Skriv ut

Onsdagen den 12 april anordnade Palmecentret tillsammans med ett flertal organisationer ett halvdagsarrangemang I Norrmalmskyrkan kring temat internationell solidaritet. Med befrielsekampen i södra Afrika som utgångspunkt fördes diskussioner som tog sikte på nuet och framtiden.

Frågeställningar som behandlades under dagen var bland annat: Vad kan vi lära oss av framstegen och motgångarna? Vad betyder solidaritet idag? Vad säger våra vänner från Afrika? Vad kan just jag göra?

Det blev ett innehållsrikt program med intressanta och kunniga talare varvat med musik och paneldebatter. Flera svenska organisationer finns på plats med utställningar och bokbord.

Medverkade gjorde representanter för enskilda organisationer samt företrädare för regeringar och parlament från södra Afrika.

Ärkebiskop Anders Wejryd och Namibias premiärminister Nahas Angula inledningstalade och journalisten Marika Griehsel var moderator.

Nedan följer utskrifter av de två inledningstal som hölls av ärkebiskop Anders Wejryd samt Nahas Angula, Namibias premiärminister.

 

”Varför solidaritet idag? Varför och hur?”

”Solidaritet. Är det inte viktigare att kräva rättvisa? Tillvaron är ju orättvis. De som har behåller. De som har fått, märker det inte, utan vänjer sig vid det de nu har, och glömmer dem som inte fått, fastän det nu är de själva, som måste maka på sig, för att rättvisa ska råda.

På engelska slott finns lär det kunna finnas något som kallas haha-diken. När man står där vid slottet så ser man fritt ut över det böljande landskapet med betande djur, kullar, gräs och träd. Inget hindrar sikten, allt bara fortsätter. Världen ligger öppen för mig. Ändå är det inga kor i parken närmast slottet. Varför det? För att parken slutar med en tvär kant. Det är stenmuren. Innanför den är marken höjd, jäms med murens överkant, men sedan kommer stupet. Ingen kommer in, det är tvärstopp utifrån – men inifrån ser man inget problem. Det är öppet och fritt. Överraskningen kommer när man missar kanten inifrån. Ett verkligt haha-dike!

Tillvaron är orättvis. Orättvisorna syns sällan inifrån, inte förrän man kommit fram till kanten. Utifrån syns de på långt håll.

Därför måste rättvisa krävas, också av dem som var utanför men nu flyttat in men glömt muren, av oss och dem som trodde att nu är allt annorlunda. Rätt måste krävas. Rätt delas sällan ut.

Men att bara kräva blir destruktivt både under kampen och efter kampen. En kamp som utgår från att bara andra kan förändra och avgöra, förminskar den kämpande. Makten tillkommer oss alla. Också den som förvägrats rättvisa kan förändra, om än först i det lilla. Alla måste vi, tänker jag, rikta blicken också mot oss själva, för att på moraliskt hållbara sätt kunna hantera de situationer vi befinner oss i.

Ingen moral kan upprätthållas utan kritik och kraftfullt kritik – av de andra – och av mig själv!

Varför solidaritet? Därför att solidaritet genast drar in mig själv i skeendet, drar med mitt ansvar, mina möjligheter, min egen skrämmande makt, för att anknyta till Nelson Mandela. Normalt helt otillräcklig för att förändra världen – men ändå skrämmande stor när det gäller att påverka mitt eget liv, mina närmastes liv och stämningen i varje krets jag är satt att leva i.

Solidaritet ger proportion åt livsvillkoren för oss i Sverige nu. Solidaritet fungerar inte utan inlevelse och inlevelse kommer aldrig till stånd utan kunskap.

Jag önskar naturligtvis att solidaritet är både snabb och trogen. Erfarenheten visar att den solidaritet som väcks hastigt kan falna hastigt – och den som är djupt förankrad orkar inte med allt som dyker upp utan måste välja bort en del nytt till förmån för de gamla förpliktelserna. Vi är ju alla begränsade. Men för all solidaritet gäller att det gör skillnad om den har ansikten, om det finns relationer, berättelser, personliga band och verklig, saklig kunskap.

Om inställningen kan leva att livet i grunden är en gåva, att kraft faktiskt hela tiden tillförs, att möjligheter öppnas och inte bara stängs, får också solidariteten kraft. Kraften hämtas ibland ur den andres blick och handslag eller förmåga att leva i en till synes omöjlig situation. Bakom den kraften anar flera av oss Jesu Kristi liv och kraft, den som också kan möta oss i Guds Ord, sakrament, gemenskap och samvete.

Solidariteten med Södra Afrika förändrade världsbilden för många av oss. Det är viktigt att den finns kvar när nya kriser blir synliga, också i Södra Afrika, och uppgivenhet sprids. Du ska älska din nästa som dig själv. Din nästa finns nu också på allt längre geografiska avstånd utan att för den skull vara moraliskt avlägsen, eftersom återverkningarna av våra handlingar och val går så långt i världen. Idag ordnas en minnesdag för folkmordets offer i Rwanda, något som jag också vill ska nämnas här. Gott. Synd att vi ska konkurrera på samma dag.

Solidaritet är nödvändigt för att vi ska bli människor på riktigt – och vi ser nu hur den solidariteten också måste gälla efterkommande, dem vi lånar jorden av, när människans påverkan på klimatet och därmed på allas livsmöjligheter, måste hanteras ur tidsperspektiv som inte bara går över mandatperioder utan också över generationer.

När vi böjer oss ned till gemensamt arbete kommer vi alla i jämnhöjd, liksom när vi faller på knä. Då är vi också i ögonhöjd.

Det blir ingen bättre värld utan både rättvisa och solidaritet. De betingar varandra. Därför solidaritet!

ANDERS WEJRYD, ärkebiskop

 

Statement by R.T. Honourable Nahas Angula, Prime Minister of the Republic of Namibia, at the public event in Stockholm, 12 April 2008

Your Grace Archbishop Anders Wejryd of the Church of Sweden
Dear friends and comrades
Ladies and gentlemen

Greetings to all of you from Southern Africa. Today, Southern Africa is free and democratic. Your contribution was immense to the achievement of this noble goal. We thank you all! We commend you! We appreciate your valuable efforts!

While Southern Africa is free and democratic, Southern Africa is still faced with the challenges of nation building; the consolidation of democracy; poverty reduction; unequal distribution of wealth; HIV/AIDS, malaria and TB; youth unemployment; rural poverty; and an unfair international trading system.

In short, Southern Africa is still fighting for social justice at home and a fair international trading system internationally. The social justice challenge is about social inclusion; economic empowerment and free and fair political participation. The youth, the women, the peasants, the social minorities and the disabled must be empowered, be enabled and be skilled in order to claim their space in the political, economic and social opportunities in our countries. Solidarity from you is invited to assist our national institutions to create conducive conditions towards the achievement of the goals of social justice.

Your Grace
Comrades and friends

The international trading system is unfair and asymmetrical. The current negotiations regarding the Economic Partnership Agreements between Africa and Europe illustrates the point that Africa is being marginalized to be the producer of raw materials and consumer of finished goods from Europe and elsewhere. Your solidarity is needed to create awareness in your Governments that Africa’s poverty can only be addressed if Africa could be assisted to create a value chain through manufacturing of its raw materials.

Ladies and gentlemen

Together we must fight for social and political inclusion in Africa!
Together we must strive for social justice!
Together we must struggle for an international fair trading system!
Together we must fight against HIV/AIDS, Malaria and TB!
Together we must protect our environment!
This is modern solidarity!

I Thank you!
NAHAS ANGULA, Prime Minister of the Republic of Namibia

Publiceringsdatum: 2008-04-23

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...