Skriv ut

- Människor i de afrikanska länderna drabbas särskilt hårt av världens orättvisor. Våra medmänniskor svälter i Darfur och i Burundi, i städer och på landsbygden. Våra systrar och bröder dör av hiv/aids. Och varje dag smittas fler och fler. Varje dag lämnas hål i samhällen efter dom som slits bort. Våra afrikanska vänner förtrycks på grund av Marockos ockupation av Västsahara, i den egyptiska diktaturen, i Mugabes vanstyre i Zimbabwe och i konflikten i Liberia.

Detta sa Laila Naraghi, SSUs internationellt ansvarige i förbundsstyrelsen och vice ordförande i organisationen Unga europeiska socialister, i sitt tal inför 300 SSU: are som samlats i Viskadalens folkhögskola för att tala om situationen i Afrika den 11-13 maj. Bland gästerna fanns bland annat tidigare bistånds- och migrationsminister Jan O Karlsson och den förre utrikesministern Jan Eliasson. Budskapet var tydligt, socialdemokratin kommer under de kommande åren att driva frågan om fattigdomsbekämpning i Afrika hårt.

Med tanke på deltagarnas ålder i lördagens två paneldebatter kom mycket att handla om deras engagemang mot apartheidregimen i Sydafrika på 1970- och 1980-talet. För socialdemokraternas internationella sekreterare Ann Linde var solidariteten med ANC i Sydafrika det som väckte hennes intresse för internationella frågor, när hon var i samma ålder som flera av åhörarna på konferensen.

– Det var mycket enklare då. Vi skulle befria de afrikanska staterna från det koloniala förtrycket. Idag är det mer komplext. Det handlar mer om att påverka USA och EU att förhandla fram rättvisa händelsvillkor med de afrikanska staterna. Inte så kul kanske, men handelsavtalen är viktiga för de här länderna.

För många svenskar är Afrika fortfarande bara det som visas på TV, elände, flyktingar, HIV/aids och krig, men kontinentens ekonomi går som tåget. Tillväxten ligger i genomsnitt på mellan fem-sex procent varje år. Vissa länder, som Moçambique växer så det knakar. Men som Ann Linde påpekade så kommer tyvärr inte tillväxen alla afrikaner tillgodo. De ekonomiska och sociala klyftorna ökar. Därför är jämlika handelsavtal viktiga, utan subventioner till bönder i Europa eller USA.

Ann Linde lyfte även demokratifrågan. För att tillväxten ska nå alla krävs det demokrati. I Zimbawe finns idag en av världens värsta dikatorer, Robert Mugabe, som under sitt gerillakrig på 1970-talet hade socialdemorkaternas stöd.

– Men då var han ju en hjälte, säger Ann Linde.

Med på podiet i det stora vita plasttältet på fotbollsplanen i Viskadalen satt också Kala Gertze, generalsekreterare i den namibiska organsiationen Congress of Democrats, med lång erfarenhet av frihetskamp i Namibia och Sydafrika. Han, som en gång också stöt Mugabe, satte fingret på dilemmat som Ann Linde nämnde.

– Många här inne kanske frågar sig vad problemet är idag, vad ska vi kämpa för idag? Apartheid finns inte längre. Vi vann, men när vår kamp var över hade vi ingenting. Vi glömde att varje befrielsekamp har en andra del som handlar om demokrati, om sociala och ekonomiska rättigheter, om barns och kvinnors lika rättigheter. Om jag varit ung idag hade jag talat om samma problem som då, men i andra termer. Mitt skägg börjar bli grått, men jag talar fortfarande om mänskliga rättigheter, sociala orättvisor och kampen för demokrati i Zimbawe.

Förutom Kala Gertze fanns även representanter för Namibias regeringsparti Swapo och oppositionen representerade på mötet. Vid ett av de många semnarier som hölls på teman som HIV/aids, rättvis handel, svensk biståndspolitik, Västsahara, migration och hållbar turism kunde deltagarna uppleva en politisk debatt om den demokratiska utvecklingen i Namibia. Både under seminarierna och i paneldebatterna gav dessa inbjudna gäster sitt perspektiv på situationen i södra Afrika.

Orädd publik

Den unga publiken räddes inte de ärrade och politiskt erfarna penaldebattörerna. Frågorna i det närmaste haglade. Jan O Karlsson tvingades göra avbön för vissa svenska politikers höga löner. Hur ska vi svenskar kunna tala om jämlikhet och minskade klyftor när vi inte kan leva upp till det själva, undrade en ung tjej. Jan O Karlsson erkände att hon hade rätt.

Någon annan frågade Ann Linde om detta med subventioner till jordbruket i Europa. För är det inte så att vi ger subventioner för att de människorna ska ha något att leva av? Vad händer om vi tar de pengarna och låter de afrikanska bönderna konkurrera fritt med våra bönder? Slås inte våra bönder ut då?

– Jag tror inte att vi ska behöva känna någon konkurrens från Afrika. Det är vansinne att odla sockerbetor på Gotland och i Skåne när man kan få mer och billigare socker från sockerrör. Så länge vi subventionerar tomatodlingar i södra Europa kommer nordafrikanerna inte kunna göra det och därför försöka ta sig över, på ranliga flottar, till Italien och plocka italienska tomater.

Jan Eliasson kom direkt till det svala vårvädret i Viskadalen från det 52-gradiga Khartoum där han, som FNs särskilda sändebud, försöker mäkla fred i Darfurkonflikten. Liksom flera andra talare ville han understryka att Afrika är en stor kontinent med flera olika länder, kulturer, traditioner, historier, religioner och folk. Och lösningarna är lika många som problemen, inom till exempel bistånds-, miljö- och migrationspolitik och konfliktlösning.

Enligt den tidigare utrikesministern är inte heller alla överens om exakt vilka problemen är och vilka lösningar som finns. I USA, där det civila samhällets engagemang för Darfur är stort, stirrade folk med tomma blickar på honom när han talade om milleniummålen och biståndets enprocentmål. I ren desperation ryckte han inför TV-kamrorna upp sitt vattenglas och sa att vatten var en lyxvara.

Vattenglaset sändes ut på amerikansk TV och reaktionerna lät inte vänta på sig. Åhörarna som inte hängt med i svängarna kring milleniummålen hade plötsligt fått något konkret att tänka på. Efteråt fick han 70 e-postmeddelanden med frågor och förslag på lösningar.

– Min rekommendation till er, när ni jobbar med dessa frågor, är att vara så konkreta som möjligt. Översätt de konkreta problemen till projekt, uppmanade Jan Eliasson.

Jan O Karlsson underströk att bilden av ett Afrika som växer ekonomiskt måste spridas men att en del av problemet är det som Kala Gertze nämnde, nämligen att befrielsekampen inte följdes upp. Det ledde till tjugo förlorade år.

– Flera hundra miljoner kvinnor måste gå genom minerade områden, jagade av soldater för att hämta vatten varje dag. Hur mycket tid tror ni att dessa kvinnor har för att studera? Bara för att hämta detta förbannade vatten.

Och de ord som hängde kvar i luften efter debatternas slut kom också från mannen som får leva med att ha kallat världens kanske mäktigaste person för ”den jävla texasgubben”.

– När SSU en gång skapades kallades ni för verklighetens ungdomar. Fortsätt med det, tillsammans med alla Afrikas ungdomar. Hälften av kontinentens invånare är under 15 år.

Text: Erik Halkjaer

Publiceringsdatum: 2007-05-21

Till toppen av sidan
Flera hundra miljoner kvinnor måste gå genom minerade områden, jagade av soldater för att hämta vatten varje dag. Hur mycket tid tror ni att dessa kvinnor har för att studera? Bara för att hämta detta förbannade vatten. - Jan O Karlsson

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...