Skriv ut

I 20 år har västsaharierna drivit fredlig kamp för att få rätt till sitt land Västsahara, som står på FN:s lista över stater som ska avkoloniseras. Västsaharierna står nu inför ett vägskäl om den fredliga kampen ska fortsätta eller om de ska ut i krig. Detta framkom på samtalet mellan Brahim Dahane och Natasa Mirosavic som diskuterade Västsahara under ett seminarium på Palmedagen i Uppsala.

När Europa valde att kolonisera och dela upp Afrika, så blev Västsahara en spansk koloni. Den västsahariska frihetsrörelsen Polisario förklarade krig mot Spanien 1973. År 1975 överlämnade spanjorerna Västsahara till Marocko och Mauretanien i utbyte mot en tredjedel av de västsahariska exportinkomsterna.

Kriget fortsatte, men nu mellan Polisario och de nya ockupationsmakterna. 1989 lyckades västsaharierna vinna tillbaka den del som tilldelats Mauretanien, men kriget fortsatte mot Marocko framtill 1991. Polisario valde att lägga ner vapnen då de blev lovade en folkomröstning om att bli en fri stat. Folkomröstningen har fortfarande inte blivit av på grund av påtryckningar från Marocko om att den måste bli uppskjuten.
Brahim Dahane är född och uppvuxen i Västsahara, när han var åtta år ockuperades landet.

– En bild jag aldrig glömmer var när stridsvagnarna rullade in och militären tog över gatorna. Soldaterna kom in i vårt hus och kontrollerade varje rum. Jag frågade min mamma och pappa vad som pågick men det enda svaret jag fick var tystnad, berättar Brahim. När Marocko och Mauretanien invaderade Västsahara från varsitt håll så kryllade gatorna av soldater som misshandlade och förolämpade västsaharier.

Ungefär 150 000-200 000 västsaharier lever i flyktingläger i Tindouf, i Algeriet. De västsahariska flyktingarna bor i sex olika läger, som är döpta efter och representerar deras hemstäder i Västsahara. Många människor i flyktinglägren är undernärda. En anledning är att den mat som FN delar ut är avsedd för akuta och tillfälliga insatser, till exempel vid en naturkatastrof.

Natasa Mirosavic som är projektledare för SSU:s Västsaharaprojekt har besökt flyktinglägren i Algeriet flera gånger.

– Det är otroligt långtråkigt för människorna som bor i flyktinglägren. De upplever en väntan som man aldrig vet när och om den kommer att ta slut, säger Natasa. Hon berättar vidare om att det råder Polisario en kritisk situation i de västsahariska flyktinglägren, då hopp och tålamod håller på att ta slut.

Fredlig protest slogs ner

Under november 2010 byggde västsahariska frihetskämpar upp ett tältläger på ockuperat område som döptes till Värdighetens läger, som en protest mot den marockanska ockupationen. 20 000 västsaharier bosatte sig i lägret för att genomföra fredliga manifestationer. Den 8-9 november 2010 anföll marockanska soldater lägret med bland annat vattenkanoner och eld för att stoppa protesterna för ett fritt Västsahara. Många människor skadades och 50 frihetskämpar sitter fortfarande i häkte i väntan på rättegång. Både Natasa och Brahim menar att den händelsen var starten på den arabiska våren, men att marockanerna har tystat ner händelsen för att stoppa opinionsbildningen för ett fritt Västsahara.

– Marocko har börjat trappa upp våldet mot västsaharierna under det senaste året, i syfte att få tyst på dem, säger Natasa Mirosavic. 

I december har Polisario kongress. Då kommer man bland annat att diskutera frågan om hur partiets fortsätta kamp för ett fritt Västsahara ska se ut.

Natasa berättar att det kokar inne i Västsahara speciellt bland ungdomarna. De vill ut i krig för att ta tillbaka sitt hemland från marockanerna.

– Människor i Västsahara är frustrerade. De unga trycker på Polisario om att gå ut i krig, då de senaste åren av fred inte har gett något resultat, säger Brahim Dahane.

Däremot lyckades frihetsrörelsen vinna tillbaka en tredjedel av landet under de 16 år som kriget pågick. Det rör sig om det landområdet som Mauretanien fick av Spanien. Brahim Dahane tror däremot inte på att västsaharierna ska återuppta den väpnade kampen, utan tror mer på en fredlig kamp, och att det inte är någon idé att göra sig osams med sina grannar.

Mot slutet av seminariet diskuterades vad vi i Sverige kan göra för att opinionsbilda för ett fritt Västsahara. Brahim Dahane menar att det bästa som går att göra i frågan är att opinionsbildningen för ett fritt Västsahara fortsätter ute i världen, speciellt i EU.  Det handlar både om att informera civilsamhället om Västsahara, men även driva på riksdagsledamöter och EU-parlamentariker i frågan. Ett stort steg skulle vara om Sverige erkänner Västsahara, som första EU-land, vilket antagligen skulle bli startskottet för erkännanden från flera europeiska stater.

Text: Emilia Friberg

Publiceringsdatum: 2011-12-07

Till toppen av sidan
Marocko har börjat trappa upp våldet mot västsaharierna under det senaste året, i syfte att få tyst på dem. - Natasa Mirosavic

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...