Skriv ut

”Man kan inte ge upp i tron om att Ryssland är dömd av sin historia till ett auktoritärt styre. Varför skulle inte Ryssland kunna bli en demokrati”? Det frågade utrikeskorrespondenten Stig Fredrikson i sitt anförande under ett seminarium på ABF-huset i Stockholm om den politiska utvecklingen i Ryssland.

Seminariet hölls den 7 november, på dagen 95 år efter Oktoberrevolutionen. Som arrangörer stod Olof Palmes internationella center tillsammans med ABF Stockholm och Sällskapet för studier av Ryssland, Central- och Östeuropa samt Centralasien. Förutom Stig Fredrikson medverkade även Sydsvenskans utrikesredaktör Kalle Kniivilä och Utrikespolitiska institutets rysslandexpert Ingmar Oldberg. Modererade samtalet gjorde journalisten Olof Kleberg.

Stig Fredrikson inledde med att beskriva hur Sovjetunionens upplösning innebar ett farväl till ”det sovjetiska oket”, det vill säga den känsla av stillastående och passivitet som präglade tillvaron för många av medborgarna i forna Sovjet.

– På 90-talet började det växa fram ett civilsamhälle. Folk började engagera sig på olika sätt, bland annat i frivilligorganisationer och politiska partier, förklarade Stig Fredrikson.

Utvecklingen under 90-talet följde dock inte enbart denna riktning

– 90-talet var också ett årtionde av samhällsupplösning och politiskt kaos eftersom det blev en liten oligarkgrupp som kom att behärska både det politiska och ekonomiska spelet i Ryssland, sa Fredrikson.

”Han känner inga demokratiska instinkter”

Vladimir Putins tillträde som president 2000 markerade dock en abrupt brytning med utvecklingen under 90-talet.

– Putin upprättade ett nytt socialt kontrakt med de ryska medborgarna där han lovade en stadigt stigande levnadsstandard om de tillät honom att styra och ställa som han ville, sa Fredrikson. Tack vare gynnsamma förhållanden på gas- och oljemarknaden hade Putin möjlighet att infria sina löften. Stig Fredrikson framhöll dock att Putins handlingskraft inte kan förstås utan hänsyn till hans förflutna som KGB-överstelöjtnant. Det har lett till en auktoritär regim med litet eller inget tålamod för mänskliga rättigheter och demokratisk opposition.

– Putin upplever politisk opposition, NGO:s och fria massmedier som ett hot mot hans egen maktställning, sa Fredrikson.

”Hela folkets president?”

Kalle Kniivilä från Sydsvenskan delade med sig av väljarstatistik från de senaste ryska presidentvalen. Med undantag av Dmitri Medvedevs mellanspel som statschef från 2008 till i år har Putin alltid fått en överväldigande majoritet av rösterna. Kalle Kniivilä frågade dock retoriskt om majoritetens stöd nödvändigtvis gör Putin till hela folkets president:

– Om man tittar på vad som händer i Syrien just nu så kan man fundera på om det verkligen är så att 99 procents stöd i ett val betyder att man är hela folkets president?

I Ryssland har oppositionen mot Putin inte nått de proportioner vi ser i Syrien.  När den senaste presidentsvalomgången var över i våras gav sig emellertid hundratusentals ryssar ut på Moskvas gator för att demonstrera. Putins reaktion blev att nonchalera det som skedde.

– Det var de största demonstrationerna sedan Sovjetunionens fall och hans reaktion var: det är nog utländska agenter, de är betalda, sa Kalle Kniivilä.

Putins repression har intensifierats

– Under det halvår som Putin har suttit nu har han gjort mer med lagstiftningen än vad som hänt under Medvedevs fyra år som president, sa Kniivilä.

Kalle Kniivilä presenterade fem nya lagförslag som har genomförts – eller är på väg att träda i kraft – i Ryssland. Lagar som ger eller kommer att  ge större möjligheter för rättsväsendet att censurera medier och att väcka åtal mot förtal och statshemligheter. Till dem räknas den så kallade ”agentlagen”.

– Den tvingar alla medborgarorganisationer som jobbar med mänskliga rättigheter eller valövervakning och som tar emot något som helst sorts stöd från utlandet att döpa om sig till utländska agenter. Ger de ut några böcker så måste de stämplas: ”Utgiven av en utländsk agent”, sa Kniivilä.

Ingmar Oldberg från Utrikespolitiska Institutet gjorde en översyn av Rysslands utrikes- och säkerhetspolitik under Putins tid vid makten. Trots Sovjetunionens fall vidhöll han att den ryska presidenten är fixerad vid USA:s ställning som supermakt.

– Putin vill se Ryssland som jämbördigt med USA och man har bland annat fler kärnvapen än USA, sa Oldberg.

Vidare fruktar Ryssland en utbredning av NATO i öst. I synnerhet så handlar den fruktan om USA:s planer på att upprätta ett missilförsvar i Östeuropa. Samma fruktan har legat till grund för Rysslands agerande i FN:s säkerhetsråd menade Ingmar Oldberg. Där har landet motsatt sig all humanitär intervention under de senaste åren i länder som Bosnien, Kosovo, Irak, Libyen och Syrien.

– Ryssland vill sälja vapen och kärnkraft till de här länderna och de vill behålla sina baser . Men allra mest oroar man sig för att USA genom dessa interventioner ska få närvaro i det ryska närområdet, sa Oldberg.

”Rysslands sista spelkort är att balansera USA:s världsmakt genom samarbete med Kina”

konstaterade Ingmar Oldberg. Han förklarade att det här samarbetet både har kommit till uttryck i form av ländernas gemensamma agerande i säkerhetsrådet men också genom bildandet av olika handelsorganisationer. Samtidigt är det ett förhållande som präglas av misstänksamhet och oro, inte minst med anledning av Kinas enorma tillväxt.

– Regeringen i Moskva är särskilt oroad för kinesisk penetration i fjärran östern och i Sibirien. Ryssland är också orolig att Kina ska överta deras roll i Centralasien. Kina har redan blivit den främsta handelspartnern för de centralasiatiska staterna, sa Oldberg

Olof Kleberg frågade till sist samtliga deltagare efter ljusglimtar i Rysslands politiska utveckling. Deltagarna var överens om att internet har visat sig vara en kraft att räkna med för landets opposition.

– Ryssland har trots allt det fria ordet på nätet, sa Kalle Kniivilä. Stig Fredrikson instämde och tillade att det finns en respektlöshet mot Putin som frodas fritt på internet.

Ingmar Oldberg föreslog att om Kina väljer att fortsätta sin expansion utan hänsyn till Rysslands intressen kanske Putin måste vända sig till EU. På så sätt kan en ny dialog upprättas mellan de två och EU kan få bättre fog för krav på mänskliga rättigheter och demokrati i Ryssland.

Text: Martin Karlsson

Publiceringsdatum: 2012-11-14

Till toppen av sidan
Putin upprättade ett nytt socialt kontrakt med de ryska medborgarna där han lovade en stadigt stigande levnadsstandard om de tillät honom att styra och ställa som han ville. - Stig Fredrikson

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...