Skriv ut

- Alternativen till demokrati är bara kommunism och fascism. Det första har vi redan haft, och det senare vill vi inte ha. Det behövs en mera grundlig och omfattande politisk reform. Det sa Boris Makarenko, chef för en tankesmedja i Moskva. Han var en av deltagarna vid ett seminarium om Ryssland som ordnades av Svenska OSSE-nätverket och Palmecentret.

Seminariet inleddes av Fjodor  Lukjanov ,  chefredaktör  för  tidskriften  Russia  in Global  Affairs, Moskva.

–   Man  hade  kunnat  vänta  sig  att  Rysslands  utrikespolitik  skulle  ha  förändrats   genom  det  senaste  årets  globala  finanskris.  Men  så  har  inte  alls  blivit  fallet.  Det  har  bara  blivit  några  mindre  nyansändringar,  och  Dimitrij  Medvedev  är  som  president  en  annan  personlighet  än  föregångaren  Vladimir  Putin, menade Fjodor Lukjanov.

Dagens  Ryssland  kan  inte  jämföras  med  Sovjetunionen.  I  samband  med  upplösningen  av  Sovjetunionen  1991  genomgick  Ryssland  en  kris  som  saknar  motstycke  i  landets  historia  och  som  hade  stor  inverkan  geopolitiskt,  psykologiskt,  mentalt  och  politiskt  strukturellt,  enligt  Lukjanov.

–   Ryssland  har  försökt  upprätthålla  sin  status  som  stormakt  med  en  ny  identitet.  Sovjetunionen  var  inte  ett  imperium  som  Frankrike  och  Storbritannien  som  genom  avkoloniseringen  förlorade  territorier  belägna  långt  bort  från  hemlandet.  De  sovjetiska  republikerna  som  avskiljdes  från  Ryssland  låg  geografiskt  närmare  och  uppfattades  av  ryssar  mentalt  tillhöra  ”vårt  land”.

–   Rysslands  vagga  stod  i  Kiev  i  dagens  Ukraina,  och  ryssar  kan  inte  förstå  varför  Ukraina  skulle  bli  med  i  en  främmande  militärallians  som  Nato.

En multipolär  värld

Ett  nyckelbegrepp  i  den  ryska  bedömningen  av  världssituationen  är  en  multipolär  värld.

-Dagens  Ryssland  saknar  fullständigt  ideologi, och är  det  minst  ideologiska  landet  i  hela världen.  Rysslands  politik  förhåller  sig  till  olika  poler  som  har  styrka,  vissa  relationer  till  varandra  och  det  kommer  att bestämma  världspolitiken  under  det  21:a  århundradet.  I  en  multipolär  värld  söker  Ryssland  att  förbli  ett  självständigt  center   och  inte  en  del  av  någon  annan  pol.  Ryssland  försöker  konsolidera  närområdets  anknytning  till  Ryssland  –  inte  så  att  Sovjetunionen  ska  återuppstå  –  men  genom  upprättandet  av  ekonomiska  zoner  med  mera.  Till  skillnad från  USA  som  har  mera  globala avsikter,  har  dagens  Ryssland  mera  begränsade  regionala  stormaktsambitioner  i  Europa  och  Euroasien,  bedömde  Lukjanov.

På  90-talet  närmade  sig  Ryssland  väst.  Natokriget  mot  Jugoslavien  1999  blev  en  ny vändpunkt, och upplevdes  på  ryskt  håll som  att  den  statliga  suveräniteten  inte  var  helig.  Den  ryska  opinionen  vände  därefter  väst  ryggen.

-Bushadministrationens  strävan  efter  dominans  misslyckades ,  och  systemet  med  ett  världsstyre  skadades.  USA:s  satsning  på  missilsköldsförsvaret  ifrågasattes  i  Ryssland.  Ryssland  uppfattar  världen  som  instabil,  bräcklig,  att  man  inte  kan  lita  på  regler  och  normer,  att  internationella  institutioner  som  FN  och  säkerhetsrådet  förlorat  kraft  och  att  folkrätten  har  sina  begränsningar.

Denna  syn  har  kommit  till  uttryck  i  ryska  handlandet  rörande  Kosovo  och  dess  självständighet  samt  i  samband  med  Georgienkriget  och  det  ensidiga  ryska  erkännandet  av  utbrytarstaterna  Sydossetien  och  Abchasien  på  georgiskt  territorium.

Gasvapnet,  moderniseringen  och  relationen  till  EU

Ryssland  hade  inte  så  många  egna  förmågor när  utrikespolitiken  ändrades,  men  innehade  egna  kärnvapen.  Försvaret  började  moderniseras.  Och  den  ryska  oljan  och  gasen  med  ökade  världsmarknadspriser  kom  som  maktfaktor  att  ersätta   bristen  på  andra  kapaciteter.  Under  sovjettiden  användes  inte  gasen  som  ”vapen”,  vilket  gjorts  under  senare  år  och  då  skadat  Rysslands  och  Gazproms  anseende  utomlands.  Läxan  från  den  senaste  gaskonflikten  med  Ukraina  i  januari 2009  blev  att  Ryssland  månaderna  efter  denna   börjat  inta  en mera  pragmatisk  inställning  och  försöker  undvika  att  provocera.  Relationen  till  Ukraina  och  dess  president  Viktor  Justjenko   är  dock  fortsatt  mycket  spänd,  fortsatte  Lukjanov.

Rysslands  inställning  både  under  Jeltsins  och  Putins  presidentperioder  var  att  det  stöder  EU  som  integrationsidé,  och  vill  vara  med  i  integrationsprojekt,  men  inte  bli  medlem  i  EU.  Ryssland  ser  sig  som  en  del  av  ett  större  europeiskt  område.   Europas  idéer  och  normer rörande  demokrati  och  ekonomi  är  mera  progressiva  än  Rysslands,  framhöll  Lukjanov.

– Medvedev  eftersträvar  modernisering  av  Ryssland  –  men  talar  inte  om  integrering  med  Europa  – och  för  det  behövs  samarbete  med  väst  och  konstruktiva  lösningar  med  Västeuropa  och  USA,  som  att  ta  teknologier  och  få  investeringar  därifrån  samt  att  utnyttja  västs  ”intellektuella  reservoar”.

Det  är  oklart  om  Ryssland  med  Medvedevs  modernisering  kommer  att  lyckas  skapa  de  kapaciteter  som  behövs.  I  en  tidningsartikel  där  Medvedev  lyfte  fram  sitt  moderniseringsprogram  skrev  han,  att  Ryssland  bara  lyckats  modernisera  sig  två  gånger,  under  Peter  den  stores  och  Stalins  styren,  även  om  de  metoder  som  de  ledarna  valde  inte  försvarades  av  nuvarande  presidenten .

Partnerskapsmötet  mellan  EU  och  Ryssland  med  närvaro  av  president  Medvedev  i  Stockholm  i november  har  bedömts  som  bättre  än  de  närmast  föregående  motsvarande  mötena.  Enligt  Lukjanov  kan  en  orsak  vara  att  EU  sänkt  ”sina  kriterier”.

-Enligt  rysk  syn  är  inte  EU  slutstationen  för  Europas  historia.  Nya  länder  som  Kina,  Indien  och  Brasilien  rycker  framåt.  EU  måste  koncentrera  sig  på sina  interna  problem  och  hotar  att marginaliseras,  vilket  också  är  fallet  med  Ryssland .  Rysslands  modell  som  oljekultur  håller  inte  längre. EU  söker  också  efter  någonting  nytt  och  jag  hoppas  att vi  kan  finna  varandra  på  nytt,  avslutade  Lukjanov.

Stormaktssträvande  och  modernisering

Carolina  Vendil  Pallin,  ansvarig  för  Foi:s  Rysslandsprogram ,  sa  i  en  kommentar  att  Ryssland  har  två  utrikespolitiska  mål.

–  Det  ena  är  att  Ryssland  alltid  varit  en  stormakt,  och  det  är  en  viktig  del  av  ryska  nationella  identiteten  som  starkt  hotades  genom  Sovjetunionens  upplösning  1991.  Stormaktstanken  är  viktig  för  politiska  ledningen  och  för  legitimiteten.  Det  andra  är  att  modernisera  Ryssland  och  att  gynna  detta  genom  att  skapa  gynnsamma  externa  förhållanden.

–  Ofta  går  det  att  förena  de  bägge  målen,  men  inte  alltid.  Ett sådant  fall  var  Georgienkriget  som  ledde  till  att  många  direkta  investeringar  från  utlandet  drogs  in.

–    Man  kan  se  på  hur  Ryssland  agerar  utifrån  sin  syn  på  multipolaritet  och  Medvedev  utifrån  ryska  förslaget  om  ett  nytt  europeiskt  säkerhetsfördrag.  Först  vänder  de  ryska  ledarna  sig  till  Tyskland,  Frankrike  och  de  största  europeiska  länderna  –  inte till små  länder  som  Sverige  och  Baltikum  –  det  är  den  ”klubb”  man  vill  vara  i.

Ryssland  tycker  att  EU  är  en  viktig  handelspartner,  men  är  inte  imponerad  av  EU  som  säkerhetspolitisk  aktör,  utvecklade  Vendil  Pallin.

Istanbulavtalet  från  1999  (OSSE:s  toppmöte)  innebär  att  ingen  stat  ska  ha  rätt  att inskränka  säkerheten  på  en  annan  stats  bekostnad.  Alla  stater  ska  ha  rätt  att  välja  sin  egen  säkerhet.

–   Avtalet  är  juridiskt  bindande,  men  länderna  landar  i  olika  slutsatser.  Avtalet  har  inte  undanröjt  problemet,  och  länderna  står  långt  från  varandra.  EU  och  Ryssland  saknar  gemensamma  värderingar.  Om  alla  ställer  sig  bakom  ”rule  of  law” underlättas  affärer  och även  Ryssland  kan  plocka  åt  sig  investeringar  från  väst,  hävdade  Vendil  Pallin  och  fortsatte:

–   Ett  bra  första  steg  vore  att Ryssland  gick  med  i  Världshandelsorganisationen,  WTO,  vilket  möter  sympati  inom  den  ryska  politiska  ledningen.  Det  skulle  kunna  underlätta  ett  bättre  avtal  mellan  EU  och  Ryssland.  Och  det  skulle  kunna  leda  till  en  reformpolitik  som  mera  effektiv  korruptionsbekämpning,  med  oberoende  granskningsfunktion  utanför  makten,  och  börja  ändra  det  politiska  systemet  som  man  i  framtiden  skulle  kunna  ”skylla”  på  WTO.  Men  det  kan  innebära  att  Ryssland  hamnar  i  en  rävsax,  om  man  börjar  reformera  kan  det  betyda  att  makten  sitter   löst.

–    Rysslands  dilemma  står  mellan  att  vara  stormakt  och  modernisering  samt  grunden  för  vilken  legitimiteten  blir.  Oljepriset  har  en  stor  betydelse  för  stormaktsstatusen  och  välståndet,  och  det  kommer  att  påverka  landets  ställning  internationellt  och vilken  politik  det kommer  att  föra  nationellt.  Pengar  som  tjänas  i  Ryssland  måste  återinvesteras  –  men  hur  ska  det  ske?  Jag  ser  gärna  ett  starkt  Ryssland,  men  det  måste  respektera  mänskliga  rättigheter,  och  inte  se  sig  som  omgiven  av  fiender.  Det  är sammanfattningsvis  svårt  att  förena  målen  om  att  vara  stormakt  med  modernisering,  avrundade  Carolina  Vendil  Pallin.

Rysk  inrikespolitik

-Arabiskans  ord  för  politik –  siyasha  –  betyder  ursprungligen  boskapsuppfödning,  sa  seminariets  andre  ryske  inledare  Boris  Makarenko,  chef  för  tankesmedjan  Center  for  Political  Technologies  i  Moskva  vars  uppgift  var  att behandla  rysk  inrikespolitik.  Makarenko  beklagade  att  det  fortfarande  är  alltför  mycket  ”siyasha”  i  rysk  politik.
Boris  Makarenko  redovisade  vidare  att  opinionsundersökningar  visar  på  att  det  ökade  missnöjet  under  det  senaste  årets  ekonomiska  kris  inte  har  påverkat  förväntningarna  på  ”politisk  stabilitet”  och  att förtroendet  för  landets  politiska  ledare  är  orubbat.

Ryssland en ”tandemokrati”

Makarenko  använde  begreppet  ”tandemokrati”  (tandemocracy)  för  att  beskriva  Putins  och  Medvedevs  gemensamma  styre.  Han  gjorde  till  åhörarnas  allmänna  munterhet  en  liknelse  med  Alexander  Dumas  historia  om  de  tre  musketörerna.  Även  om  kardinalens  och  kungens  lakejer  duellerar  med  varandra  så  fattas  de  politiska  besluten  i  samförstånd.  Med  andra  ord  ska  det  faktum  att  Putins  och  Medvedevs  underställda  drar  åt  olika  håll  inte  tolkas  som  någon  verklig  splittring.

Det  positiva  tandemparet  skulle kunna åstadkomma är  en  viss  pluralism  i  makttoppen  samt   en  dynamisk  och  moderniserande agenda  byggd  på  en  bred  koalition.  I  sämsta  fall  kan  det  leda  till ett försenat  beslutsfattande,  motsättningar  och immobilitet.  Dimitrij  Medvedev  för  in  ”innovativ  kapacitet”  i  beslutsfattandet.  I  sitt  tal  till  nationen  för  några  veckor  sedan  nämnde Medvedev  särskilt  behovet  av  demokratiska  värden  och  institutioner  samt  nödvändigheten  att  gå  från  råvaruekonomi  till  avancerad  ekonomi (”smart  economy”), utvecklade  Boris  Makarenko.

Medvedevs  reformområden

I  talet  pekade  Medvedev  på  fem  prioriterade  områden  för  en  moderniserad  rysk  ekonomi:
– medicinsk  teknologi;
– energisparande,  ökad  energieffektivitet  och  alternativ  energi;
– kärnenergi;
– rymdteknologi  och  telekom;
– strategisk  och  informationsteknologi.

Fyra  reformområden  understryks  betydelsen  särskilt  för:
–  stark  socialpolitik;
– behov  att  dra  ned   offentliga  sektorn  och  minska  statsföretagens  roll;
– grundlig  reformering  av  utbildningssystemet;
– utveckling  av  NGO-sektorn,  inklusive  en  juridisk  reformering.

Dessutom  behövs  enligt  Makarenko  en  reformering  av  den  auktoritära  staten,  ett  rättssamhälle  (”rule  of  law”),  transparens  (genomskinlighet)  och  mänskliga  rättigheterna  måste  förbättras.  Kritiken  mot  regeringspartiet  Förenade  Ryssland  för  mordet  på  författarinnan  Anna  Politkovskaja  fann  Makarenko  välförtjänt.

Liberalt parti om tio år

-Alternativen  till  demokrati  är  bara  kommunism  och  fascism.  Det  första  har  vi  redan haft,  och  det  senare  vill  vi  inte  ha.  Det  behövs  en  mera  grundlig  och omfattande  politisk  reform.  Politiska  partier  måste starta  ”underifrån”. Om  tio  år  kommer  vi  att ha  ett liberalt  parti  i  Ryssland,  tillade  Boris  Makarenko.

-Som  medlem  av  civilsamhället  har  jag  agerat  mot  inskränkningar  och  restriktivare  lagar  riktade  mot  NGO’s.  NGO’s  började  utvecklas  med  perestrojka-  och  glasnostpolitiken  från  1988-89  och  uppnådde  en  höjdpunkt  2003-04,  men  har  därefter  minskat  som  en  följd  av de nya  mer  restriktiva  lagarna.  NGO’s  räkenskaper  måste  kunna  utföras  oberoende  av  myndigheterna.  Medvedev  har  föreslagit  en  del  förbättringar  i  NGO-lagstiftningen,  men  de  är  inte  tillräckligt  långgående.

-De  strategiska  mål  som  Medvedev  formulerat  är  riktiga,  men  det  är  för  tidigt  att  säga  någonting  om  resultaten.  Ryssland  har  en  chans  att  bli  mer  modernt,  öppet  och  marknadsorienterat,  sammanfattade  Boris  Makarenko.
Ryska  eliten  ser  inget  behov  av  modernisering

Elisabeth  Hedborg,  frilansjournalist  och  Rysslandskännare,  kommenterade  Makarenkos  inlägg. Hon menade  att  det  gav  en  optimistisk  bild  av  Ryssland  som  vi  inte  är  vana  att höra  i  Sverige  och  tyckte  att  dagens  partibild  har  underliga  inslag.  Partiet  ”Rättvisa  Ryssland”,  ett  av  de  större  i  ryska  duman,  är  tillskapat  av  Kreml  och  inget  självständigt  parti.

Juri  Andropov  som  tillträdde  som  Sovjetledare  efter  Leonid  Breznjevs  död  hösten  1982  hade  ett  liknande  program  på  sin dagordning: att bekämpa  korruption,  modernisera  och  återvitalisera.  Han  dog  inom  kort,  och  efterträdaren  Konstantin  Tjernenko   blev  också  en  kort  tid  vid  makten  innan  han  avled.  Därefter kom  Michail  Gorbatjov  till  makten  i  mars  1985.  Moderniseringssträvandena  lyckades  inte  den  gången.  En  stor  skillnad  och  nackdel  var  att  oljepriserna  sjönk  1985,  jämförde  Elisabeth  Hedborg.

– Ett  stort  hinder  är  att  ryska  eliten  inte  ser  behovet  av  modernisering  som  Medvedev  vill  ha,  bedömde  Hedborg.

-Den ryska  eliten  upplever  ännu  inte  tillräcklig  stor  fara  från  den  ekonomiska  krisen.  Om  den  gör  det  kommer  den  att  börja  stödja  moderniseringen,  svarade  Makarenko.

20  år  efter  Berlinmurens  öppnande

OSSE-nätverkets  ordförande  Rolf  Ekéus  avslutade  seminariet  med  att  erinra  om  att  20  år  gått sedan  Berlinmuren  öppnades  och  Europa  förenades.  I  OSSE:s  Parisstadga  från  1990  skrevs  att ”Konflikternas  och  splittringens  tid  är  förbi”  och  begreppen  fred  och  enighet,  demokrati ,  mänskliga  rättigheter  och  friheter  lyftes  fram.  Mycket   har  skett  under  de  gångna  20  åren,  men  även  bakslag  har inträffat.

-Ryssland  är  världens  största  producent  av  olja  och  gas,  och  EU  är  världens  största  konsument,  sa  Ekéus  och  beklagade  att  energifrågan  skötts  oskickligt.

Ekéus  välkomnade  president  Medvedevs  förslag  om  en  alleuropeisk  säkerhetsarkitektur,  som  även  omfattar  USA  och  Kanada,  och  betecknade  det  som  ”värt  att  ta  emot  positivt”.

Text: Gunnar Lassinantti

Publiceringsdatum: 2009-12-22

Till toppen av sidan
Ryssland har försökt upprätthålla sin status som stormakt med en ny identitet. - Fjodor Lukjanov

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...