Skriv ut

Burmesiska immigrantarbetares verklighet i Thailand. – Hon får sova i ett hörn på golvet bredvid hunden. Men å andra sidan får hon en dag ledigt i månaden och oftast lön. Det här är det bästa arbete min burmesiska vän har haft på länge, berättar Jenny Hedström från S-kvinnor Hallsberg.

Jenny Hedström kom i kontakt med burmesiska immigrantarbetare på samma sätt som cirka en halv miljon andra svenskar om året gör genom att turista i Thailand. Hon berättar om dem under seminariet Migrerande kvinnor – från ett förtryck till ett annat (Migrating women – from one oppression to another).

De burmesiska migranterna arbetar på turistorter, som hushållsarbetare, som byggarbetare och i klädfabriker runt om i Thailand. De billiga kläderna som många frossar i på solresor till Phuket och Pattaya är ofta sydda av fattiga och nästintill livegna arbetare.

Det finns ungefär en och en halv miljon burmesiska arbetare i Thailand. Två tredjedelar av dem är kvinnor.

– Vi vill ge en röst åt dem som inte har någon. Om männen har en svår situation är kvinnornas ännu värre, säger burmesiskan Khin San Htwe.

Khin San Htwe arbetar med fackförbundet för burmesiska arbetare i Thailand. De kan dock inte kalla sig för fackförbund i Thailand eftersom det är förbjudet enligt thailändsk arbetslag för burmeser att organisera sig. Khin Sans organisations arbete är mycket svårt och känsligt.

– Arbetarna saknar ofta arbetstillstånd, och blir arbetsgivaren arg eller missnöjd med arbetaren ringer han bara polisen, så skickas han eller hon till den burmesiska gränsen igen.

Kvinnorna försörjer i snitt sex till åtta personer med sin lön. De tjänar ungefär 30 SEK per dag. Ofta bor de på arbetsplatsen i små plåtskjul och då dras hyra, el och matkostnader av. I slutändan får de ut cirka 1 500 THB (338 SEK).

Arbetarna är ofta fångar på sin egen arbetsplats. De har en dag ledigt i månaden men lever i en stängd miljö. Det är inte ovanligt att de arbetar 15 timmar om dagen sju dagar i veckan. Barnarbete är också ofta förekommande, det är 12-14 åringar som kommer ensamma till landet för att kunna skicka hem pengar till sina familjer. Ofta är det också en väldigt våldsam miljö. Våldtäkter och misshandel är vanligt förekommande. De arbetande kvinnornas barn lever ofta i en mycket utsatt miljö, då de tvingas tigga på gatorna och har ingen som kan ta hand om dem när deras mamma är på arbetet.

– Vårt främsta arbete gäller säkerheten, och att de ska få ut sin lön. Ofta jobbar de på kontrakt och får betalt en gång var tredje månad eller ännu mer sällan. När kontraktet gått ut ringer ofta arbetsgivaren till polisen, och så slipper de betala och arbetarna blir arresterade, säger Khin San.

Hennes organisation arbetar också med ett center för kvinnor. Dit kan de komma på sin lediga dag och be om hjälp eller bara för att få prata med någon som förstår deras situation.

Situationen i Burma har varit mer eller mindre oförändrad sedan 1988. Burma hamnar år efter år på FN.s organ för arbetsmarknadsfrågor, internationella arbetsorganisationen ILO:s svarta lista och listan kan göras lång på hur landets militärregim bryter mot de mänskliga rättigheterna. Barnsoldater, våldtäkter och tvångsflytt är bara några få exempel. Till följd av detta finns nu 14 flyktingläger längs gränsen mellan Thailand och Burma.

Situationen för de burmesiska immigrantarbetarna är inte på något sätt originell, den ser ut på ungefär samma sätt på väldigt många ställen i världen.

– När ett land har haft en bristande demokrati länge påverkar det ekonomin otroligt mycket. Där kan man se ett samband mellan Burma och länder med liknande situation, säger Nicola Piper, migrationsforskare på Swansea University i Storbritannien.

– Och även om det inte finns några företag som investerar pengar i Burma på grund av etiska skäl gör Thailand det på ett vis i vilket fall. Man har stora fabriker längs gränsen med så dåliga villkor att inga thailändare vill jobba där, där fins bara burmeser.

Nicola Piper berättar också att man kan se små framsteg runt om i Asien som på sikt kan påverka situationen i Burma. Nätverket Migrant rights Network har vuxit sig relativt stora i Asien, och de arbetar för att immigrantarbetare ska få en bättre situation. Burma är ännu inte med, men det kan vara en möjlig väg att gå i framtiden. Det finns också exempel på länder där immigrantarbetare haft en liknande arbetssituation som de burmesiska har idag, men som nu har det mycket bättre, Sydkorea är ett av dem.

Den enda lösningen för de burmesiska migrantarbetarna är enligt Khin San Htwe att Burma demokratiseras. Men det är en lösning som är ganska långt borta:

– I nuläget sker i inga förändringar. Folket i mitt land mördas och våldtas dagligen och gör man uppror eller demonstrerar blir man fängslad eller mördad. Vår folkvalda ledare Aung San Suu Kyi sitter fortfarande i husarrest sedan 1990, det är så det ser ut i Burma idag.

Text: Elin Carlmark

Publiceringsdatum: 2008-10-20

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...