Skriv ut

Kärnvapen står idag i skuggan av klimatdebatten, men hotet har inte försvunnit. Av de 22400 kärnvapen som finns idag står cirka 2600 kärnvapen i högsta avfyringsberedskap och kan avfyras inom några minuter. Kärnvapen världen runt är redo att förinta världen inom en kvart. – Kärnvapen är det bortglömda hotet mot mänskligheten, säger Josefin Lind, Svenska läkare mot kärnvapen, och Emma Rosengren, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet.

Under seminariets gång diskuterades kärnvapen ur många perspektiv, bland annat berördes frågan om kärnvapen är förbjudna, USA:s kärnvapenbaser på andra staters territorium, om det går att leva upp till visionen om en kärnvapenfri värld samt om det finns någon risk att kärnvapen i dagsläget kommer att användas.

Kärnvapen spelade en central roll i de båda kärnvapenmakternas – USA:s och Sovjetunionens, avskräckningsstrategier under kalla kriget. Kärnvapen kan sålunda sägas vara ett arv från kalla kriget. Men att därifrån dra slutsatsen att kärnvapen inte längre utgör ett starkt hot mot mänskligheten och vår gemensamma säkerhet vore rent felaktigt, framhöll panelen.

Det som skiljer situationen i dag är att man nu talar om minimal säkerhet, vilket innebär att man eftersträvar ett begränsat antal vapen i avskräckningssyfte. Dagens vapen är emellertid både modernare och effektivare, samt har större kapacitet än någonsin. Även om definitionerna av kärnvapen inte sällan är otydliga handlar det enkelt uttryckt om taktiska respektive strategiska kärnvapen.

Ingen konvention förbjuder kärnvapen helt

I dagsläget finns det inte någon internationell konvention som förbjuder kärnvapen till fullo. Däremot finns det ett antal dokument som uppmanar till nedrustning och förbjuder vissa delar av kärnvapenspektrumet. Bland annat utgör fördraget om icke spridning av kärnvapen, Nuclear Non-Proliferation Treaty (NPT), en hörnsten i det internationella systemet för rustningskontroll. Enligt NPT som trädde i kraft 1970 får stater inte dela eller sprida kärnvapen till icke-kärnvapenstater. År 2008 stod endast Indien, Pakistan, Israel och Nordkorea utanför medlemskap i NPT. Nordkorea var tidigare medlem, men begärde utträde ur NPT år 2003 efter att de påbörjat utveckling av kärnkraftsteknik.

Icke-spridningsavtalet ger fem stater – USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Kina, rätt till att inneha kärnvapen. I avtalet villkoras dock att de nedrustar sina befintliga arsenaler. NPT ger alla stater rätt att utveckla och använda kärnkraft för fredliga ändamål. Innehållet i avtalet ifrågasattes av de medverkande på seminariet. – Brister i avtalet, både rätten till kärnkraft och att vissa stater får ha kärnvapen, skapar låsningar i det internationella nedrustningsarbetet, deklarerade Josefin Lind.

Nedrustningsavtalets bindande verkan för kärnvapenstaterna förefaller ej ha bidragit till att målet om nedrustning uppnåtts. I huvudsak har fokus legat på icke-spridning snarare än nedrustning. Det synsättet förespråkas tydligt av kärnvapenmakterna.

USA:s kärnvapenbaser på andra staters territorium

Under valrörelsen skapade USA:s kärnvapenbaser på andra staters territorium debatt. Enligt panelen skulle man kunna tolka det faktum – att USA har taktiska kärnvapen utplacerade i Europa, som om att USA inte följer nedrustningsavtalet. USA är i dagsläget ensamma om att ha kärnvapen utplacerade på andra staters territorium. Ryssland har visserligen kärnvapen på den europeiska kontinenten – nära sin landsgräns, men inte utanför sitt eget territorium.

Det som talar emot det argumentet är att USA inte spridit kärnvapen, och att vapnen är utplacerade inom det militära Nato-samarbetet. Till försvar för USA:s utplacering av kärnvapen lyfts ofta fram att Nato:s kärnvapendelning kom till innan NPT utformades. Panelen hävdar dock att det är tydligt att kärnvapenutplaceringarna inte är förenliga med avtalets grundläggande syfte eller måluppfyllelse.

I februari 2010 skrev utrikesminister Carl Bildt en artikel i The New York Times, tillsammans med den polske utrikesministern Radek Sikorski, i vilken de uttalade att USA och Ryssland tillsammans bör föra ett samtal om kärnvapennedrustning på europeisk mark. Uttalandet fick kritik från en del andra utrikesministerkollegor som menade på att det inte handlade om en förhandlingssak enkom mellan USA och Ryssland.

Uttalanden från parlamenten i Tyskland, Nederländerna, Italien och Belgien pekar på att länderna vill att de amerikanska kärnvapnen skall dras tillbaka.

– Och att inte följa dessa uttalanden skulle gå i strid med staternas folkvilja, menade Josefin Lind.

Slutsatsen som gjordes från panelens sida var att Ryssland sannolikt skulle ta bort sina kärnvapen om USA först påbörjar nedrustningen i Europa.

Nytt START-avtal har skrivits under

Relationerna mellan USA och Ryssland är i flera avseenden bättre än på länge. Ett nytt START-avtal har skrivits under av den ryska presidenten Dmitrij Medvedev och den amerikanske presidenten Barack Obama. Därtill skänker nya kärnvapendoktriner ett visst hopp. USA:s nedrustningsanda förefaller ha påverkats av den artikel om en kärnvapenfri värld som fyra före detta utrikes- och försvarsministrar – William Perry, Sam Nunn, George Shultz och Henry Kissinger – skrev i början av 2007 i Wall Street Journal. Skälen för innehav av kärnvapen kritiserades hårt i artikeln.

Det civila samhället har haft en avgörande roll i frågan om kärnvapen, och har i många år förespråkat en konvention som förbjuder kärnvapen på samma sätt som landminor, biologiska, kemiska och klustervapen förbjudits. År 2007 lämnade bland annat Costa Rica ett utkast till en kärnkonvention till FN:s generalförsamling som utarbetats av internationella organisationer. Överlämnandet möttes av skepsis och kritiserades för att vara naivt. Idag har förslaget om en konvention vunnit gehör och stater som exempelvis Schweiz, Norge och Österrike håller nedrustningsfanan högt. Sverige som tidigare varit en aktiv förespråkare för nedrustning har under senare år hållit en låg profil i kärnvapenfrågan.

Nästa steg i nedrustningsprocessen erbjuder provstoppsavtalet Comprehensive Test Ban Treaty (CTBT), vilket kommer att innebära totalt förbud mot kärnvapensprängningar om det träder i kraft. För att avtalet skall kunna antas krävs det att alla stater som innehar kärnkraft ratificerar det. I dagsläget har 182 av världens 195 stater signerat avtalet. Ryssland har ratificerat CTBT, medan USA har signerat men ännu inte ratificerat avtalet. Ett annat omdiskuterade avtal inom nedrustningskonferensen i Genève är Fissile Material Cut Off Treaty (FMCT). Avtalet är av väsentlig innebörd och behandlar förbud mot produktion av fissilt material.

Den mänskliga faktorn är största orosmolnet

Många i världssamfundet nämner inte sällan kärnvapenterrorism som ett av de största hoten mot mänskligheten. Panelen pekar dock på att flera experter i ämnet inte håller kärnvapenterrorism för ett särskilt troligt scenario. I sammanhanget uttalade panelen att det kan finnas en risk för att terroristgrupper framförallt kan komma att använda sig av så kallade smutsiga bomber. Sådana bomber innehåller radioaktivt material, men kan ej betecknas som fullgångna kärnvapen. Panelens konklusion på frågan om huruvida det finns en risk för att kärnvapen kommer att användas i dagsläget var att den mänskliga faktorn torde utgöra ett av de största orosmolnen. Historier om begångna misstag och brister i säkerheten då kärnvapen hanterats är många.

Avslutningsvis genomfördes en övning på temat säkerhet och genus. Seminariedeltagarna ombads resa sig upp om de inte höll med – respektive sitta ned om de höll med, om det aktuella påstående som lästes upp av panelen. Utifrån denna övning gick det att utläsa att merparten av deltagarna ansåg att de levde i en trygg värld. Däremot höll majoriteten inte med om att känslan av säkerhet var kopplad till det faktum att det är de stora länderna som innehar kärnvapenarsenaler. Deltagarna var slående överens om att det är felaktigt att sätta ett likhetstecken mellan kärnvapeninnehav och manlighet respektive styrka – och tvärtom. Den inställningen och hållning som de unga seminariedeltagarna uppvisade i kärnvapenfrågan väckte förhoppningar.

Text: Mahlena Wiveson

Publiceringsdatum: 2010-11-26

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...