Skriv ut

LO:s respektive Socialdemokraternas internationella sekreterare, Keth Thapper (LO) och Ann Linde (S) ledde ett samtal mellan partners från Palmecentrets samarbetsprojekt i tre länder: Serbien, Tunisien och Belarus. Marija Grbic från serbiska SSSV och Ingrid Andrae från Västra Götalands LO-distrikt diskuterade utmaningar och målsättningar för fackföreningsrörelsen i Serbien.

– Vi kom från en från en period med sluten totalitarism och blev sedan ett öppet kapitalistiskt samhälle med nya multinationella företag som etablerade sig. Vi saknade erfarenhet av att förhandla med dessa nya parter på en likvärdig nivå, sa Maria Grbic vid en återblick på de senaste tio åren av fackligt arbete i Serbien.

LO-distriktet i Västsverige samarbetar med SSSV för att stötta deras arbete med jämställdhet, organisationsutveckling och dialog med arbetsgivare.

– Vi har besökt Serbien flera gånger och arrangerat seminarier. De har handlat om hur man från fackets sida kan engagera ungdomar, det är ett problem även för oss. Andra ämnen har varit hur man arbetar med sociala medier och PR, hur man kan bilda fackklubbar på arbetsplatser och hur man förhandlar kollektivavtal, berättade Ingrid Andrae om samarbetet med SSSV.

Keth Thapper bad Ingrid Andrae att jämföra situationen för kvinnor inom facket i Sverige med den i Serbien.

– Även om vi fortfarande måste jobba med att förbättra kvinnors ställning inom den svenska fackföreningsrörelsen så finns det fler aktiva kvinnor här än i Serbien. Marija är en ganska ovanlig syn dessvärre, sa Andrae.

Marija Grbic delade med sig av exempel på hur man inom SSSV arbetar med att få med fler kvinnor i facket.

– Vi började med att skapa ett sorts nätverk för kvinnor och just nu har vi flera kvinnosektioner. Vår största utmaning är att motivera kvinnor att gå med i facket och vi strävar efter att få till stånd någon sorts kvotering för kvinnor på de högsta posterna inom förbundet. Det är vår plan inför framtiden, vi vill att kvinnor ska veta att de kan vara trygga i facket, sa Grbic.

Mot slutet av samtalet frågade Keth Thapper vad Marija Grbic hoppas att facket ska ha åstadkommit om tre år.

– Jag hoppas att vi kommer att ha fått till stånd ordentliga och inkluderande kollektivavtal. Därtill vill jag att vi ska ha fått fler kvinnor och ungdomar som har anslutit sig. På så sätt skulle vi kunna utnyttja synergieffekterna mellan unga och gamla och män och kvinnor, sa Marija Grbic.

Thoraya Hammami Bekri, Ettakatol. Foro: PalmecentretAnn Linde bad Thouraya Hammami Bekri från det tunisiska socialdemokratiska partiet Ettakatol och Bertil Kinnunen från Uppsala partidistrikt  berätta om sina partipolitiska utvecklingsamarbete.

– Tillsammans med Örebros partidistrikt åkte vi till Tunisien i september 2011  för att påbörja diskussionen om hur vårt samarbete med Ettakatol skulle se ut och hur vi kunde stötta dem i uppbyggnaden av en effektiv partiorganisation, berättade Bertil Kinnunen.

Stora applåder följde då Thouraya Hammami Bekri delade med sig av Ettakatols imponerande ökning av partimedlemmar strax före valet, efter diktatorn Ben Alis fall.

Thouraya Hammami Bekri- Före revolutionen hade Ettakatol 200 medlemmar, efter revolutionen strax före valet hade vi 20 000. Denna förändring i antalet medlemmar var såklart en stor framgång och hade att göra med att folks förtroende för våra ledare, sa Hammami Bekri.

I valet 2011 blev Ettakatol det tredje största partiet sett till antalet röster. Partiet befinner sig i en koalitionsregering med två andra partier.

Ann Linde frågade Thouraya Hammami vad hon hoppas få ut av samarbetet med de svenska socialdemokraterna.

– Vi hoppas kunna förbättra vår organisation och stärka de demokratiska processerna inom partiet. Vi hoppas också kunna få en ordentlig förankring lokalt med starka företrädare runt om i hela Tunisien, sa Hammami.

Hon underströk samtidigt vikten av att Ettakatol finner sin egen väg genom det socialdemokratiska samarbetet.

– Vi måste hitta våra egna lösningar, vad andra socialdemokratiska systerpartier kan ge oss är endast ett stöd eller hjälp på vägen, sa hon.

Bertil Kinnunen instämde.

– Vi kan aldrig komma till ett annat land och säga åt dem vad de ska göra. Vi kan bara dela med oss av våra erfarenheter, sa Kinnunen.

“Lukasjenkas största orosmoment är inte de belarusiska oppositionspartierna, det är den fria fackföreningsrörelsen”, sa Oleg Podolinski, internationell sekreterare i BCDTU (Belarusian Congress of Democratic Trade Unions).

Podolinski deltog i ett samtal tillsammans med Magnus Palmegren från IF Metall där de berättade om sitt mer än tio år långa samarbete till stöd för ett demokratiskt Belarus.

Oleg Podolinski- Den belrusiska säkerhetspolisen KGB försöker ingjuta rädsla hos löntagare som organiserar sig i de fria fackförbunden. KGB kan se till att du inte får förlängt anställningsavtal eller att du aldrig blir befordrad, berättade Oleg Podolinski.

Samtalsledaren Keth Thapper bad Magnus Palmgren berätta mer om samarbetet.

– Vårt projekt har pågått i nästan 16 år nu. Det började egentligen med att vi möttes för att dela våra erfarenheter av facklig-politiskt samarbete, sedan har det utvecklats till ledarskapsutbildning. Just nu är vi på väg att utvärdera vårt samarbete, sa Magnus Palmgren.

Keth Thapper frågade båda deltagarna vad de har för förhoppningar på sitt framtida samarbete.

– Arbetet med att utbilda våra ledare och medlemmar både i fackföreningsrörelsen och inom politiken är viktigt, så att vi har en grund att bygga på när demokratin kommer, sa Oleg Podolinski.

Magnus Palmgren ville avvakta med att ge något definitivt svar innan utvärderingen av samarbetet var klar. Han framhöll dock vikten av ett fortsatt stöd:

– Det är IF Metalls avsikt att fortsätta med vårt stöd till den belarusiska fackföreningsrörelsen, den behöver det och förtjänar det, sa Palmgren.

Mot bakgrund av den svenska arbetarrörelsens historia av styrka och framgång genom samarbetet med mellan fackföreningsrörelse och socialdemokrati, frågade Ann Linde de internationella deltagarna om förutsättningarna för ett liknande samarbete i deras hemländer.

Marija Grbic från det serbiska facket SSSV berättade att ett sådant samarbete har påbörjats i Serbien men att det är för tidigt att dra några slutsatser ännu.

– Vi är i början av det här samarbetet och vi vet ännu inte hur väl det kommer slå ut bland våra medlemmar, sa Grbic.

Ordföranden i SSSV är också vice ordförande i de serbiska socialdemokraterna. Det finns dock fortfarande ett visst tvivel i relationen mellan facket och partiet som måste överkommas.

– Vi vet att vår ordförande kommer att vara vår röst i parlamentet, men vi behöver fortfarande mer respekt och förtroende mellan partiet och fackföreningsrörelsen, sa Grbic.

Touraya Hammami Bekri berättade att grundarna till Ettakatol i Tunisien var fackliga företrädare från början. Relationerna mellan partiet och facket har varit fortsatt starka sedan dess och när Ettakatol kom med i regeringskoalitionen krävde facket att uppdraget som hälsominister skulle ges till en i partiet.

– Att ha en av våra ledare i den positionen hjälpte oss att skapa en dialog mellan fackföreningsrörelsen och det islamistiska partiet. Deras relation har varit dålig, därför bidrog vår plats i koalitionen till att bevara stabiliteten efter valet, sa Thouraya Bekri.

Oleg Podolinski från Belarusian Congress of Democratic Trade Unions menade att flera av de oppositionella partierna i Belarus har varit opportunistiska i sitt förhållande till facket. Under valrörelsen har partierna bett om deras stöd för att sedan glömma bort dem.

– Vi kommer att stötta det socialdemokratiska parti som kan försäkra oss om deras stöd i alla lägen. Jag tror att vi behöver mer kunskap om hur en sådan relation kan byggas, till exempel från den svenska arbetarrörelsens historia, sa Oleg Podolinski.

Text: Martin Karlsson

Publiceringsdatum: 2012-11-28

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...