Skriv ut

"Det här var femte gången som jag fängslades för att ha talat på offentlig plats utan tillstånd." Chee Soon Juan, Ledaren för oppositionspartiet Singapores demokratiska parti (SDP) har precis släpps från fri och sitter tillsammans med sina barn i soffan i den oansenliga partilokalen. "Men jag har nya rättegångar att vänta så det lär nog bli fler fängelsestraff, konstaterar han luttrat."

De styrande i Singapore visar gärna upp bilden av ett modernt, marknadsanpassat land där IT-industri och mediaföretag med fördel kan etablera sig. Singapore är på många sätt också en social välfärdsstat. Det är oklanderligt rent, skolorna är bra och det sociala skyddsnätet utbyggt. Men Singapore är också en hårdhänt, auktoritär stat där de mänskliga rättigheterna är kraftigt inskränkta och där ett och samma parti, Peoples Action Party, styrt ända sedan självständigheten 1965.

– Det är lätt att kritisera regimerna i länder som Kina och Burma. Men faktum är att Singapore är ett av världens mest kontrollerade samhällen. I Kinas större städer har människor större yttrandefrihet än vad vi har, fortsätter Chee Soon Juan.

I Singapore är det förbjudet att sitta i taxibilens baksäte utan säkerhetsbälte. Det är förbjudet att spotta och slänga tuggummi på offentlig plats. Men det är också förbjudet att ordna politiska möten, demonstrera och att ge ut tidningar utanför regeringens kontroll.

– Ta det här med möten. För att hålla offentliga möten så måste man ha tillstånd, men vi vet samtidigt att vi inte får tillstånd om vi ansöker. Det är inte ens tillåtet att visa film som del av valkampanjen. Den film vi gjorts förbjöds – man instiftade snabbt en ny lag, berättar Chee Soon Juan.

Om Singapores yta är glittriga fasader och bekväma, luftkonditionerade shoppingarkader så är livet i fängelset ett helt annat. Det är dokumenterat att fångar torteras, och med undantag för 45 minuter varje dag tilläts inte Chee Soon Juan att lämna isoleringscellen.

– En toalett i hörnet och en brits, så mycket annat fanns inte. Ofta var ljuset på hela tiden, dygnet runt.

Regimen i Singapore har ändå hittat ett sätt att tysta oppositionella som skrämmer fler än de metoder många andra diktaturer använder sig av. Modellen går ut på att stämma oppositionella och sätta dem i personlig konkurs. Det räcker med ett yttrande som, enligt de regimkontrollerade domstolarna, kan tolkas som vanvördande mot någon styrande, så stäms den som uttalat detsamma på flera miljoner kronor. Plötsligt står den som bara yttrat en avvikande mening, utan boende, jobb och möjlighet att försörja sina barn. I ett land där det mesta kontrolleras av staten, från arbete till studier och boende, är detta ett mycket effektivt vapen.

– Tidigare kunde regimen fängsla oppositionella i 20-30 år. Det de gör nu är mycket mer sofistikerat – och effektivt. Det skrämmer folk så att de inte vågar engagera sig, samtidigt som det inte alls leder till lika många internationella fördömanden som när folk fängslas.

Själv blev Chee Soon Juan stämd på motsvarande 2,5 miljoner kronor av den f.d. premiärministern och Singapores starke man Lee Kuan Yew. För Chee Soon Juan innebär konkursdomen att han var tredje månad måste meddela vad han tjänar och betala en delsumma till den före detta premiärministern. Han kan inte starta företag, kan inte ha bankkonto, får inte ens ha ett bankomatkort.

– Det vore väl en sak om jag inte hade betalt mina räkningar och hamnat på obestånd. Men nu är jag stämd av mina motståndare, dömd i en domstol där jag inte ens fick ha advokat. Det enda de gjorde var att förklara mig skyldig.

Den som är satt i konkurs får dessutom inte heller lämna landet utan tillstånd, vilket är ett annat sätt att hindra oppositionella från att ha kontakt med omvärlden.

Men varför är de styrande så rädda för oppositionen som trots allt bara har några få platser i parlamentet?

– Jag har också själv ställt mig den fråga, svarar Chee Soon Juan. Det är nog en rädsla som alla auktoritära regimer har. I det ögonblick de öppnar upp så vet de att kraven på frihet växer. Kampen för demokrati kan snabbt utvecklas mot en situation där de styrande inte längre har kontrollen.

Stödet till det demokratiska partiet SDP (Singapore Democratic Party) i Singapore är ett unikt samarbete mellan flera av de svenska partiernas biståndsorganisationer. Drivande är Palmecentret och folkpartiets stiftelse SILC , men den moderata Jarl Hjalmarsson-stiftelsen har också varit med i samarbetet. Tonvikten ligger på erfarenhetsutbyte och utbildning av unga medlemmar inom det demokratiska partiet

– Det svenska stödet är viktigt för oss. Det bidrar också till att få ökad publicitet kring situationen här, något som också är viktigt. De styrande i Singapore är känsliga för kritik och ett ökat internationellt tryck kan få landet att öppna upp sig mer och bli mer demokratiskt.

– Det finns ett 70-tal svenska företag i Singapore. Vi välkomnar deras investeringar, men vi vill också att de ska vara medvetna om situationen i landet, fortsätter Chee Soon Juan som betonar att han inte på något sett är motståndare till en öppen marknadsekonomi:

– Demokrati och mänskliga rättigheter är inte skiljt från ekonomi och näringsliv. Tvärtom: öppenhet och frihet är en grundförutsättning för ett modernt informationssamhälle. Därför är demokrati och öppenhet också bra för näringslivet!

Text: David Isaksson

Global Reporting

Våren 2007 ges boken ”Om detta får ni inte berätta” av Chee Soon Juan ut på Silc förlag.

Publiceringsdatum: 2007-01-23

Till toppen av sidan
Tidigare kunde regimen fängsla oppositionella i 20-30 år. Det de gör nu är mycket mer sofistikerat – och effektivt. - Chee Soon Juan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...