Skriv ut

Längs gränsen mellan Thailand och Burma, på den thailändska sidan av gränsen, ligger den skumma staden Mae Sot. Det är en stad som varken är helt burmesisk eller helt thailändsk, där majoriteten av invånarna är burmeser och där den thailändska polisen tjänar pengar på att exploatera burmesiska flyktingar. Det är ett smuggelcentrum där smuggelbilarna från Burma på bestämd tid varje kväll rullar igenom.

Det är en skum stad där den burmesiska juntans spioner känns igen på solglasögonen och den svarta skinnjackan. De har sett för många amerikanska spionfilmer, förklarar stadens andra burmeser. Staden har knappt några vanliga turister, däremot är den full av journalister, volontärer, missionärer och arbetare från olika internationella NGO’s. Alla är på sitt sätt där för att rädda Burma och världen, eller eventuellt för att kristna Burma och världen.

Burmeserna i Mae Sot är antingen politiska flyktingar eller migrantarbetare. Många av dem är där illegalt och för att inte skickas tillbaka till Burma betalar de flesta mutor till den thailändska polisen, varje vecka. Det sägs att poliser i Thailand ibland skickas till Mae Sot istället för att befordras. Så mycket rikare blir de där. Huruvida det är sanning eller myt är oklart, men den typen av skämt gör det lättare för stadens burmeser att stå ut i en tillvaro där många av dem knappt vågar lämna sina hus i rädsla för arrestering.

I denna märkliga miljö verkar stora delar av den burmesiska oppositionen i exil. Mae Sot är en slags knytpunkt mellan oppositionen i Burma och oppositionen i exil utomlands (inte sällan i USA eller Australien). I detta ingenmansland har Student & Youth Congress of Burma (SYCB), en paraplyorganisation för sexton av oppositionsrörelsen student- och ungdomsorganisationer, sitt huvudkontor. Sedan ett par år tillbaka samarbetar de kring flera av sina projekt med S-studenter, via S-studenters Burmautskott.

Allt sedan samarbetet mellan S-studenter och SYCB utvecklats har flera mindre delprojekt tagit form och samarbetet mellan organisationerna stärkts. Hösten 2006 startade ett nytt sådant delprojekt, Women’s Internship Program, med syftet att stärka kvinnornas roll inom SYCB. Problemet med männens dominans finns inom hela den burmesiska oppositionen, och det är ett stort problem. Det är männen som sitter i styrelser, det är männen som tar de viktiga besluten och så vidare. Som en reaktion på detta har flera kvinnororganisationer startats och utvecklats till att bli viktiga men separata delar av oppositionen, och därmed också till viss mån tvingat männen att inse att kvinnorna behöver få plats inom oppositionsrörelsen.

Antalet kvinnor inom styrelser och kommittéer har stärkts, men det har inte alltid inneburit förändringar annat än ”på pappret”. SYCB var inget undantag, så när de berättade att de ville starta Women’s Internship, ett niomånaders utbildningsprogram för medlemsorganisationernas unga kvinnor, blev vi kanske lite överraskade, men definitivt positivt överraskade.

Women’s Internship innebar dessutom en chans för S-studenter att stärka samarbetet med SYCB, de behövde nämligen minst en lärarvolontär till programmet. Volontären eller volontärerna skulle undervisa dels i engelska och data, dels kring politik, genus och jämställdhet. Vana av politiskt och organisatoriskt arbete var ett plus. Det här resulterade i startandet av S-studenters volontärprogram. Sedan hösten 2006 har S-studenter regelbundet sänt ner volontärer till SYCB, vilket bidragit till att underlätta deras arbete, att stärka S-studenters egen kunskapsbas och framförallt till att förbättra och utveckla samarbetet mellan SYCB och S-studenter.

Lway Hlar från Palaungfolket

I det första Women’s Internship deltog nio unga kvinnor, samtliga från olika av medlemsorganisationerna.  Det var en brokig skara, med helt olika erfarenheter. Den äldsta tjejen var 24 och den yngsta tjejen var sexton. Den yngsta hette Lway Hlar och kom direkt inifrån Burma, från en bondfamilj i Shanstaten. Hon tillhörde en liten etnisk grupp, Palaungfolket, och talade knappt någon burmesiska. Hon talade definitivt ingen engelska. Hon hade i stort sett aldrig gått i skolan och hon kunde varken läsa eller skriva. Hon hade kommit till Mae Sot och till oppositionen utav främst två anledningar. Hon ville inte gifta sig och hon ville förändra det samhälle som hon växt upp i.

Shanstaten är idag den del av Burma där det odlas mest opium och där heroinmissbruket är som störst. Männen på opiumfältet missbrukar ofta heroin eller amfetamin, och missbruket har slagit sönder hela samhällen.  Lway Hlar hatade knarket mer än något annat, och det var viljan att berätta historierna om knarket, misären men också om den by och den familj hon älskade som fick henne att plugga engelska varje ledig stund. Under de nio månaderna på Women’s Internship utvecklades hon från att vara en liten rädd tjej som ofta grät och längtade hem till att bli den unga kvinna som sju månader senare inte tvekade att hålla tal inför den burmesiska exilregeringen.

Idag driver Lway Hlar sin organisations eget Internshipprogram och till hösten åker hon till Bangkok för att delta i Altsean Burmas eftertraktade Women’s Internship. Det är svårt att föreställa sig att den här pratiga unga kvinnan som har åsikter om allt för bara två år sedan var den rädda tjejen som vare sig talade engelska eller burmesiska något särskilt och som helst satt tyst i ett hörn.

Lway Hlar är inte den enda av tjejerna från Women’s Internship som gjort den typen av resa. Tvärtom gäller detsamma de flesta. De av tjejerna som jobbar kvar på SYCB jobbar bland annat med Women’s Affairs Group, som bland annat driver Women’s Rights Trainings inne i Burma. De av tjejerna som åkt tillbaka till sina moderorganisationer arbetar vidare där, men ingår fortfarande i det nya nätverk av kvinnor inom SYCB som arbetar tillsammans för att stärka kvinnornas roll inom den unga oppositionen. I juni 2008 avslutades det andra Women’s Internship, och ytterligare ett gäng unga kvinnor kommer nu att fortsätta arbetet för en mer jämställd burmesisk oppositionsrörelse, och för ett mer jämställt Burma i framtiden.

Text: Catharina Ullström, Koordinator för S-studenters Burmautskott

Publiceringsdatum: 2008-07-03

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...