Skriv ut

Det tio år gamla demokratiska partiet, DJP, segrade stort i det japanska parlamentsvalet och får cirka 300 av parlamentets 480 mandat. Det innebär regeringsskifte och DJPs partiledare Yukio Hatoyama, som tidigare tillhört LDP, kommer att bli ny regeringschef. Liberaldemokraterna, LDP, som förlorar makten har varit ett statsbärande regeringsparti i 54 års tid. Avgående premiärministern Taro Aso lämnar nu också posten som partiledare för LDP.

Japansk politik har varit drabbad av otaliga korruptionsskandaler, och skiftena på premiärministerposten har vanligen kommit tätt. Japanerna har nu velat ha ett maktskifte, tröttnat på LDP och upplevt att partiet suttit för länge vid makten. LDP har getts skulden för Japans problem med arbetslöshet, den ekonomiska krisen, byråkratin och den växande skillnaden mellan fattiga och rika.

DJP har lovat ge medborgarna mer pengar i plånboken, stryka onödiga budgetposter och minska byråkraternas makt. Partiet har inspirerats av Barack Obamas presidentvalskampanj om ”förändring” och på valaffischerna gått ut med parollen ”Låt oss byta, om det så sker bara en gång!”.

LDP har varit känt för att gynna företagsamheten med en närmast korporativistisk politik. DJP som ännu är ett orutinerat parti med politiker som saknar regeringsvana har framträtt med en starkare konsumentprofil. På programmet står upprustning av välfärdssystemen, höjt stöd för arbetslösa, barnbidrag på 2 000 kronor per barn och månad, fler daghem, slopade tullar på motorvägar, subventioner till bönder och fria högskolor.

Säkerhetspolitiken

Japan drog in USA i andra världskriget efter flygangreppen utan föregående krigsförklaring 7 december 1941 mot amerikanska Stilla havsflotten i Pearl Harbor på Hawaii som i stort sett förstördes. 1941 hade militären övertagit makten i landet under ledning av krigsministern Hideki Tojo som blev premiärminister, och som senare dömdes till döden 1948.

Redan 1931 hade japansk militär, trots regeringens avrådan, anfallit Manchuriet i Kina, och senare inre Mongoliet och norra Kina. 1937 begicks ”våldtäkten mot Nanking”, Kinas dåvarande huvudstad, då en kvarts miljoner kineser förlorade sina liv. Korea var en koloni under Japan mellan 1910 och 1945. Ett stort antal koreanska kvinnor utsattes för övergrepp av japanska soldater genom att tvingas till prostitution på fältbordeller under kriget. Även om relationerna med tiden normaliserats till Sydkorea och Kina finns det ännu kvar spänningar i förhållandena mellan länderna till följd av tidigare krigsförhållandena.

15 september 1945 avslutades kriget mellan USA och de allierade å ena sidan och Japan å den andra. Tre miljoner japaner hade stupat i kriget. Japan ockuperades sedan under sju års tid av USA som under den perioden skötte landets utrikespolitik. Krigsmakten avvecklades och en ny författning påtvingades. Japan tvingades lova att aldrig lösa militära konflikter med våld eller hot om våld. Först 1951 slöts ett fredsavtal med USA och de västallierade, och en amerikansk-japansk säkerhetspakt slöts som gav USA rätt att ha trupper på japansk mark.

28 april 1952 återfick Japan sin självständighet, men infogades i USA:s globala säkerhetspolitiska system som en östasiatisk bastion mot kommunismen.

I praktiken har USA garanterat Japans säkerhet efter världskriget genom avtalen mellan länderna, USA:s baser i Japan, främst på Okinawa, och i Stilla havsregionen samt av dess kärnvapenparaply.

Den amerikanska militära närvaron i Japan, som omfattar 50 000 soldater, har varit omtvistad och undergått en del förändringar under åren.

Direkt efter kriget blev det japanska försvaret extremt defensivt inriktat. Behovet av ett försvar har av regeringssidan senare också motiverats med ”suveräna staters rätt till självförsvar”. Koreakriget på 50-talet ledde till en viss upprustning. På 80-talet krävde USA att japanerna själva skulle bidra mera till sitt försvar. Sedan 1992 deltar Japan i FN:s fredsbevarande operationer, till att börja med främst med icke-militära uppgifter. Idag har Japan en teknologiskt avancerad försvarsmakt med armé, flotta och flygvapen.

Japan har i praktiken genomgått en omfattande konventionell, militär upprustning och svarar nu för 3,2 procent av världens rustningskostnader, och hamnar därmed på sjunde plats i den globala statistiken, enligt Sipris senaste årsbok. Sedan 1999 har dock militära utgifterna minskat med 1,7 procent.

Samtidigt är Japan näst efter USA den största bidragsgivaren till FN, och en mycket stor internationell biståndsgivare.

Japan är det enda landet i världen som drabbats av kärnvapenangrepp genom att USA släppte atombomberna över Hiroshima och Nagasaki den 6 respektive 9 augusti 1945. Det förklarar varför Japan gått i spetsen för det globala motståndet och opinionsbildningen mot kärnvapen. Dess egen kärnvapenpolitik har byggt på tre nej, nej till produktion, lagring och utplacering av kärnvapen på japansk mark.

Japans kommande vägval

Asien, världens folkrikaste kontinent, har blivit en allt mera militärt upprustad kontinent, också vad gäller kärnvapen. Dessutom präglas kontinenten av en rad svårbemästrade konflikter som riskerar att övergå i krig. Kina, Indien, Pakistan och Israel har redan – och Nordkorea är på god väg att skaffa sig – kärnvapen. Dessutom har Nordkoreas ballistiska missiltester upplevts som ett hot. Sydkorea och Japan är de länder som i första hand hotas av Nordkoreas kärnvapenambitioner.

Går det att räkna med att Japan förblir en icke-nukleär militärmakt? Frågan har inget långsiktigt givet svar, utan beror i hög grad på hur kärnvapensituationen utvecklas i Asien, inklusive spridningsbilden, samt på hur den globala ickespridningsregimen, NPT, kommer att utvecklas som närmast kommer att framgå av FN:s översynskonferens i New York i maj 2010.

Det säkerhetspolitiska partnerskapet mellan USA och Japan är fortfarande centralt, men det kommer att undergå förändringar. Det finns en inhemsk kritik mot den amerikanska militära närvaron. Japan kommer att inta en roll som mera självständig aktör inom ramen för partnerskapet. USA:s roll försvagas i det avseendet allmänt genom dess försämrade ekonomi, begränsningarna som krigen i Irak och Afghanistan framtvingar på andra områden samt genom avvecklingen av många av dess baser i Stilla havsområdet.

Den nye premiärministern Yukio Hatoyama har talat för Japans rätt att försvara sig med en egen armé. Det är ännu oklart vad ett sådant uttalande innebär för den verkliga kommande japanska politiken. Den 62-årige Hatoyamo är själv politiker i fjärde generationen, bland annat som barnbarn till förre premiärministern Ichiro Hatoyama.

Kommer den nye premiärministern att ha tillräcklig vilja och förmåga att föra in Japan på en asiatisk integrationsväg med konfliktlösning, nedrustning, ökad handel och utveckling? Eller kommer han att föra in landet på en mera japansk nationalistisk väg? Vi kan bara hoppas på att den förra vägen ges företräde, men vi saknar ännu facit och den faktiska politiken har ännu inte utformats.

Text: Gunnar Lassinantti

Bakgrundsfakta i artikeln har till stor del hämtas från utrikespolitiska institutets landfakta om Japan – www.ui.se

Publiceringsdatum: 2009-09-02

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...