Skriv ut



”Ni tror att kanske att skinheads och nazister är de farligaste rasisterna, men så är det inte. Den farligaste rasismen är den som man inte ser”. Så säger några invandrarkillar på gymnasiet till Ing-Marie Parszyk, Lärarhögskolan. Ing-Marie var en av många deltagare på Palmedagarna och hennes citat fångar in mycket av analysen och diskussionerna. Diskriminering och ra-sism finns överallt i vårt samhälle, ibland uttalad, aggressiv och farlig men oftast som en knip-pe fördomar, inte nödvändigtvis så starka eller ens medvetna men ändå närvarande och påver-kande. Det är förhållningssätt och tankar som underhåller och förstärker utanförskap och seg-regation. Det är illa nog. Men än värre blir det om de uppmuntras och torgförs av hänsynslösa politiska krafter. Då kan de förstöra ett samhälle.

När fördomar och främlingsrädsla får fäste hos ledande politiker, opinionsbildare och medier, då är de onda cirklarna ett faktum. Det kan vi se i Danmark. Särskilt illa blir det om ”identi-tet” blir ett politiskt begrepp. Vad är en dansk? Vad är en svensk? Vari består svenskheten? När den typen av frågor anses viktiga att besvara är vi illa ute. Eftersom det inte går att ge nå-got rimligt svar på frågan – annat än rent metafysiskt – blir kravet på ”identitet” genast något som avgränsar ”oss” mot ”de andra”, de som inte är som vi.

Ett mångetniskt samhälle är också mångkulturellt. Man behöver inte gilla eller uppskatta alla kulturmönster. Se individerna, inte identiteten. Och det viktigaste ordet i en demokrati är, sade Mona Sahlin, varken jag eller du – utan vi.

Men kampen mot segregationen handlar inte bara – eller kanske ens främst – om att bekämpa fördomar och öppna sinnena hos alla. Här finns också mycket handfast att göra. Gemensamt och på nio olika seminarier diskuterades alla tänkbara aspekter: skola, lagar, bostäder, arbets-marknader, demokratin, folkrörelser och mycket mer. Det blev en bred inventering av problem och möjligheter. I den här sammanställningen kan Du läsa – i sammanfattning – vad som sades och tänktes.

Den holländske professorn Sako Musterd hade ett viktigt men också uppmuntrande budskap baserat på hans omfattande forskning: Det viktigaste som kan göras för att bekämpa segrega-tionen är att föra en generell välfärdspolitik och att minska ojämlikheten i samhället! Segrega-tionen och utanförskapet blir mer omfattande i samhällen med stora klass- och inkomstklyftor. Det kan behövas vissa särinsatser riktade mot invandrare men den allmänna välfärdspolitiken är viktigare; boendesegregation är ett uttryck för bostadspolitikens misslyckande, inte främst ett etniskt-kulturellt problem. Avgörande för att förhindra segregation är jobb och utbildning. Det sätter utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken i centrum, liksom naturligtvis den ekono-miska politiken i stort.

Om detta och mycket mer talades om på Palmedagarna 2001. Till alla som medverkade som föreläsare, debattörer och seminarieledare riktar vi vårt varma tack!

Carl Tham

Generalsekreterare

Olof Palmes Internationella Centrum

Publiceringsdatum: 2010-02-26

Till toppen av sidan