Skriv ut

Demokraternas och republikanernas partikonvent har avslutats, och valet av Barack Obama respektive John McCain som presidentkandidater bekräftats. Mera överraskande var partiernas val av kandidater som vicepresidenter, Joe Biden och Sarah Palin, med ett slags motsatser till Obamas och McCains egenskaper. Biden har lång erfarenhet som senator och ledande utrikespolitiker i senaten som dess utrikesutskotts ordförande. Palin, ung guvernör från Alaska är ett mera oprövat kort nationellt och internationellt, moralkonservativ kvinna och aktiv i den organisation som försvarar amerikanarnas rätt att inneha privata vapen.

Den osedvanligt långa primärvalskampanjen, och särskilt då den jämnare kampen mellan Obama och Hillary Clinton, har därmed också kommit till en ände.

– Nu börjar en helt ny och annorlunda kampanj, bedömer en av Sveriges främsta USA-kännare, Erik Åsard, chef för Nordamerikainstitutet vid Uppsala universitet.

Tanken med valet av vicepresidentkandidaterna är att de ska komplettera och täta huvudkandidaternas egna brister. En hård kamp har börjat om centrumväljarnas gunst och om segern i i befolkningsrika delstater som vanligtvis har osäkra majoritetsförhållanden som Florida och Ohio.

En kampanj med personlig smutskastning och misstänkliggöranden kan förutses fram till presidentvalet tisdagen den 4 november. TV-debatterna i september och oktober mellan kandidaterna och vicekandidaterna kan få avgörande betydelse för slutresultatet.

Den förste afroamerikanska eller den äldste?

Barack Obama kan bli USAs förste afroamerikanska president, medan John McCain kan bli landets äldste nytillträdande president i historien. Oerfarna Palin har sagts vara ett hjärtslag från presidentposten om republikanerna skulle vinna.

Obama gjorde en bejublad Europaturné i juli och samlade 200 000 entusiastiska åhörare i Berlin. Opinionsundersökningar i olika europeiska länder har visat på 85-90 procentigt stöd för Obama.

Men USA är inte Europa. Även om det i gallupundersökningar och fortfarande efter partikonventen är fördel Obama, så kan opinionsvinden snabbt vända i Förenta Staterna. Det slutliga valresultatet är därför ännu ovisst.

Barack Obama talade inför 75 000 jublande anhängare vid demokraternas konvent i Denver. Republikanernas konventöppning stördes av den fruktade orkanen ”Gustavs” framfart mot New Orleans Skräckscenariot från orkanen ”Katrinas” förödande skadeverkningar i samma stad tre år tidigare hade drivit på en stor del av befolkningen att evakuera. Lyckligtvis vek ”Gustav” av från kursen mot New Orleans och avtog i styrka på slutsträckan in mot land.

Den impopuläre sittande presidenten George W Bush kritiserades för sin passivitet under Katrinakrisen. ”Gustav” gav honom skäl att stanna hemma på ranchen i Texas för att kunna visa större intresse för den nya krisen. Med största säkerhet hade ett besök av presidenten på konventet i Minneapolis enbart varit till nackdel för republikanernas kandidater. De torde ha dragit en suck av lättnad över Bush frånvaro.

Vem som vinner gör skillnad

Det gör skillnad vem som vinner presidentvalet i USA, men taktiken kommer troligen att överordnas klarheten i framställningen av sakfrågorna. Obama har kritiserats för viss otydlighet och omsvängning i några frågor. Även McCain har flera gånger givit dunkla och mångtydiga svar.

Det gäller för McCain, om han ska kunna vinna, att inte bara samla den egna säkerhetspolitiskt konservativa gruppen utan även andra neokonservativa som stödde George W Bush i de båda föregående presidentvalen. Och dessa finns inom de moralkonservativa och social-ekonomiskt konservativa grupperna. Samtidigt måste han kunna göra inbrytningar bland personer som hittills tenderat att föredra en ny demokratisk president. Dessa kan finnas bland kvinnor och vita arbetarväljare.

Det kommer att bli en kamp mellan de bägge presidentkandidaterna om att inta den mest trovärdiga imagen som ”Mr. Change” efter åtta år med Bush som Amerikas rorsman.

McCain måste distansera sig från den avgående presidenten. Den bestående bilden av republikanernas konvent är emellertid att McCains samlade kampanjagenda är mycket konservativ. Och den bilden har förstärkts genom valet av Sarah Palin till vicepresidentkandidat.

Barack Obama, primärvalkampanjens största överraskning, har burits fram av sitt förändringsbudskap, sin medryckande entusiasm och starka gräsrotsförankring samt stora framgångar som den främste insamlaren av kampanjpengar.

Det återstår att se om det är tillräckligt med Hillary Clintons klara stöd till Obama i sitt tal vid demokraternas konvent i kampen om viktiga marginalväljare, framför allt de kvinnliga väljarna.  Arbetarväljare och fackföreningsmedlemmar har Obama redan flirtat till genom att föreslå en mera protektionistisk handelspolitik.

Obama är den mest konsekvente Irakkrigsmotståndaren bland alla kandidater som uppträtt under hela kampanjtiden och har tidigare föreslagit en tidsplan för de amerikanska truppernas tillbakadragande. Å andra sidan talade han under sin Europaturné om behovet av utländska truppförstärkningar i Afghanistan, och uppmanade Europa att hjälpa till med dessa.

–  Obama kommer att lägga om Iranpolitiken – mera betona dialog och diplomati än Bush – och förändra politiken rörande massförstörelsevapen såsom USAs tidiga återgång till det fullständiga provstoppsavtalet, CTBT, med sikte på FNs översynskonferens om ickespridningsavtalet, NPT, 2010, sa Barry Blechman, chef för den liberala tankesmedjan Henry L Stimsoninstitutet i Washington och en av Obamas utrikespolitiska rådgivare vid ett besök nyligen i Stockholm.

Förhoppningar om förändring

Förhoppningarna är stora inom USA och utomlands på en förändrad utrikespolitik med Obama som president. Den omfattar en återgång till multilateralismen och ökat bejakande av FNs roll, förbättrade relationer till Europa och en ny internationell klimatpolitik. Däremot är det osäkert om Mellanösternpolitiken kommer att ändras.

När jag i september ifjol besökte USA var kritiken mot Irakkriget den helt överskuggande frågan i opinionen. Den dominerande agendan har dock många gånger tidigare visat sig kunna ändras snabbt och radikalt. Idag har redan Irakkriget fått stark konkurrens om amerikanarnas uppmärksamhet av den ekonomiska nedgången, bolånekrisen och energipolitiken.

Ett något överraskande inslag i valkampanjen är de många referenserna till 1968, det år då kritiken mot Vietnamkriget kulminerade och de politiska morden på människorättsledaren Martin Luther King och presidentkandidaten Robert Kennedy utfördes. Åtskilliga gånger har delar ur Kings berömda ”I have a dream”-tal citerats som hölls för 45 år sedan.

En omläsning kan rekommenderas av Norman Mailers ”Miami och Chicagos belägring” (svenska utgåvan, Aldus Aktuellt, 1970, 241 sidor). Mailer skriver om händelserna och våldsamheterna kring republikanernas konvent i Miami och demokraternas konvent i Chicago i augusti 1968. Författaren blottlägger den tidens USA med eleganta giftigheter, svidande och träffsäker satir och karikeringskonst, men också med djupsinnig politisk analys. Det gick våldsammast till i Chicago, där fullt krigstillstånd rådde mellan militär och demonstranter.

Hur det gick den gången? Richard Nixon besegrade Hubert Humphrey, och republikanerna tog över presidentposten från demokraterna. Och Nixon inledde en ny era i utrikespolitiken genom nedrustningsförhandlingar med Sovjetunionen och en reviderad Kinapolitik med diplomatiskt erkännande av Kommunist-Kina. Men Vietnamkriget som skördade 45 000 amerikaners liv och åtskilliga fler vietnamesers pågick ända till 1975, då Nixon hunnit avgå inför hot om rikssrättsåtal och ersatts av Gerald Ford som president.

Text: Gunnar Lassinantti

Publiceringsdatum: 2008-09-16

Till toppen av sidan
Nu börjar en helt ny och annorlunda kampanj. - Erik Åsard

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...