Skriv ut



Den israeliska premiärministern Ariel Sharon har utlovat att Israel ensidigt kommer att dra sig tillbaka från Gazaremsan under år 2005. Samtidigt fortsätter Israel bygget av muren på den ockuperade Västbanken.

– Situationen i de palestinska områdena är värre än någonsin. Under de senaste veckorna har hundratals palestinier dödats i väpnade israeliska attacker. Men attackerna har inte gjort Israel säkrare. Den enda effekten av attackerna är en ökad bitterhet bland den palestinska befolkningen, sa Palmecentrets generalsekreterare Thomas Hammarberg.

Trots den våldsamma situationen i de palestinska områdena menar Hammarberg att det är viktigt att Palmecentret finns på plats i de ockuperade områdena.

– Det är viktigt att hjälpa palestinierna att hålla hoppet vid liv. Våra projekt betyder mycket för palestiniernas moraliska styrka, sa Hammarberg

– Palmecentrets projekt gör en skillnad, säger Nabil Saadeh, Palmecentrets koordinator i Ramallah. Vi bidrar till att palestinierna har kraft att tänka på framtiden. Våra kvinnoprojekt ger de palestinska kvinnorna styrka i ett mycket mansdominerat palestinskt samhälle. Våra ungdomsprojekt ger palestinska ungdomar ett utrymme att mötas och dela med sig av erfarenheter. Vi visar att ungdomarna behövs och ger dem hopp. Man kan säga att vi förbereder en generation för en framtida statsbildning.

Nabil Saadeh betonar också att alla de projekt som Palmecentret bedriver är lokaliserade utanför de större palestinska städerna, vilket innebär att projekten når grupper som vanligtvis inte får internationellt stöd.

Vatten en bristvara
Palestinakonflikten har många dimensioner. En sådan är kampen om vattnet.

– Vatten är en bristvara i det palestinska samhället Detta påverkar inte bara hälsa och hygien, utan också förutsättningarna för den egna ekonomiska försörjningen. Dessutom är vattenkällorna på de ockuperade områdena ofta kontrollerade av israelerna. Och den mur som håller på att uppföras byggs på ett sätt så att de flesta vattenkällor kommer på den israeliska sidan av muren, berättar Nabil Saadeh.

Gazaremsan har ungefär 3000 bosättare och 1,4 miljoner palestinska invånare. Bosättarna konsumerar 35 % av vattnet. Det innebär att bosättarna på Gazaremsan har kunnat bygga simbassänger samtidigt som palestinierna knappt har vatten till det dagliga behovet.

Korruptionen inom det palestinska samhället har uppmärksammats i internationell media och den palestinska myndigheten har anklagats för att ha försnillat stora summor av de utländska biståndsmedlen. Thomas Hammarberg och Nabil Saadeh menar att det existerar korruption i det palestinska samhället, men att bilden som har förmedlas i internationell media är överdriven.

– Det är viktigt att frågan om korruptionen diskuteras. Men det finns minst lika mycket korruption i Italien och Israel. Dessutom är det viktigt att betona att Palmecentret alltid arbetar direkt mot samarbetsorganisationerna. Vårt bistånd och den svenska statens bistånd går direkt till organisationerna, inte till den palestinska myndigheten, sa Nabil Saadeh.

Thomas Hammarberg betonar att mycket av den existerande korruptionen är en konsekvens av den ockupation som palestinierna lever under.

– Men det är tveklöst så att Arafat använder sin makt för att dela ut förmåner. Arafats utnämningar är inte heller demokratiskt förankrade, menar Thomas Hammarberg. Men det betyder inte att vårt bistånd eller biståndet från den svenska staten är fel!

Nyckeln finns i Washington!
Både Nabil Saadeh och Thomas Hammarberg betonar att Palestinakonflikten har en stor påverkan på hela Mellanösternområdet. I grannländerna finns det stora grupper av palestinska flyktingar, och regimer som använder Palestinakonflikten för att uppnå en egen politisk agenda.

– Men nyckeln till lösningen på konflikten ligger i Washington, betonar Thomas Hammarberg och menar att den amerikanska regimen under George W Bush ensidigt har stöttat den israeliska sidan.

– Kanske kommer John Kerry att ha en annan inställning till Palestinakonflikten, även om det vi hört hittills inte tyder på det.

I oktober 2003 presenterades något som kallades för Genèveinitiativet. Initiativet var ett förslag på hur en möjlig framtida fredsuppgörelse skulle kunna se ut. Det förhandlades fram av före detta aktiva palestinska och israeliska politiska företrädare. Initiativet kan

beskrivas som en fortsättning på de förhandlingar som fördes under ledning av Bill Clinton mellan den dåvarande israeliska premiärministern Barak och president Arafat på Camp David. Förhandlingar som sedan fortsatte i den egyptiska semesterorten Taba.

– De förhandlingarna som genomfördes i Genève löste de problem man inte klarade av att lösa på Camp David och i Taba förklarade Thomas Hammarberg.

Men Sharon avvisade de förslag som presenterades i Genèveinitiativet och kallade de israeler som deltagit i förhandlingen för förrädare. Även palestinska företrädare var kritiska mot de eftergifter som de palestinska förhandlarna hade accepterat. Speciellt kritiserat blev förslaget att ge upp de palestinska flyktingarnas rätt att återvända.

– Jag tror man ska se Genèveinitiativet som en metod att provocera fram nya fredsförhandlingar. Det lyckades i den meningen att Sharon tvingades agera. Sharons svar blev Gazaplanen, en ensidig deklaration att lämna Gaza samt fyra bosättningar på Västbanken, sa Thomas Hammarberg.

Thomas Hammarberg är noga med att betona att Sharons Gazaplan inte är i närheten av en tillfredsställande lösning.

– Avsikten med Sharons ensidiga tillbakadragande är att hindra tillkomsten av en palestinsk stat. Detta är ett faktum och har bekräftats av Sharons närmaste rådgivare.

Den palestinska myndigheten planerar att hålla kommunalval i december. Nabil Saadeh tror att de kommer att genomföras och menar att det går enkelt att få folk att registrera sig för att rösta.

– Det är viktigt att det hålls val och det borde inte bara hållas val till kommunala församlingar utan också till presidentposten och till nationella församlingar menar Thomas Hammarberg. Sharon vill absolut inte ha presidentval eller parlamentsval. För han vet att Arafat skulle vinna och att ett nyvalt palestinskt parlamentet skulle vara mycket tuffare i en eventuell förhandling med israelerna.

Thomas Hammarberg avslutade med att betona vikten av att arbetarrörelsens organisationer bedriver solidaritetsprojekt på plats i de ockuperade områdena. Lika viktigt är att Sverige, EU och det övriga internationella samfundet agerar i Palestinakonflikten.

– Den svenska regeringen har blivit alldeles för passiv i Palestinakonflikten. Det är viktigt att vi sätter ett tryck på våra politiska företrädare börja agera. Palestinakonflikten måste få prioritet!

TORBJÖRN HÅLLÖ

Publiceringsdatum: 2010-02-26

Till toppen av sidan