Skriv ut

Göran Färm, europaparlamentariker (Soc & Dem) Marie Granlund, vide ordförande i riksdagens EU-nämnd (S) Lars Lindgren, ordförande Transport Lena Sommestad, ordförande S-kvinnor:

Vilka är de avgörande frågorna för EU i dag?

MG: Europa behöver få igång hjulen. I dag finns 22 miljoner arbetslösa i Europa. Nästan överallt sitter högerregeringar. Särskilt allvarlig är situationen för ungdomar. Ungdomsarbetslösheten är skyhög. Vi håller på att få en förlorad generation.

LL: Löntagarnas rättigheter måste stärkas. Alla företag i Europa måste följa ILO:s kärnkonventioner, där bland annat rätten att organisera sig fackligt slås fast. I dag är det många företag som struntar i dessa grundläggande rättigheter. Ett annat viktigt krav är att företag som flyttar tillverkningen till fattiga stater ska återinvestera i dessa stater. Om H&M har tillverkning i Bangladesh borde H&M återinvestera åtminstone hälften av den vinst man gör i landet. Vårt krav är att minst 50 procent ska investeras i de länder där produktionen sker.

LS: Vi ser i dag en grotesk miljöförstörelse, utfiskning och ett växande klimathot. Samtidigt ökar den sociala ojämlikheten. EU borde ha denna verklighet för ögonen. Men EU:s politik håller inte ihop. EU har visserligen antagit viktiga deklarationer i denna anda, men ofta är det andra idéer som tar överhanden. Idén om de ständigt expanderade marknaderna. Nu ser vi också problemet med euron. Eurokrisen vänder Europa inåt. EU är i dag upptaget med att lösa de interna ekonomiska problemen. Det tar energi från det utåtriktade engagemanget, från de stora frågorna om miljö och sociala klyftor.

GF: En av EU:s stora utmaningar är relationen mellan EU och medlemsstaterna. Vad gör staterna bäst tillsammans och vad bör beslutas av staterna var och en för sig? Hoten bör definieras ur medborgarnas synvinkel. Men det är uppenbart att många frågor har en övernationell karaktär – som miljön, vattnet, terrorismen och fackliga rättigheter. Ibland räcker inte heller EU till för att tackla problemen. Vissa beslut måste flyttas till en högre nivå, som ILO eller FN. Den kris vi har för närvarande inom EU har lett till att vi visar upp ett svagt och splittrat ledarskap i en alltmer polariserad värld. Ett problem är förstås att enskilda medlemsländer inte vill inordna sig under gemensamma intressen, Men min övertygelse är att EU måste bli starkare.

Hur uppfattas EU av medborgarna?

LS: Har medborgarna inom EU ett krav på att EU ska få en starkare makt? Svaret är nej. Det finns en stark skepticism mot en sådan utveckling. Däremot ser man gärna ett EU som försvarar demokrati och mänskliga rättigheter.

LL: EU representerar ett samhälle för eliterna. Vi ser i dag också hur högerpopulismen växer i ett antal länder i Europa. En kärna hos högerpopulisterna är kritiken mot EU. Skulle arbetarrörelsen svara med tankar om ett mer centraliserat EU skulle vi bädda för en starkare högerpopulism. Vi skulle ge dem vatten på sin kvarn.

Lyckas medlemsländerna att agera gemensamt? Och vore en större samsyn och en ökad överstatlighet något önskvärt?

MG: Det senaste fördraget ger EU möjlighet till en gemensam utrikespolitik. Men fortfarande ser vi att de olika nationerna agerar var för sig. Senast skedde en omröstning inom Unesco om Palestina skulle få bli medlem. Tyskland lade ner sin röst. Sverige röstade emot. EU agerade inte enigt.

GF: Men ibland är en överstatlig politik bättre än en nationell. Hur är det exempelvis med frågan om båtflyktingarna. Är det bättre för dem om Grekland och Italien får driva sin egen politik eller om EU har en gemensam? Svaret är att en gemensam politik är betydligt bättre. Andra exempel är miljö- och klimatpolitiken. Där behövs gemensamma initiativ. Men EU ska inte bli en supermakt som USA. Det finns bättre alternativ. Men då kan inte heller medlemsländerna alltid tillåtas att driva sina egna uppfattningar. EU måste kunna använda sin ”softpower”, sin mjuka makt.

Hur bör EU understödja den arabiska våren?

LL: EU skulle kunna ge ekonomiskt stöd till staterna i Nordafrika och särskilt värna om demokratin och det civila samhället. Men det är samtidigt viktigt att länderna får utvecklas på egna villkor. Det handlar om suveräna stater.

MG: Demokratistöd till Nordafrika är väsentligt. Vi måste också stödja jämställdheten. Jag skulle också gärna se ett gemensamt frihandelsområde mellan EU och Nordafrika. Det skulle skapa jobb och nytt hopp. I Nordafrika är arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten ännu högre än i södra Europa.

LS: Jag tror att EU och Nordafrika behöver kontakter på alla nivåer. Vi behöver utveckla nätverken. Det finns exempelvis fantastiska möjligheter till samarbeten på energiområdet. Vi behöver ett bättre ungdomsutbyte. EU borde öppna universiteten för studenter från Nordafrika. I Europa blir befolkningen allt äldre medan ungdomspuckeln är stor i Nordafrika. Ska vi klara våra sociala åtaganden har vi behov av deras arbetskraft.

GF: Tre saker är viktiga. För det första: EU måste öppna sig. Vi behöver flera samarbetsprogram; med studentutbyte, forskningspolitik, om havsmiljö etc. För det andra: Det måste bli ett hårdare tryck på EU-länder så att de inte backar upp diktaturer för att få fördelar. För det tredje. Det behövs konkret ekonomiskt stöd för att stödja de nya demokratierna i Nordafrika.

Vilka är de stora utmaningarna för EU?

LS: Själva utgångspunkten för politiken måste bli att väga samman frågor som handlar om miljö, demokrati och ekonomi. Det går inte att först besluta om handelsavtal för att de gynnar en ekonomisk utveckling, för att sedan fundera över vad avtalen får för konsekvenser för miljö och demokrati. De aspekterna måste finnas med redan från början. EU skulle ha en viktig roll att spela genom att lyfta ett sådant perspektiv. Det handlar om att värna de kollektiva nyttigheterna, som mat, vatten, luft och människors hälsa. För att klara det måste staterna agera tillsammans.

MG: I dag har vi en växande kris i Europa med en ökande arbetslöshet. Men det går inte att svälta sig ut krisen. Det behövs nya satsningar för att få igång ekonomin. Det kan handla om tillväxtskapande klimatsatsningar. Får vi inte bukt med den europeiska arbetslösheten finns risken att demokratin blir lidande. Allt fler människor kommer att misstro de demokratiska institutionerna.

GF: Det går att påverka inom EU. Vi har tidigare hört om hur EU har agerat när det gäller Västsahara. Men där sker positiva saker. Två utskott inom EU-parlamentet har behandlat frågan om ett nytt fiskeriavtal med Marocko och båda utskotten har sagt nej. Fortfarande är frågan inte avgjord, men slutet kan mycket väl bli att EU avvisar förslaget till avtal. Hade Spanien och Portugal ensamma fått bestämma om avtalet hade det gått igenom direkt.

LL: De viktigaste frågorna för EU handlar i dag om det demokratiska underskottet. Näringslivet bedriver ett omfattande lobbyarbetet i Bryssel. I Bryssel är det smockfullt med lobbyfirmor. Här har folkrörelser och fackföreningar inte mycket att sätta emot.

GF: De viktigaste frågorna är miljöpolitiken och arbetstagarnas rättigheter. De är för tillfället helt borta från fokus.

MG: Jag håller med. Klimatfrågorna och arbetstagarnas rättigheter är det viktigaste. EU har förändrats. Det är en skillnad jämfört med när de flesta länder i Europa styrdes av socialdemokratiska regeringar. Då pratade vi om åtgärder mot arbetslösheten och klimatfrågan stod högst på dagordningen.

LS: Under 1990-talet fanns bra ansatser. Det handlade om ökad jämställdhet och ett offentligt ansvar för barnen. Vi måste ta tillvara på dessa erfarenheter. Vi behöver bygga något annat än de traditionella europeiska familjeförsörjarmodellerna. Tonårsmammor i Storbritannien förvägras i stort sett offentligt stöd. Dr förvisas till en plats i fattigdom.

Text: Mats Wingborg

Publiceringsdatum: 2011-12-07

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...