Skriv ut

Uppemot fyra miljoner människor dras årligen in i den illegala handeln med kvinnor och barn, så kallad ”trafficking”. En slavhandel där människor säljs, luras eller tvingas in i främst sexindustrin men även i falsk adoption, barnpornografi eller organdonation. På ett seminarium i Stockholm samtalade Roma Debabrata, ordförande för STOP Indien, och Nalin Pekgul, ordförande för S-kvinnor, om denna globala handel.

– Dessa fattiga människor är namnlösa och ansiktslösa. De förs över Indiens gränser från Nepal, Bangladesh och Pakistan utan identitetspapper. Men ”trafficking” finns inte bara i Indien, säger Roma Debabrata. Jag har funnit kvinnor från Nepal i Kalifornien. Ni finner kvinnor från Moldavien i Sverige. Problemet finns överallt och det växer.

Roma Debabrata startade STOP (Stop Trafficking and Oppression of Children and Women) 1997. Hon var och är fortfarande universitetslärare från New Delhi, som fick veta att en tioårig sexuellt utnyttjad flicka hade hittats. Ingen förstod hennes språk och Roma blev översättare. Så började en livskamp för att rädda framför allt flickor sålda till sexindustrin. I många år kämpade hon i domstol för att fälla de släktingar som hade sålt flickan, tills flickan fick upprättelse. Indien har hårda lagar mot slavhandeln och sexindustrin, men implementeringen är inte lika bra.

STOP har sedan dess räddat uppemot tusen flickor på liknande vis och är i dag en del av ett världsomspännande nätverk, med flera bidragsgivare, bland annat Olof Palmes internationella center är en, genom ABF i Helsingborg.

Att vara någon annans ägodel

– Fattigdomen är en stor orsak till ”trafficking”, berättar Roma Debabrata. En familj i ett slumområde som inte kan betala hemgiften för sin dotter, blir tacksamma när en man erbjuder sig att betala dem för att ge dottern ett ”hotelljobb”. Att dottern därmed sålts som sexslav är inget outbildade människor förstår. Men ett annat skäl till slavhandeln är könsdiskrimineringen som är inbyggd i det indiska samhället. Som kvinna är du först din fars ansvar och ägodel, därefter din mans och slutligen din sons.

Under seminariet visas en film om STOP:s  arbete: ”Aloy Phera” som betyder ”Kom tillbaka till ljuset och livet”. Berättelser om flickor som säljs till sexhandeln är obehagligt vanliga: Flickor som försöker rymma, men som hotas med att de är skyldiga människohandlaren uppemot en årslön. Första mötet med ”kunderna” och hur flickorna därefter hålls inlåsta medan de upprepade gånger våldtas. Flickor som ropar på hjälp men ingen som hör dem. Smärtsamma historier som för tankarna till Lukas Moodysons film ”Lilja 4-ever” – en påminnelse om att problemet också är lokalt.

Myter om flickors oskuld

De som tjänar på denna slavhandel är bordellägare, hallickar, brottsyndikat, släktingar och även underbetalda poliser som blir mutade att se åt ett annat håll. Det mest cyniska med handeln är att flickorna blir allt yngre, då myter som att flickors oskuld kan förlänga männens livslängd florerar. Men även pojkar är indragna i slavhandeln: de säljs för att bli kameljockeys i tävlingar där stora pengar satsas. Unga, lätta pojkar är nödvändiga i de snabba och farliga loppen.

STOP arbetar med att frita främst minderåriga flickor ur bordellerna, tillsammans med polis och lokala myndigheter. Ofta är det en fritagen flicka som leder dem till rätt ställen. Flickorna som räddas tas till säkra hem där man arbetar med att återge dem självförtroende och rättigheter samt bearbeta trauman. Dessutom tar man in vittnesmål för kommande rättegång. STOP arbetar vidare med att återföra flickan till sin hemort med nödvändig hjälp av lokala organisationer och myndigheter.

– Problemen slutar inte efter det att flickan är räddad. De börjar på nytt när flickan ska komma hem. Hur ska hon tas om hand när hon bär på detta stigma och är traumatiserad? Vem vill gifta sig med en som inte längre är oskuld? frågar Roma Debabrata retoriskt. Och vad ska hon livnära sig på?

Nalin Pekgul är djupt berörd av filmen och STOP:s arbete. Hon påpekar att problemet ju även finns i Europa (uppskattningsvis 500 000 personer) med kvinnor främst från Östeuropa som säljs till sexindustrin i Väst.

– I Sverige har vi tuffa lagar mot prostitution och har kommit långt med kvinnors rättigheter, säger Nalin Pekgul. Det ska vi känna stolthet över. Men det finns mycket kvar att göra. Till exempel borde inte de östeuropeiska kvinnor som sålts till bordeller här i Sverige vara tvingade att återvända efter fritagning. I stället borde de få stanna i Sverige, om de vittnar och hjälper polisen att nysta upp brottsyndikaten.

Synen på kvinnor

Man borde ta reda på mer om varför trafficking fortsätter växa, menar Nalin Pekgul, och förstå dess rötter. Varifrån kommer kvinnorna? Hur ser deras socioekonomiska villkor ut? Arbetet i Sverige kan tyckas gå långsamt, men det tog lång tid att inse hur stort problemet var. Dessutom är det svårt att hitta dessa kvinnor eftersom de göms undan i lägenheter där de utnyttjas.

Roma Debabrata håller med om att man måste göra något åt de underliggande orsakerna till problemet, till exempel var efterfrågan kommer ifrån. Och, inte minst viktigt, hur synen på kvinnor är.

– Vi är inte så dumma att vi tror att det räcker med att städa upp i ett ”red light district” och frita flickor, säger Roma Debabrata. Samhällets attityder måste förändras: hela vägen från regeringen ner till domstolarna, polisen, medierna och gemene man. En massrörelse måste till för att synliggöra kvinnors rättigheter.

Därför arbetar STOP också med att informera i byarna om kvinnors villkor. Man ger flickor och kvinnor utbildning, då arbete och pengar är en väg till verklig frigörelse. Dessutom erbjuds de fattiga tillgång till hälsovård och information om hiv-aids, som är mycket utbrett (runt fem miljoner smittade i Indien) och följer i spåren av trafficking.

På en fråga från publiken om vad Roma Debabrata tycker att vi svenskar kan göra, svarar hon snabbt:

– Tro inte att någon annan kan fixa detta problem! Ni svenskar lever i en priviligerad miljö, glöm aldrig det. Organisera er och sätt press på er och vår regering. Ni kan även ha lokala grupper som håller ögonen på om många män går in i en lägenhet där okända kvinnor verkar finnas. Men när ni fritar kvinnorna måste ni vara beredda på samma sak som vi i Indien: de kommer att vara rädda, misstro er, inte kunna svenska och vara helt isolerade. Ni måste vara mycket motiverade, säger Roma Debabrata med inlevelse.

New Delhi känns plötsligt mycket närmare Vetlanda eller Kramfors än vad man först kan tro.

Text: Barbara Voors

Publiceringsdatum: 2005-10-06

Till toppen av sidan
Problemen slutar inte efter det att flickan är räddad. De börjar på nytt när flickan ska komma hem. - Roma Debabrata

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...