Skriv ut

Pål Wrange, docent i folkrätt vid Stockholms universitet:

EU är många saker, och består av flera institutioner som bygger på olika fördrag. Av konstitutionen framgår att EU ska främja demokrati och mänskliga rättigheter. Men gör EU det?

EU är i dag världens mäktigaste handelsblock. EU är världsledande när det gäller bistånd. Däremot inte militärt och inte befolkningsmässigt.

Problemet för EU är att det för omvärlden ofta är oklart vem som fattar besluten. Eller som Henry Kissinger uttryckte det: ”Vad är telefonnumret till Europa?”

Under Libyenkrisen fick Bildt frågan om vad EU ansåg om att använda militärt våld. Han svarade att det snarare var en fråga för FN:s säkerhetsråd och inte för EU. Ett tecken på att EU hade svårt att ta ställning. När omröstningen skedde i säkerhetsrådet var det också två EU-länder som röstade ja, Frankrike och Storbritannien, medan Tyskland lade ner sin röst. Det påminde om Irak-krisen 2003, då Storbritannien röstade ja till ett militärt ingripande, medan Frankrike och Tyskland sade nej.

Kännetecknande är också att rebellerna i Libyen i dag tackar Frankrike och USA, men inte EU. De uppfattar att de fick stöd av enskilda nationer, inte av EU.

Problemet är att det för det mesta inte finns någon som kan få EU att tydligt sätta ner foten. Risken är att stormakterna alltid får som de vill om inte EU kan agera gemensamt, men det kan också vara så att stormakter får sin vilja igenom inom EU.

EU är en normerande makt, men EU borde vara en mer aktiv kraft. I det syftet har EU ambitiösa riktlinjer. EU har varit pådrivande och stött den internationella brottsmålsdomstolen. EU har varit pådrivande för att påverka klimatförändringarna. EU bedriver också ett aktivt biståndsarbete för att främja demokrati.

Men ibland finns flera överlappande motiv och intressen. EU:s militära insats i Libyen handlade om demokrati, men också om att demonstrera makt, något som var särskilt viktigt för Frankrike efter fiaskot i Tunisien. Frankrike behövde revanschera sig.

EU ska vara en kraft för det goda, skydda demokrati och mänskliga rättigheter i omvärlden. Demokrati och mänskliga rättigheter kan också vara en väg att ge EU en starkare position i världen. Men en avgörande skillnad är om EU främjar demokrati och mänskliga rättigheter blott som ett medel för att stärka sin egen position eller om demokrati och mänskliga rättigheter är ett mål i sig. Om demokrati och mänskliga rättigheter inte är ett mål i sig finns alltid risk för att EU upptäcker andra medel som bättre kan främja EU:s intressen. Därför är det avgörande att hävda att demokrati och mänskliga rättigheter är mål i sig. Det har vi fortfarande råd med.

Text: Mats Wingborg

Publiceringsdatum: 2011-12-07

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...