Skriv ut



I Sverige idag har 20% av invånarna invandrarbakgrund, men arbetsplatserna har blivit alltmer stängda för dessa människor. Den största svårigheten är att överhuvudtaget få komma in på arbetsmarknaden, att få en chans. Offentlig sektor är ofta är noggrannare med att ställa formella krav, vilket kan hindra invandrare från att få arbete.

Det framkom i diskussionsgruppen som leddes av Maria Paz Acchiardo, integrationsansvarig på LO, Wuokko Knocke, forskare vid Arbetslivsinstitutet och Kent Andersson, kommunalråd i Malmö.

Wuokko Knocke började sitt anförande med att säga att det är viktigt att ha ett historiskt perspektiv. Hon berättade om intervjuer som hon gjorde 1985 med två kvinnor från Jugoslavien, där den ena kom till Sverige 1966 och den andra anlände 1968. Vid denna tidpunkt var efterfrågan på arbetskraft stor i Sverige även om kvinnor inte rekryterades aktivt som arbetskraftsinvandrare.

Dessa två kvinnor fick jobb direkt. Ingen frågade efter språkkunskaper eller social kompetens. De blev sjukhusstäderskor. De trivdes bägge med sitt arbete eller åtminstone med arbetskamraterna och den viktiga sociala gemenskap som de blev delaktiga i genom sitt arbete. De bägge kvinnorna kom att stanna i Sverige fastän de i början inte hade tänkt det.

Idag är läget annorlunda. Även för städarbete ställs krav på att tala och skriva svenska. Dessa krav kom framförallt till under 90-talets år med hög arbetslöshet. Knocke påpekade att vi får se hur det blir i framtiden med denna sorts krav med tanke på att vi står inför en hotande arbetskraftsbrist. Det är dags att tänka om, menade hon.

I Sverige idag har 20% av invånarna invandrarbakgrund, men först och främst är dessa människor inte invandrare utan rättmätiga invånare, sa Knocke. Arbetsplatserna har blivit alltmer stängda för dessa människor. Hon påpekade också att det inte är säkert att man blir diskriminerad om man tillhör en underordnad grupp, men att det definitivt är så att man löper risk att bli det. Det skapar en osäkerhet bland underordnade grupper.

Ibland, konstaterade Knocke, öppnas arbetsplatserna på glänt för att sen stängas igen. Tillfälliga anställningar har ökat mycket de senaste åren och mest har de ökat bland invandrare. Som invandrare är det dubbelt så stor risk att hamna i en tillfällig anställning jämfört med om man är infödd svensk. Det är vanligare bland kvinnor än bland män. Det är också vanligare bland dem utan svenskt medborgarskap. Det är också mera sällan som invandrares tillfälliga anställningar leder vidare till fast anställning. Knocke avslutade sitt anförande med att fråga sig hur dessa människor ska kunna få fotfäste på arbetsmarknaden.

Offentlig sektor utestänger
Kent Andersson utgick i sitt anförande mycket från Malmö, som också är ett tydligt exempel på det som skulle diskuteras.

1990-1994 försvann vart fjärde jobb i Malmö. Förändringarna i arbetslöshet och förvärvsfrekvens som följde hade en mycket tydlig etnisk dimension. 1994 var förvärvsfrekvensen bland utrikes födda i Malmö bara 34%! Förklaringen är både att arbetsplatser lade ner så att invandrare förlorade sina jobb, och att många invandrare kom till Malmö dessa år utan att kunna få några jobb.

Andersson hävdade att offentlig sektor ofta är noggrannare med att ställa formella krav som kan hindra invandrare från att få arbete. Det hänger bland annat samman med att den offentliga sektorn har en högre andel akademiker. Exempel är att lärare för det mesta måste vara behöriga från svensk lärarutbildning, liksom sjuksköterskor måste vara det från en svensk sjuksköterskeutbildning. På detta sätt är den offentliga sektorn mera utestängande.

Andersson redogjorde också för de utgångspunkter som Malmö kommun har för sitt arbete med dessa frågor. Det finns sex viktiga punkter, poängterade Andersson:

1. Alla människors lika värde.

2. Sveriges lagstiftning: integrationslagar och antidiskrimineringslagar.

3. Malmö stads policydokument, där det exempelvis fastslås att staden i sin personalsammansättning ska spegla medborgarnas sammansättning.

Dessa punkter menade Andersson är de mera formella som bestämmer Malmös agerande. Sedan finns ytterligare tre.

4. Personalrekrytering. Det går inte att tillfredsställa arbetskraftsbehovet i framtiden om man väljer bort en viss grupp.

5. Kommunen måste upplevas som speglande och legitim av medborgarna, för att man ska kunna säga att kommunen erbjuder en god service som inger förtroende.

6. Mångfald leder till bättre kvalitet i sig.

Med detta som utgångspunkt försöker Malmö få igång en diskussion, avslutande Andersson.

Många fackmedlemmar
Maria Paz Acchiardo tog sen till orda och visade statistik över andelen invandrare i olika LO-fackförbund. De olika extremerna är Hotell- och restauranganställdas förbund, med 37% medlemmar med utländsk bakgrund, och Elektrikerförbundet, där endast 9% av medlemmarna har utländsk bakgrund. Paz Acchiardo menade att det faktum att så många invandrare är medlemmar i facket tyder på att facket ändå gör ett bra jobb med att representera dem.

En fråga kom från publiken angående hur många av de förtroendevalda som har utländsk bakgrund och Paz Acchiardo svarade att man inte vet det, då LO inte har några såna uppgifter. Uppgifterna om fackligt medlemskap har tagits fram av SCB.

Paz Acchiardo hävdade ändå att den största svårigheten är att komma in på arbetsmarknaden överhuvudtaget, även om det sen också fanns skillnader i utbildning och anställningsformer mellan svenskar och invandrare. Hon avslutade med att ställa frågan vad man ska göra åt rekryteringen.

Wuokko Knocke berättade att hon håller på med studier av hur rekrytering går till. Vad är då viktigt? Alla säger att det är kompetens, men om man frågar vidare visar det sig att det är personliga intryck och intuition. Vad, undrade Knocke, grundar sig då intuitionen på? Det är slående att de som ska anställa aldrig ifrågasätter sina bevekelsegrunder. Kanske letar de efter människor som liknar dem själva.

Knocke menade också att det är för billigt att diskriminera i Sverige och att böterna för bevisad diskriminering borde höjas.

Kent Andersson fyllde på med att Malmö kommun i sina avtal med entreprenörer förbehåller sig rätten att säga upp avtalet om entreprenören fälls för diskriminering. På det sättet ökas kostnaden för diskriminering.

Maria Paz Acchiardo visade statistik över facklig organisationsgrad mellan olika grupper i Sverige. Generellt är det ganska små skillnader. Exempelvis är 76,7% av förvärvsarbetande kvinnor från länder utanför Europa som varit här mindre än tio år fackligt organiserade, jämfört med snittet på 87,2%.

Tillfälliga anställningar
Kent Andersson menade att det är viktigt att se hur de sedan representeras inom facket – vilken bakgrund representanterna har. Maria Paz Acchiardo höll med men menade att sådant inte kan kommenderas fram i en demokratisk folkrörelse. En person ur publiken framhöll att den höga graden av tillfälliga anställningar också hindrar invandrare från att få förtroendeuppdrag.

En man ur publiken framhöll att 76,7% av kvinnor med utomeuropiskt ursprung som varit här mindre än tio år är medlemmar i facket, men 53% av dem är tillfälligt anställda. Så varför ska de egentligen vara med i facket när facket bevakar deras intressen så dåligt?

Paz Acchiardo menade att tillfälliga anställningar är arbetsgivarnas fel och att LO-TCO diskuterar hur man ska kunna begränsa tillfälliga anställningar.

Nästa frågande undrade hur vi ska få in dem som inte arbetar på Arbetsmarknaden. Varför kan inte facken ordna särskilda utbildningar?

”LO måste främst bevaka sin medlemmars intressen, även om LO förvisso också har ett samhällsuppdrag”, svarade Paz Acchiardo. ”Frågan är hur man kan balansera dessa intressen.”

Inga kontakter
En man ur publiken påpekade att frågorna som diskuterades framförallt är klassfrågor. 75% av alla jobb fås genom kontakter och invandrarnas svårigheter att få jobb avspeglar segregation och brist på kontakter.

Kent Andersson menade att ”klass är centralt, men det handlar också om diskriminering.”

Wuokko Knocke tillade att klassbegreppet fösts åt sidan i mycket forskning men att hon själva alltid försökt ha med det i sin forskning. Nu ser klassbegreppet också ut att vara på väg tillbaka igen.

En person ur publiken ställde sig frågande: bryr sig arbetarrörelsen egentligen om den ökade arbetslösheten bland invandrare? Arbetarrörelsen i Sverige har inte var intresserad efter kuppen i Chile 1973!

Maria Paz Acchiardo besvarade detta med att det är mer komplicerat än att man slutat bry sig. Många mindre kvalificerade jobb försvann under 90-talet.

Wuokko Knocke sa angående denna fråga att Sverige på grund av LO stoppade arbetskraftsinvandringen 1972. Kvinnorna i Sverige skulle ha jobben inom offentlig sektor och industrins behov av arbetskraft hade avklingat. Kuppen i Chile, som inträffade 1973, är inte så viktig i sammanhanget.

Nästa kommentar riktade kritik mot facket. ”Hur man ska kunna öppna upp arbetsplatserna är i hög grad en facklig fråga. Upphandlingsklausuler är bra, men jag gör en studie som visar att invandrare som varit anställda i tre år får sparken oftare än svenskar som varit anställda i ett år. Facket kan påverka turordningskretsar och har ansvar i sådana här fall.”

Maria Paz Acchiardo menade att det i sista hand är arbetsgivaren som bestämmer vem som ska gå, även om det visst finns en del facken kan göra.

En man ur publiken påstod att samarbetet mellan kommunen och arbetsförmedlingen inte fungerar bra. Det finns exempel med folk som ej fått jobb på grund av bristande språkkunskaper trots utbildning och betyg i svenska.

Kent Andersson menade på att kommunen har genomfört en massa utbildningar. En av dem gav lärarbehörigheter, och av de som deltog där har alla jobb nu .

Förebilder i riksdagen
På grund av tidsbrist ställdes därefter en rad korta frågor från publiken som de medverkande inte hann besvara. Bland de ämnen som togs upp fanns frågor som gällde om socialdemokraterna inte borde kunna göra något åt de tillfälliga anställningarna i kommunerna, om hur man ska göra för att nå folk som står utanför arbetsmarknaden och hur många förebilder för invandrare som egentligen fanns på riksdagslistorna. Dessutom framhöll människor ur publiken att det förr fanns mera pengar avsatta för att diskutera dessa frågor, från SIDA, LO m. fl., att lagstiftningen mot diskriminering måste skärpas och att kvotering kanske kunde vara ett sätt att komma åt problemen.

I sina slutord sa Kent Andersson att befolkningspyramiden i Malmö ser annorlunda ut jämfört med resten av landet. Befolkningen är yngre på grund av invandrarna. Det är verkligen en tillgång.

Han sa också att de i Malmö anställer lärare med invandrarbakgrund. Visserligen arbetas det mycket i projektform, men mycket ska göras permanent i Malmö. Det ska in i den normala budgeten och vara högprioriterat!

Wuokko Knocke uppmanade i sina slutord alla att ta diskriminering på allvar.

Maria Paz Acchiardo avslutade med att säga: ”Vi ska vara stolta över det som finns. I välfärdsländer finns det bättre förutsättningar att komma någon vart. Men arbetarrörelsen har också missat att bevaka allas lika rätt.”

Jonas Johansson

Publiceringsdatum: 2010-02-26

Till toppen av sidan