Skriv ut

Den 7-23 februari äger vinter-OS rum i badorten Sotji vid Svarta havet, vilket riktar mediavärldens uppmärksamhet mot Ryssland. Nya lagar inskränker mänskliga rättigheter och enorma summor försvinner på ett oklart sätt vid byggandet av arenor och infrastruktur.

OS-Stadion Foto: Sasha KrotovSpelens politiska aspekter, de ekonomiska kostnaderna och säkerhetsaspekterna diskuterades på ett seminarium i ABF-huset i Stockholm den 22 januari.

Emil Persson, doktorand och medieforskare vid Lunds universitet, inledde med att ta upp frågan vad den ryska ledningen har för syften med vinter-OS och vad oppositionen anser. För det första ska OS visa upp Ryssland som en stormakt, som befolkningen kan vara stolt över, och det är också president Putins personliga PR-projekt nummer ett. OS-facklan fördes runt i hela landet, upp i rymden och ner till Bajkalsjöns botten av alla sorters medborgare. Persson framhöll att ryssarna i gemen också gillar OS i Sotji, vilket bland annat visas av att 100 000 volontärer ställt upp.

Vidare vill man visa att Ryssland är ett modernt samhälle som gör stora investeringar i Nordkaukasus och har säkerhetsläget under kontroll. Man kommer också att visa Rysslands etniska mångfald, stora folkdansuppvisningar är att vänta vid invigningen. Däremot kommer migrantarbetarna från Centralasien, som byggt arenorna, ofta utan lön, inte att visas upp. För det tredje ska OS visa Ryssland som en fredlig och vänlig stat. För att forma denna bild gav Putin nyligen amnesti åt politiska fångar, som världsopinionen under senare år särskilt uppmärksammat, till exempel 30 Greenpeace-aktivister, Pussy Riot-medlemmar och Michail Chodorkovskij.

Denna positiva mediabild av Ryssland utmanas dock av internationella media i väst, som i stället tagit upp frågor som förtrycket av den politiska oppositionen, kampanjen mot HBT-personer och den utbredda korruptionen, inte minst vid byggandet av OS-anläggningarna. HBT-grupper och etniska minoriteter som tjerkesserna kan komma att använda spelen för att väcka uppmärksamhet för sin sak, och terrorgrupper kan slå till. Även om deltagarna bara vill se OS som en tävling kommer OS att användas politiskt, som alltid.

Ilja Viktorov, fil.dr i ekonomisk historia vid Stockholms universitet, talade sedan om OS-finansieringen. Kostnaderna har ökat från 12 miljarder dollar, som Putin lovade satsa 2007, till cirka 47 miljarder 2014. Detta blir alltså det dyraste vinter-OS någonsin, dyrare än sommar-OS i Peking, och i nivå med Ukrainas årliga statsbudget.

Enligt Viktorov beror de enorma kostnaderna delvis på att stora summor utöver idrottsanläggningarna satsats på att bygga upp hela infrastrukturen i området. Enligt oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj har till exempel residens för presidenten, åklagarämbetet och säkerhetstjänsten räknats in som OS-projekt. Myndigheterna har försvarat sig med att också Peking byggde ut sin infrastruktur, men enligt Viktorov har Peking 20 miljoner invånare och Sotji 0,3.

Andra viktiga förklaringar är ineffektivitet, inkompetens och framför allt den utbredda korruptionen. Den sistnämnda består i de nära banden mellan statliga myndigheter och affärsmän, särskilt inom byggbranschen. Viktorov nämnde bland annat den dagestanske affärsmannen Ahmed Bilalov, som i samband med ett besök av Putin i Sotji avslöjades som korrupt och sedan flydde till Tyskland. Även Putins säkerhetsfolk, lokala guvernörer och Jeltsins släkt har varit inblandade. Viktorov framhöll avslutningsvis att också kostnaderna för renoveringen av Bolsjoj-teatern och byggandet i Vladivostok inför APEC-mötet 2012 överskred alla beräkningar. Det kan tilläggas att premiärminister Medvedev för CNN medgivit att uppgiften om kostnader på 50 miljarder var riktig (medan Putin talat om 12 miljarder för idrottsanläggningarna) men ansåg det inte bevisat att korruptionen vid OS varit över genomsnittet i landet.

Seminariets tredje talare, Jakob Hedenskog, forsknings- och projektledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, berörde sedan säkerhetsaspekterna i Sotji. Som höstens terrorattentat i södra Ryssland visat finns det många skäl att oroa sig. Nordkaukasus är det mest muslimska området i Ryssland, och i Dagestan har salafismen brett ut sig på bekostnad av traditionell sufism, och det har blivit den farligaste regionen i Ryssland. Tjetjenledaren Doku Umarov strävar efter att bilda ett kaukasiskt emirat och uppmanade i maj 2013 till terrordåd mot civila mål i samband med OS. Han har också tagit upp tjerkessernas sak genom att påpeka att OS ska äga rum där deras sista strider utkämpades för 150 år sedan. Hedenskog påpekade dock att terroristgrupperna är löst organiserade i oberoende celler och att det är större risk att dåd utförs någon annanstans än i Sotji, där säkerhetsåtgärderna är ytterst rigorösa.

Angående de ryska säkerhetsåtgärderna ansåg Hedenskog att de både är ineffektiva och kontraproduktiva. Efter det andra Tjetjenien-kriget pacificerades Tjetjenien genom att makten gavs åt klanen Kadyrov, men islamiseringen och motståndskampen spreds i stället till andra regioner. I Dagestan har Putin utnämnt en ny guvernör och övergett försöket till en försoningsprocess. Moskva har också satsat stora ekonomiska resurser i Nordkaukasus för att dämpa det sociala missnöjet, men en stor del av pengarna har försvunnit i korruption. Utvecklingen i Nordkaukasus och migranter därifrån har vidare spätt på främlingsfientligheten bland ryssar i gemen. Läget är dystert, avslutade Hedenskog.

Av den livliga efterföljande diskussionen framgick att på grund av den ryska allmänhetens positiva inställning och myndigheternas kontroll har föga kritik framförts mot Sotji-OS i officiella media. Mest kritik har kommit från oberoende bloggare och nyhetsorgan, som både informerat och inspirerats av utländska media. Även om OS blir en PR-framgång för Ryssland med många medaljer, exponeras för hela världen också det auktoritära politiska systemet med utbredd korruption och stora säkerhetsproblem.

Seminariet arrangerades av ABF i Stockholm, OSSE-Nätverket, Olof Palmes Internationella Center och Sällskapet för studier av Ryssland, Central- och Östeuropa samt Centralasien.

Text: Ingmar Oldberg, Sällskapet för studier av Ryssland, Central- och Östeuropa samt Centralasien

Foto: Sasha Krotov

Publiceringsdatum: 2014-02-07

Till toppen av sidan