbetar med systerpartier och progressiva rörelser i södra Afrika. Huvudinriktningen på samarbetet är utbildningar och stöd för att bygga upp självständigare organisationer på lokal nivå samt för kvinnor och ungdomar.Exempel på resultat som Socialdemokraternas och Palmecentrets partiinriktade demokratistöd har bidragit till 2010:
• ett seminarium om facklig-politisk samverkan har genomförts med sydafrikanska
och svenska fackförbund samt ANC och Socialdemokraterna
• nätverket för kvinnliga parlamentariker i Södra Afrika har genomfört ett
möte och tre av deltagarna har också besökt MCM-M :s kongress i Zimbabwe
• utbildningar i studiecirkelmetodik har genomförts, vilket lett till studiecirklar
för bland andra arbetslösa ungdomar och människor med hiv och aids

Publiceringsdatum: 2011-09-26

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...