Skriv ut

Jens Orback, generalsekreterare, Palmecentret Åsa Westlund, europaparlamentariker (S) Gabriel Wikström, ordförande SSU:

Hur ska besluten fattas inom EU?

JO: Vi måste våga föra över mer beslut till EU. EU måste få ett vidgat mandat för att kunna klara sin uppgifter. Jag delar Göran Färms syn att vi måste se på hur besluten ska fattas i fråga efter fråga. Vilka ska fattas på EU-nivå och vilka ska avgöras på nationell nivå? Sedan ska vi vara klara över att när vi flyttar frågor till EU-nivå kan besluten komma att gå oss emot. Men flera frågor har en övernationell karaktär och besluten blir knappast bättre om de enskilda EU-länderna får fatta dem. Jag tror inte heller vi ska vara rädda för ordet federation – ett ord som en del tycker är farligt.

ÅW: Det är lätt att debatten om EU fastnar i de institutionella frågorna, om var beslut ska fattas. För mig är utgångspunkten den konkreta politiken. Jag försöker driva på EU för att få en politik som är klimatsmart och som tar hänsyn till miljön. När det gäller fiskepolitiken ser jag möjlighet till framgång. Som redan Göran Färm har nämnt har två utskott i Europaparlamentet sagt nej till ett nytt fiskeriavtal med Marocko. Jag är överhuvudtaget kritisk till fiskeriavtalen. Det är enbart fiskarnas inkomster som styrt politiken. Utgångspunkten för fiskeavtal borde istället vara att främja utvecklingsländerna och att förhindra utfiskning. Ett område där det skett steg i rätt riktning är jordbrukspolitiken. 1993 utgjorde jordbrukssubventionerna 65 procent av EU:s budget, nu är andelen nere i 40 procent. Exportstödet, som är mest skadligt för utvecklingsländerna, ska vara helt borta 2013.

Vilka nya initiativ bör tas av EU?

GW: En central fråga för EU är att stärka arbetstagarnas rättigheter. EU har underättat företagens möjligheter att röra sig över nationsgränserna. Det har skapat möjlighet för företagen att spela ut anställda i olika länder mot varandra. Därför behövs också ett starkare samarbete inom den europeiska fackförenings- och arbetarrörelsen. Fortfarande är den fackliga organisationsgraden hög i ett land som Sverige, även om facket har tappat också här. I Frankrike är organisationsgraden under 10 procent. I flera länder uppfattas facket som något gammaldags. Här behövs en förnyelse.

JO: Utvecklingsbiståndet ska vara en del av en större politik för global utveckling som också innefattar andra politikområden, inte minst handelspolitiken. Handelspolitiken har större effekter än biståndspolitiken. Detta synsätt ska vara styrande för Sverige även om det inte alltid efterlevs i praktiken. Nu tror jag det är viktigt att föra fram detta synsätt också i Europa och inom EU. En annan tendens är att biståndet kommer att ifrågasättas allt hårdare, inte minst av moderaterna. Självklart ska vi utveckla, förbättra och kvalitetssäkra biståndet. Men vi måste också försvara biståndet som sådant. Inte minst är biståndet till civilsamhället nödvändigt. Många fattiga stater har ett auktoritärt styre, genom starka folkrörelser kan människor få mer makt. Det skapar också utveckling inom andra området. I flera länder i Europa ser vi också tecken på en starkare nationalism. Hur vänder vi på den utvecklingen? Ett uttryck som stakar ut riktningen är att det som mest bidrar till ett samhälles utveckling är dess förmåga att attrahera människor. Det betyder att de enskilda nationerna inte kan agera var och en för sig. Det behövs gemensamma projekt och ambitioner i Europa.

Vilka positiva saker sker inom EU?

ÅW: Jag vill igen lyfta fram att frågan om Västsahara har fått en positiv vändning inom EU. Även om det slutliga beslutet ännu inte är fattat. Samtidigt vill jag understryka att det finns många olika skäl till att motståndet mot ett nytt fiskeriavtal mellan EU och Marocko har växt. Det handlar inte bara om stöd till Västsahara utan också om miljömässiga skäl och att avtalsförslaget är ekonomiskt dåligt.

Inom vilka områden kan det behövas mer överstatlighet?

GW: Ett område där vi bör få en mer långtgående harmonisering av regelverket är migrationen. En utgångspunkt ska vara att EU ska bedriva en human flykting- och invandringspolitik. En annan utgångspunkt är att ansvaret för invandringen ska fördelas jämnt. Under senare år har vi sett en stor invandring från Nordafrika till södra Europa, men där har länderna svårt att erbjuda alla invandrare utbildning. Hela Europa måste ta ett större ansvar. Ett samhälle som inte står stilla är mer kreativt och dynamiskt. Men en viktig fråga är att minska gruppen av papperslösa, det vill säga personer helt utan rättigheter. En väg att minska de papperslösa kan vara att liberalisera reglerna, då kan fler komma till Europa på laglig väg.

JO: Jag vill tacka för årets Palmedagar. Vi kommer tillbaka nästa år. Och kom ihåg: Folklig organisering är avgörande för att fattiga människor ska få bättre villkor.

Text: Mats Wingborg

Publiceringsdatum: 2011-12-07

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...