Skriv ut

Statsvetaren och journalisten Hedvig Lohm sa att situationen i Georgien, ett land med 4,6 miljoner invånare, inte är någon dans på rosor, trots att maktskiftet efter valet i oktober 2003 kallas ”rosornas revolution”. Georgien har därefter kommit i stark motsatsställning till Ryssland, och närmat sig väst och USA.

Efter anklagelser om valfusk tvingades den förre georgiske presidenten Eduard Sjevardnadze, som också varit sovjetisk utrikesminister på 80-talet, avgå den 23 november 2003.

– Sjevardnadzes demokratiska och auktoritära stat ersattes av ”Nationell enighet” med Michail Saaksjvili, som i egenskap av president försöker leda bygget av den nya georgiska staten som är starkt centraliserad och söker Nato-medlemskap oberoende av Ryssland. Hans nationella rörelse har ingen speciell ideologi, men ”han håller hårt i rodret” och kan betecknas som karismatisk populist. Man har skaffat nya symboler, och ”en enad armé är den starkaste av dem”, berättade Hedvig Lohm.

– Det finns flera viktiga aktörer i Georgiens demokratiska revolution: ungdomsrörelsen ”Kmara! (Nu är det nog!), Saaksjvilis Nationella rörelse, NGO’n Liberty Institute och TV-kanalen Rustavi 2. Men även internationella aktörer som Sorosstiftelsen Open Society Institute och amerikanska demokratiska partiet närstående New Democratic Institute, NDI, utövar ett inflytande, menade hon.

– Demokratin är svag, och en ”jasägarkultur” har utvecklats efter revolutionen. Oberoende experter och civilsamhället har decimerats, många ur dessa grupper har sugits upp av regeringsapparaten. Många av de nya medarbetarna är unga, oerfarna och inte tillräckligt kompetenta. Lojaliteten till den sittande presidenten sätts i högsätet. De flesta av problemen skylls på Ryssland, beskrev Hedvig Lohm.

Oppositionen är försvagad, ett omdöme som Per Gahrton – som fungerat som EU-parlamentets rapportör om Transkaukasien – instämde i, och fortsatte med att säga att han funnit nationalism, valfusk, brott mot mänskliga rättigheter och de auktoritära systemen vara stora problem i området.

– Pressfriheten har beskurits, och Rustavi 2 har sedan ”rosornas revolution” utvecklats ”från oppositionell TV-kanal till myndighetsmegafon”, sade Hedvig Lohm och fortsatte

– Jordbruk och handel dominerar. Skrot, vin och frukt exporteras. Mer än hälften lever i fattigdom och den informella sektorn är stor. Landet är beroende av utländskt utvecklingsbistånd och penningöverföringar från släktingar som är verksamma som gästarbetare utomlands. År 2005 exporterades 87 % av vinet och 60 % av mineralvattnet till Ryssland. Ryssland har inlett en handelsblockad mot Georgien, vilket drabbar landet hårt och därför försöker det finna nya exportmarknader.

Hon konstaterade också att korruptionen och brottsligheten är utbredd samt att försvaret svarar för de största kostnaderna i statsbudgeten.

– Under sovjettiden tillhörde Georgien de rikaste delrepublikerna. Efter självständighetsförklaringen 1991 bröt två etnoterritoriella inbördeskrig ut i de separatistiska provinserna Sydossetien och Abchasien, som numera är slutna enklaver, som stöds av Ryssland och som den georgiska centralregeringen saknar kontroll över. Mer än 200 000 georgier är internflyktingar efter konflikterna. 1992 genomfördes också en militärkupp, berättade Hedvig Lohm.

– Sydossetien har Ryssland mest intresse av för den nationella stoltheten, det politiska spelet och den strategiska kontrollen över Georgien. Abchasien är av mycket större ekonomiskt intresse, bl a för sina attraktiva semesterorter. Där brukade även Josef Stalin tillbringa sina semestrar, avslutade hon.

Peter Semneby från EU-kommissionen tyckte att Georgien får en väl negativ bild i  pressen.

– All smutsighet hängs ut. Landet har haft ett svårt utgångsläge. Trots allt är Georgien det mest öppna landet i hela Kaukasien och Centralasien, kanske i hela före detta Sovjetunionen. Azerbajdzjan är ett land med 8 miljoner invånare och en miljon flyktingar efter kriget i Nagorno-Karabach. Landet har stora problem, som för närvarande förvärras, t ex vad gäller mediesituationen och kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Text: Gunnar Lassinantti

Publiceringsdatum: 2007-06-07

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...