Skriv ut

- Vi saknar Sveriges röst i kampen för ett fritt Burma. Det säger Thaung Htun, FN-representant för NCUB, den burmesiska oppositionen i exil, på besök i Stockholm. Han hoppas att den svenska regeringen ska ge sitt aktiva stöd till Burmas oppositionsrörelse, där bland andra Aung San Suu Kyis parti NLD ingår. Ett viktigt krav är en FN-kommission för att utreda juntans människorättsbrott.

Thaung Htun

Det är klart att vi undrar över varför den svenska regeringen inte vill samarbeta med oss inom oppositionen, säger Thaung Htun vänligt men med skärpa i rösten.

– Sverige har ju genom åren mycket medvetet gett stöd till demokratiska motståndsrörelser i diktaturländer. Ert omfattande stöd till ANC i Sydafrika, till exempel, betydde mycket för att fälla apartheidregimen.

När det gäller Burma är inställningen annorlunda, konstaterar denne distinkte och välformulerade man som är läkare till yrket, har levt i exil sedan 1988 och varit den burmesiska oppositionens FN-representant i cirka 15 år.

Istället för att utveckla ett samarbete med den samlade oppositionen, där bland andra Aung San Suu Kyis liberala parti National Leauge for Democracy, NLD, ingår, har Sverige valt att stödja rörelser som kan verka i landet även under militärjuntans styre.

Sverige har inte heller ställt sig bakom kravet om en FN-ledd undersökningskommission, Commission of Inquiry, för att utreda militärjuntans många krigsbrott och brott mot de mänskliga rättigheterna. Detta trots att FNs särskilda rapportör i Burma Tomás Ojea Quintana har föreslagit att en sådan kommission ska inrättas och att tolv EU-länder, bland dem Storbritannien, Frankrike, Belgien, Irland och Slovenien öppet deklarerat att de stödjer hans förslag.

– Den svenska regeringens inställning är vad jag förstår att en sådan undersökningskommission kan öka motsättningarna i landet, och att det är bättre att verka för nationell samling. Men jag är övertygad om att det behövs en sannings- och försoningsprocess i Burma, och en kommission är ett första steg, betonar Thaung Htun.

Det handlar om att ta reda på och öppet beskriva vilka brott som har begåtts av juntan och att låta de drabbade komma till tals, precis som i Sydafrika, understryker han.

Just detta tänker han säga till de representanter för Sida och UD som han träffar under sitt tre dagar långa Sverigebesök. Han kommer också föreslå ett aktivt svenskt stöd till de krafter som verkar i och utanför Burma för att störta militärregimen och införa ett demokratiskt flerpartisystem. Militären har styrt landet i 49 år, sedan 1962, så merparten av landets invånare har aldrig upplevt något annat än brutal och hänsynslös diktatur. Det parlamentsval som genomfördes förra året innebar ingen skillnad. Militären kontrollerade valprocessen i varje led och oppositionen hade inte en chans att få fram sitt budskap.

Samtal om Burmas framtid

– Vi behöver hjälp att samla alla grupper i vårt samhälle – civilsamhällets organisationer, oppositionen och även militären, till samtal om Burmas framtid, understryker Thaung Htun. Vi behöver också utbildning i demokrati, på alla nivåer.

– Något som också är nödvändigt är att utveckla sociala medier så att människor kan kommunicera och få information på ett enkelt sätt.

Sociala medier betraktas inte oväntat som ett stort hot av militären och personer som förmedlar budskap som regimen ogillar riskerar fängelsestraff på upp till 20 år.

För att begränsa spridningen kontrollerar regimen all tillverkning och försäljning av mobiltelefoner, bredband och annan teknisk utrustning och ser till att priserna är skyhöga, berättar Htun. En mobiltelefon till exempel kostar omkring 500 dollar, eller drygt 3 000 kronor – en ouppnåelig förmögenhet för flertalet burmeser.

– Trots de här begränsningarna är intresset för sociala medier mycket stort, särskilt bland unga, och många tar stora risker för att sprida viktig information.

– Kanske kan Sverige hjälpa oss att utveckla den här tekniken, ni ligger ju långt framme i utvecklingen och både tekniskt och kunskapsmässigt!

På Thaung Htuns Sverigeprogram finns också möten med bland andra riksdagens Burmanätverk, olika S-föreningar, fackföreningsrörelsen och, naturligtvis, Palmecentret som arrangerat besöket.

Palmecentret har i många år stöttat den burmesiska motståndsrörelsen, bland annat genom bidrag till utbildning och organisering av kvinno- och ungdomsgrupper och fackföreningar. Vid två tillfällen, senast 2002, har Palmecentret också arrangerat större möten på Bommersvik om utvecklingen i Burma. Htun, som medverkade vid båda dessa tillfällen, säger att Palmecentrets insatser för Burma är viktiga och att han hoppas på ett nytt Bommersviksmöte om Burmas framtid. För trots militärregimens fortsatta grepp över Burma så utstrålar han en mild optimism.

– Det finns hopp om en förändring, säger han.

Människor vill inte ha fundamentalism

Skälen är flera. Den demokrativåg som nu sköljer över Mellanöstern kan anas som ett milt skvalpande även i Burma. Människorna följer utvecklingen noga via radio, TV och, i den mån det går, sociala medier.

– Det är enormt inspirerande att människor i andra delar av världen gör sig fria från sina förtryckare. Och det budskap som förmedlas är tydligt – människor vill inte ha fundamentalism eller enpartistater, utan de slåss för demokrati, tolerans och pluralism. Denna framtidstro smittar av sig även på oss!

En viktig förändring, är att grupper som jordbrukare, arbetare och studenter nu bildar nätverk för att stödja varandra och sprida information om allt från ekologiska jordbruksmetoder till hur det går för demokratikampen i Syrien och Libanon. De här nätverken är en viktig signal om att burmeserna vågar trotsa juntan och bilda självständiga organisationer, trots de risker det innebär.

– Mitt budskap är att det finns många goda skäl att aktivt stödja de demokratiska krafterna i Burma, sammanfattar Htun.

Att Aung San Suu Kyi äntligen har släppts fri från sin husarrest har också stärkt framtidstron.

– Hon är en fantastisk politiker och filosof och en enorm förebild för mig och de flesta burmeser, säger Thaung Htun med stor värme.

– Självklart har det stor betydelse att regimen inte längre vågar hålla henne isolerad.

Trots att han och Aung San Suu Kyi tillhör samma rörelse och att båda i decennier har kämpat för ett demokratisk Burma har de aldrig träffats. Thaung Htun kan inte besöka Burma och Aung San Suu Kyi kan inte lämna landet – inte än i alla fall.

Htun har heller inte träffat eller ens haft kontakt med sina många släktingar i Burma sedan han gick i exil, av rädsla för att de ska drabbas av repressalier på grund av hans politiska engagemang.

– Men jag är övertygad om att situationen kommer att ändras inom min livstid. Förhoppningsvis kan jag återvända till Burma som pensionär, säger den idag 55-årige Htun.

– Då ska jag ta mig till floddeltat där jag växte upp, och njuta av stillheten, dofterna och den varma, mäktiga grönskan. Det är något jag ofta drömmer om!

Text: Agneta Carleson

_________________________________________________

Lyssna till en intervju med Thaung Htun i Ekot, Sveriges Radio.

Publiceringsdatum: 2011-05-12

Till toppen av sidan
Vi behöver hjälp att samla alla grupper i vårt samhälle – civilsamhällets organisationer, oppositionen och även militären, till samtal om Burmas framtid. - Thaung Htun

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...