Skriv ut

Inte sedan andra världskriget har så många tvingats fly från sina hem. FNs flyktingkommissariat UNHCR räknar med att över 50 miljoner människor befinner sig på flykt i världen, de allra flesta i utvecklingsländer.
– I u-länderna får detta väldigt stor påverkan på det lokala samhället. Enorma flyktingströmmar ger enorma problem, säger Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet.

Konflikten i Syrien, inbördeskriget i Somalia, gerillakriget i Colombia, sviterna efter konflikten i Darfur. Det är bara några av orsakerna till att antalet flyktingar i världen är rekordstort. Att Palmedagen 2014 hade flykt som tema är alltså inte förvånande.

Flyktingläger i Turkiet.

– Det är en oerhört dyster bild som UNHCR målar upp. Därför är det viktigt att frågan diskuteras och att vi försöker driva på för förändring, till exempel i EU. Att bygga murar är ett ytterst dåligt och dyrt sätt att hantera den här krisen på, säger Lisa Pelling, utredningschef på tankesmedjan Arena Idé och migrationsexpert.

Just nu finns det 51,2 miljoner människor på flykt i världen. Drygt två tredjedelar, eller 33,3 miljoner, är internflyktingar i sitt eget land. Av de andra 16,7 miljonerna har de flesta flytt till grannländer. I jämförelse finns det ”bara” 1,2 miljoner asylsökande i världen.

– Den största gruppen av asylsökande till Sverige kommer ifrån Syrien. Men det är väldigt få som överhuvudtaget kan ta sig så långt. De flesta har inte resurser nog till det, fortsätter Lisa Pelling.

Hon menar att man måste skapa lagliga vägar för människor att kunna ta sig till Europa. Då gör man det mycket svårare för människosmugglare och skrupellösa arbetsgivare att utnyttja människor på flykt. Europa skulle dessutom tjäna på det.

– Forskningen visar att det gick bra för de flyktingar som kom till Sverige från Balkan under början av 1990-talet. Samma sak i Österrike. Flyktingmottagande innebär en kostnad initialt men på sikt vinner mottagarlandet på det, säger Lisa Pelling.

– Det finns brister i flyktingmottagandet i Sverige. Men generellt följer vi Genèvekonventionen och fullgör våra skyldigheter. Däremot är det inte realistiskt att tro att vi ska kunna hjälpa alla. Det är skit att de andra EU-länderna inte tar emot fler flyktingar, säger folkrättsprofessorn Pål Wrange.

– Det finns en vilja i Europa att hjälpa utsatta människor. Problemet är att civilsamhället inte klarar av att kanalisera den viljan. Därför tror jag att fackföreningsrörelsen kan spela en avgörande roll för att driva på för en mer human flyktingpolitik inom EU, säger Loa Brynjulfsdottir som är chef för internationella enheten på LO.

Text: Eric Öbo

Publiceringsdatum: 2014-11-17

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...