Skriv ut

Situationen i landet har förbättrats - men reformarbetet som ska leda fram till en ny grundlag möter motstånd från Robert Mugabes parti Zanu PF. Det var ett av huvudbudskapen under ett seminarium som hölls på Palmecentret i juni om Zimbabwe idag, där flera representanter från det zimbabwiska civila samhället deltog.

16 månader har nu gått sedan den så kallade Inclusive Governement inrättades, där både Zanu PF och MDC, Movement for Democratic Change, ingår. Den innebar en överenskommelse om en nationell samlingsregering och inrättande av ett premiärministerämbete. Den innehöll också ett körschema för hur en ny konstitution ska arbetas fram och antas i en folkomröstning.

Vilka förändringar har då skett och vad kan det internationella samfundet bidra med för att Zimbabwe ska gå mot stabilitet?  Detta var utgångspunkten för ett seminarium om Zimbabwe idag, där tre representanter från det zimbabwiska civila samhället samt Sveriges ambassadör i Zimbabwe, Sten Rylander, deltog.

MC Donald Lewanika från organisationen Crisis Coalition of Zimbabwe menade att när man pratar om vilka förändringar som skett i Zimbabwe är det viktigt att dels utgå i från att inget egentligt regimskifte har skett, dels att det funnits få möjligheter för radikala reformer.

Han tog dock upp ett antal förbättringar som skett sedan samlingsregeringen inrättades: Ekonomin är betydligt stabilare idag med en inflation som ligger kring noll procent, vilket kan jämföras med i april 2008 då den uppgick till omkring 165 000 procent. Skolorna är också igång efter att ha varit stängda en längre tid. Även el och vattensituationen är mycket bättre än för ett år sedan. Utbudet av mat och andra varor i affärerna är också större, men det betyder inte att köpkraften är större; fortfarande uppgår den inofficiella arbetslösheten i landet till över 80 procent och lika många beräknas leva under fattigdomsgränsen.

Rev Useni Sibanda från organisationen Christian Alliance påpekade att den största svagheten med samlingsregeringen är att den inte inkluderar det civila samhället som uteslöts redan under bildandet.

Han var också kritisk till att den nya samlingsregeringen har satt upp ett organ där de tre politiska partierna ingår, för att arbeta med så kallad transitional justice, övergångsrättvisa, med samlingsregeringens ord ”nationellt helande”:

– Vi menar att det är bättre att sätta upp en oberoende sannings- och försoningskommission där offer och förövare får möjlighet att arbeta med frågor kring sanning och gottgörelse. Detta är viktigt för att vi i förlängningen ska kunna föra en dialog om det som hänt i vårt land. Vi kan inte skapa en framtid genom att glömma det förflutna. Först måste såren läkas, sade Rev Useni Sibanda.

Situationen problematisk och dynamisk

Sten Rylander, som arbetat över fyra år som Sveriges ambassadör i Zimbabwe, såg situationen i landet som både problematisk och ”dynamisk”.

Ett av de största problemen, enligt honom, är att regeringens arbete främst fokuserar på de så kallade sanktionerna och inte på verkställandet av maktdelningsavtalet Global Political Agreement, GPA. (GPA syftar bland annat till att ge landet en ny konstitution med ökad maktdelning). Resultatet blir att reformer är försenade eller bromsas av Zanu PF. Det förekommer även fall där Zanu PF tar viktiga beslut utan att konsultera MDC.

Sten Rylander fick medhåll från Rev Useni Sibanda som påpekade att bara en av fem oberoende kommissioner har börjat arbeta. Kommissionerna är ett led i att genomföra det som man bestämde skulle göras i samband med inrättandet av samlingsregeringen.

Sten Rylander tog även upp det politiska våldet mot civila samhället som fortsätter i landet. Nyligen blev en organisation som arbetar med homosexuellas rättigheter angripna, och generalsekreteraren för jordbruks- och plantagearbetarnas fackförening (GAPWUZ, med vilka Palmecentret samarbetar) Gertrude Hambira har fått fly landet efter att ha hotats. Sten Rylander uppmanade de svenska organisationerna att ge Gertrude Hambira stöd.

Även vita farmare angrips och deras gårdar beslagtas av Zanu PF. Detta trots att den afrikanska samarbetsorganisationens SADC:s domstol, gett farmarna full rätt att förfoga över sin mark.

– Regeringen trotsar beslutet och SADC vet inte hur de ska tackla detta. Och om de som institution inte kan stå upp för ”rule of law” och respekten för egendomsrätten är hela regionen i fara, sade Sten Rylander.

En ljuspunkt i denna dystra beskrivning av läget i Zimbabwe är att mediakommissionen gett fem tidningar tillåtelse att öppna redaktionerna igen.

Internationella samfundets roll

Vad kan då den svenska regeringen och det internationella samfundet bidra med för att Zimbabwe ska gå mot stabilitet? Under seminariet togs flera åtgärder och pågående processer upp av panelen.

På givarmötet i Oslo i juni där bland annat USA, Storbritannien och Sverige träffades för att diskutera givarnas roll i Zimbabwe, beslutade man att ge finansiellt stöd via Afrikanska Utvecklingsbanken för att bekosta sociala reformer i landet.

Även inom landets säkerhetssektor pågår förändringar. Säkerhetssektorreformen (SSR) som satts igång i Zimbabwe med finansiellt stöd från Sverige, Norge och EU syftar till att skapa en väl fungerande säkerhetssektor i Zimbabwe, för att kunna bygga stabilitet och god samhällsstyrning. Sten Rylander berättade att processen går framåt, men att Zanu PF och andra inom den politiska  eliten uttryckt att de inte är särskilt positiva till den.

Rev Useni Sibanda kommenterade det pågående SSR-arbetet och menade att för att få en attitydförändring från säkerhetssektorn i landet var det viktigt att fokusera på det övre skiktet, som till exempel armén.

-Det är de som har starka band med staten och inte vill förlora sina privilegier. De är även rädda för att bli åtalade för de brott de tidigare begått. Det undre skiktet, där bland annat polisen finns, vill faktiskt ha en förändring, sade han.

Flera av deltagarna i panelen konstaterade också att anledningen till att man väljer att sätta upp ett politiskt och inte ett oberoende organ för att arbeta med övergångsrättvisa är just att det inte skett någon säkerhetssektorreform i landet och många förövare sitter kvar i regeringen.

Sanktionerna mot Zimbabwe

Även frågan om sanktionerna som bland annat innebär att Mugabe och hans närmaste förbjuds att resa in i eller genom EU togs upp. Under World Economic Forum i Tanzania som ägde rum i maj hade alla tre regeringspartier påpekat vikten av att sanktionerna från EU och Västvärlden hävs, återberättade Sten Rylander som varit på plats.

Några av åhörarna ifrågasatte sanktionerna och menade att de spär på Mugabes propagandakrig mot Väst. Sten Rylander berättade att ett tillfälligt tillbakadragande av sanktionerna har börjat diskuteras, vilket han tyckte var en bra idé. Han poängterade dock att han ansåg att reformarbetet går alldeles för långsamt för att ta bort sanktionerna helt.

Vilken roll har då det civila samhället i dagens Zimbabwe i arbetet mot stabilitet?

Panelen var enig om att civila samhället var en nyckelaktör för att informera om de pågående politiska processerna som reformarbetet och arbetet med övergångsrättvisa. Rev Useni Sibanda gav exempel på metoder de som organisationer använder för att nå ut till människor:

– Kyrkornas forum är bra mötesplatser, där kan vi som organisationer dela ut flyers, informera och mobilisera folk utan repressalier. I Zimbabwe är det nämligen förbjudet för stora grupper att samlas enligt POSA, lagen om allmän ordning och säkerhet.

En fråga från publiken handlade om vad de zimbabwiska organisationerna gjorde för att inte tappa kontakten med verkligheten, civila samhället har fått mycket bistånd och lokala NGO:s har relativt höga löner. Har inte det zimbabwiska civila samhället blivit för bekvämt?

Panelen svarade att organisationerna är medlemsbaserade och har därför en bred folklig förankring. Rev Useni Sibanda höll inte med om att det strömmade in biståndspengar in i landet och var också kritisk till att kalla det civila samhället i Zimbabwe bekvämt. Han påminde åhörarna om att många har fått betala ett högt pris, blivit fängslade, torterade och fått lämna Zimbabwe på grund av sitt sociala och politiska engagemang.

Rev Useni Sibanda framhöll också att man måste förstå att metoderna för att arbeta mot en förändring ser annorlunda ut idag än vad de gjorde för tjugo år sedan:

– Vi kämpar inte bara genom att demonstrera på gator och torg, utan också genom det jag gör just nu, påverkans- och lobbyarbete.

Text: Irma Norrman

 

Publiceringsdatum: 2010-06-15

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...