Skriv ut

På väggen i Radmila Šekerinskas kontor hänger en tavla från 2005. Den visar hur hon klättrar uppför ett berg med en EU-flagga och årtalet 2010 på toppen. Året innan tavlan målades hade Makedonien ansökt om medlemskap i EU.

– Då låg allt vårt fokus på frågor som måste lösas omedelbart, minns Radmila Šekerinska. Vi tyckte att fem år var alldeles för länge att behöva vänta, vi ville komma med i EU mycket snabbare. Men i dag ligger målet ännu längre bort.

Radmila Šekerinska, 42 år, är redan en rutinerad politiker. Hon har suttit i parlamentet i 15 år, och utsågs till vice premiärminister med ansvar för europeisk integration direkt efter valet 2002. Hon har även hunnit med att vara partiledare för Makedoniens socialdemokratiska union, SDSM. I dag leder hon oppositionen mot den konservativt dominerade koalitionsregeringen.

SDSM har sina rötter i det kommunistparti som styrde Jugoslavien fram till 1990. Under sex år på 1990-talet och åren 2002 till 2006 var SDSM det ledande regeringspartiet. I dag är det landets näst största parti.

Att färden mot ett EU-medlemskap gick trögt under de första åren menar Šekerinska var Makedoniens eget fel; inhemska konflikter och ett reformarbete som inte höll måttet. 2008 hade landet fått bättre ordning på utvecklingen, men sedan dess har Grekland lyckats blockera alla regelrätta förhandlingar. Orsaken är en tvist om namnet Makedonien, som också är en region i Grekland.

Under de senaste åren har de politiska konflikterna i Makedonien återigen skärpts.

– En ökad politisk inblandning i rättsskipningen, brister i pressfriheten, korruption och en allt suddigare gräns mellan staten och de styrande partierna är några av de saker som ligger oss i fatet i samtalen med EU, menar Radmila Šekerinska.

På självaste julafton 2012 bars hon och resten av oppositionens ledamöter bryskt ut ur parlamentet av säkerhetsvakter. Detta sedan de protesterat mot att de inte hade fått sina röstkort till den förestående omröstningen om statsbudgeten.

Regeringens maktmissbruk tar sig många former, säger Šekerinska med en gest mot fönstret:

– Se bara på projektet Skopje 2014!

Regeringen berikar sig

Utanför parlamentet och i de närmaste kvarteren längs floden Vardar står en 24 meter hög staty av Alexander den store och en uppsjö av andra statyer, till synes slumpvis utströdda. Dessutom ett pampigt museum, en skinande vit triumfbåge och flera iögonfallande monument. Allt är helt nytt, och tänkt att bidra till en sorts symboliskt ”kulturarv” för den nya nationen. I mångas ögon är det snarare en gigantisk pengatvätt, ett sätt för regeringen och deras vänner att berika sig. Projektet skulle kosta 700 miljoner kronor, nu är notan uppe i fem miljarder.

– Det är mycket pengar för ett litet och fattigt land. Pengarna kunde istället ha använts till att bygga vägar eller investerats i att minska vårt beroende av importerad energi.

De långsiktiga möjligheterna – och riskerna – med ett EU-medlemskap diskuteras inte tillräckligt, tycker Radmila Šekerinska.

– De viktigaste fördelarna skulle vara EU:s krav på stabilare juridiska och politiska ramverk, som skulle kunna locka fler investerare, och förstås att vi skulle få tillgång till EU:s strukturfonder.

– Men om vi som medlemmar är lika dåliga på att utnyttja våra möjligheter som vi varit hittills, tillägger hon, så skulle vi bli ett av de länder som betalar mer till EU än de får tillbaka.

Tar inte vara på EU-medlen

Hon menar att Makedonien har missat att ta vara på EU-medel som de redan skulle ha kunnat få för att investera i utbildning och jobb. Arbetslösheten ligger på strax över 30 procent. Andelen fattiga likaså.

Allt fler av landets invånare söker andra möjligheter. Officiellt har 200 000 makedonier emigrerat de senaste fyra åren, men bedömare tror att antalet kan vara det dubbla. Bulgarien erbjuder rutinmässigt medborgarskap och EU-pass till makedonier, som av historiska skäl ses som del av den bulgariska nationen.

– De flesta som lämnar Makedonien är unga och välutbildade. Vi förlorar en viktig resurs för framtiden, säger Radmila Šekerinska. De reser inte för att de vill, utan för att de inte ser några möjligheter här.

Inom metallindustrin finns fortfarande jobb, men delvis till priset av farliga arbetsförhållanden och en kostsam miljöpåverkan. Konkurrenskraften i jordbruket och textilindustrin bygger på låga löner.

Radmila Šekerinska menar att Makedonien måste diversifiera ekonomin och satsa på att utveckla det egna näringslivet. För mycket fokus på att locka utländska investerare underminerar de lokala företagen, och risken är att investerarna drar vidare när landets ekonomi blir bättre.

Lägst löner i Europa

Men för närvarande försvarar Makedonien sin plats i ledarklungan i ett europeiskt låglönerace. Den lagstadgade minimilönen ligger på 1 780 kronor i månaden. På sajten investinmacedonia.com presenterar sig Makedonien som ”ett nytt himmelrike för näringslivet” med högutbildad arbetskraft och ”flexibla” arbetsvillkor. Landet erbjuder ”Europas mest gynnsamma skattepaket”, tio procent för både inkomster och företag, och lovar att sänka de sociala avgifterna så snart ekonomin tillåter.

– Subventionerna och bidragen till näringslivet är inte transparenta, och ges utan ordentliga villkor, säger Radmila Šekerinska. En del går till företag som betalar minimilön och inte tillåter några fackföreningar. Och den platta skatten har både utarmat staten och ökat ojämlikheten.

Staten är ännu den största arbetsgivaren i Makedonien, men om man inte är lojal med regeringspartierna är det svårt att få jobb. Hela familjer kan bli ombedda att inställa sig och intyga att de ska rösta rätt.

Insatser för att förbättra romernas möjligheter har inte lett till några märkbara resultat, menar Radmila Šekerinska, snarare har situationen försämrats.

– För SDMS är det viktigaste att romer ska behandlas som jämlika medborgare. När så behövs vill vi bekämpa diskrimineringen med rättsliga medel.

– För att komma åt den utbredda fattigdomen bland romerna krävs program med tydliga mål och strategier för att verkligen nå romerna, utan att pengarna hamnar hos olika mellanhänder. Alla insatser måste utformas på ett sätt som inte gör att romerna blir beroende av socialbidrag.

SDMS och den socialdemokratiska rörelsen står tveklöst inför stora utmaningar, både politiskt och internt.

– Vi regerade de tio värsta åren efter självständigheten 1991, och tvingades fatta många impopulära beslut om privatiseringar och omstruktureringar. Det var oundvikligt, men det gjorde att vi sågs som ansvariga för stora nedläggningar och uppsägningar.

– Det har gjort det svårt för oss att bygga en socialdemokratisk profil för partiet, med fokus på jobb, lika möjligheter och social rättvisa.

Viktigt med internationellt stöd

Radmila Šekerinska konstaterar att bristande möjligheter att delta i partiarbetet har bidragit till att försvaga den folkliga för ankringen. Här spelar kontakterna med partikamrater från andra länder en betydande roll. Hon berättar om ett besök i Prilep tillsammans med svenska socialdemokrater:

– Det finns stora skillnader, men också likheter i erfarenheterna. Det psykologiska stödet är viktigt, känslan att vi inte är ensamma, att andra har haft samma svårigheter som vi. När svenskarna delar med sig väcks hoppet om att det går att förändra.

Text: Context

Artikeln är även publicerad i Röster från Västra Balkan

Publiceringsdatum: 2014-10-10

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...