Skriv ut

Både Shimon Peres och Mahmud Abbas är båda i åttioårsåldern och detta är ett hinder för fred, menade Hasan Faraj från Fatahs ungdomsförbund i sitt anförande på Palmedagarnas seminarium om den israelisk-palestina konflikten.

Att ungdomsgenerationen såväl som i Israel och Palestina som på annat håll i världen är viktig för fred var alla överens om i panelen, som utöver Hasan Faraj också bestod av SSU:s ordförande Jytte Guteland och förbundets internationellt ansvarige Faraj Abu-iseifan.

Hasan Farajs öppningsanförande var en bitvis gripande berättelse om ett samhälle i upplösning, där vägspärrar och murar skiljer människor från sitt levebröd, och från varandra. Hur landet luckras upp både socialt och ekonomiskt. Men det var också en historia om organisation och sammansvetsning, hur det politiska samarbetet tillåts påverka och försvara alla livets aspekter.

Jytte Guteland redogjorde för sin och sitt förbunds ståndpunkt.

– Kritiken mot Israels agerande har inte varit stark nog. Det går inte att få till stånd fred så länge man behandlar de olika parterna som jämbördiga, menade Guteland.

Hon berättade om sitt förbunds långa inblandning i Mellanöstern och hur SSU vidgar perspektiven genom kontakter och tillgång till synsätt som inte tar sig in i nyhetssändningarna. ”Att vara medlem i SSU är att se möjligheter till förändring”.

Hon krävde att Sverige i egenskap av ordförandeland för EU driver på för ekonomiska sanktioner mot Israel. Samtidigt betonade hon vikten av att ha goda relationer med arbetarrörelsen i landet för att kunna få till stånd den politiska förändringen.

– Framtidens dom kommer att falla hård på oss om vi inte reagerar, förklarade hon.

Faraj Abu-iseifan gav en detaljerad bild av vad som pågår i Palestina, så kallade ”fakta på marken”. Kartor över tid visade ett kraftigt tilltagande antal vägspärrar, stängsel och taggtråd som ”ser till att vi inte träffar familj, vänner eller egentligen gör något alls”. Abu-iseifan visade också med kartor som illustration hur 90-talets erbjudande för fred vid Camp David såg ut – en Västbank uppstyckad i tre delar, utan tillgång till kust och med hela gränsen till Jordanien kontrollerad av Israel.

– Med ett erbjudande på 62% av Västbanken är fredspartnern bara retorisk,menade han.

Muren, eller säkerhetsbarriären, var ett återkommande tema.

– Den byggs i hög hastighet och den styckar upp Palestina, bit för bit, menade Abu-iseifan. Vill Israel bygga murar mot Palestina är det givetvis beklagligt, men man är i sin fulla rätt att göra det. Men man måste då se till att bygga den på israelisk mark. Guteland pekade på bosättningarna som det stora problemet som omgående måste få ett stopp. Faraj menade att ett stopp för bosättningar var en realpolitisk omöjlighet i Israel och att ”trycket måste komma utifrån”.

Anfallet av Gaza tog upp sin beskärda del av diskussionen.

– Israel aldrig hade något mål i att stoppa raketbeskjutningarna, det var ren valrörelse. Attackerna med ofta hemmagjorda raketer skördar få offer och innebär inget hot mot Israel, menade Faraj.

Resultatet av hela kriget var att Israel fick en mer extrem regering, Hamas stärktes, raketbeskjutningarna upphörde inte och Gaza ödelades.

Abu-iseifan pekade på att opinionsmätningarna i Palestina brukar fluktuera mycket, men kriget har gett en stadig ökning av stödet för Hamas. Israels ”övervåldspolitik […] stärker extremister på båda sidor av muren”.

Text: Björn Fridén

Publiceringsdatum: 2009-11-16

Till toppen av sidan
Framtidens dom kommer att falla hård på oss om vi inte reagerar. - Jytte Guteland

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...