Skriv ut

Den senaste tiden har våldet som drabbar kvinnor i Sydafrika uppmärksammats. Men det finns motkrafter. Palmecentret och S-kvinnor samarbetar i Östra Kap med organisationen Peddie Women's Support Centre (PWSC) som har organiserat sig för förändring. Läs Mikael Leyi berättelse från ett protestmöte i Peddie.

Sydafrika: PeddiePeddie Women's Support CentreDen lilla staden Peddie ligger inbäddad i mjuka, gröna kullar, precis vid motorvägen N2 i Östra Kap. Bönder försöker sälja sina varor vid vägsidan. Dammet yr när bilarna åker förbi. Den lilla staden framstår som sömnig, nästan stillastående, fredlig och sorglös. Det är svårt att tro på berättelserna om våldet. Det våld som framförallt drabbar kvinnor och barn.

Det finns egentligen inget speciellt med just Peddie. Staden är inte extra våldsam. Det sker inte flest våldtäkter här och inte flest övergrepp eller mord. Peddie utmärker sig därför att det på så många sätt inte är speciellt i Östra Kap, den provins som tillsammans med KwaZulu-Natal har Sydafrikas högsta andel genusbaserat våld. Övergrepp, våldtäkt, gruppvåldtäkt, incest, misshandel, förnedring, utstötning, förnekelse, straffrihet, ungdomsgraviditet, hiv och aids. Allt finns här och sker ofta.

Medical Research Council genomförde 2009 en studie i tre distrikt i Östra Kap och KwaZulu-Natal. Man intervjuade 1 738 män i åldrarna 18–49 år från landsbygden och städerna om deras erfarenheter av sexuellt våld och våld. 27,6 procent hade våldtagit en kvinna eller flicka, och 42,4 procent hade någon gång varit våldsam mot en partner. Statistiken är skrämmande, men orden och siffrorna blir levande först i mötet med människorna. Deras historier är plågsamma att lyssna till.

Klädda i svart

Oktober 2012. Det är en varm dag. Det lilla demonstrationståget rör sig sakta upp för Peddies huvudgata. Femtio personer, framförallt kvinnor, men även tio yngre män, går i tåget klädda i svart. Demonstrationen börjar med en klagande sång på Xhosa från slaveriets, rashatets tid, Vad har vi gjort? Är det för att vi är kvinnor? PWSC har kallat till demonstration som en del av sitt arbete med opinionsbildning i Peddie och dess kringliggande byar – ett arbete som stöds av Palmecentret och som S-kvinnor inlett samarbete med under 2013.

Den gemensamma parollen för demonstrationen är »Nu får det vara nog!«. Den konkreta anledningen är att ytterligare en våldtäktsman nyligen beviljats obevakad permission under vilken han hann våldta fyra kvinnor. Den sista av dessa, en kvinna i sjuttioårsåldern, skadades så svårt att hon senare avled av sina skador. Polisen misslyckades med att ingripa trots påtryckningar från det lilla samhälle som förövaren kom ifrån. Han släpptes istället fri och återfördes till sin hemby.

– För polisen har jag blivit en sån som bara bråkar, säger Fezeka Mantakana,
organisationens ordförande och den som leder demonstrationen.

Nekades demonstrationstillstånd

Ursprungligen skulle demonstrationståget ha gått till den lokala domstolen, men i sista stund nekades PWSC demonstrationstillstånd. Istället hålls ett protestmöte
i en liten kyrka. Demonstrationståget och sången fortsätter inne i kyrkan innan deltagarna sätter sig tillrätta i bänkarna. Ett antal talare har förberett sig och behovet av att bryta tystnaden, lyssna och stötta, organisera sig och återupprätta den samhällsväv som har gått i bitar, går som en röd tråd denna varma eftermiddag i den kvalmiga kyrkan. Mötet avslutas med att mötesdeltagarna delar med sig av sina erfarenheter.

Positiva röster om hur mycket det betytt när man organiserat sig i stödgrupper blandas med vittnesmål från övergrepp, kollektiv tystnad och straffrihet. Hur en dotter tvingats fortsätta leva tillsammans med den morbror som varje dag våldtar henne eftersom familjen är beroende av hans socialbidrag. Mamman förnekar sin dotter och säger att hon ljuger. När morbrodern döms, kastar mamman ut sin dotter.

– Vi vet vilka förövarna är men vill inte, vågar inte anmäla. Om du ser något, hör något, så anmäl! Uppmanar Fezeka avslutningsvis mötet.

Frågan om varför nivåerna av våld, sexuellt och genusbaserat, är så höga just i dessa provinser hänger tung och obesvarad i luften. De flesta söker svaret i historien.
Peddie och dess kringliggande byar ligger i det forna Transkei. Det av apartheidregimen skapade Bantustaterna. Apartheid byggdes på våldets logik och berövade generationer av män och kvinnor deras värdighet och personliga integritet. Deras kroppar var inte deras egna och inget värda.

Lesley Ann Foster, leder organisationen Masimanyane och intervjuades 2006 av Amnesty Press under ett besök i Sverige och hennes svar ger återklang till detta perspektiv.

– Vi kommer från en extremt förtryckande och våldsam regim, säger hon. Våldet blev inlemmat i alla människors liv. Det blev ett sätt att leva. Det institutionaliserade
våldet under apartheidtiden drabbade främst svarta män. Och folk som är förtryckta tittar bakom sig för att se vem de i sin tur kan förtrycka. Och där stod kvinnorna.

Mötesdeltagarna rör sig sakta ut ur kyrkan och de som gemensamt tagit bussen från närliggande byar går tillsammans tillbaka till PWSCs kontor i utkanten av staden. På frågan om vad man ser fram emot mest i samarbetet med S-kvinnor tar Fezeka Mantakana upp två saker. Man vill ha stöd och hjälp med organiseringen av lokala
stödgrupper och man värdesätter det politiska stödet i diskussionerna och påverkansarbetet med kommunen.Fezeka lyser upp och ler stort som hon ofta gör.

– Vi ser fram emot samarbetet med S-kvinnor i Sverige, det är verkligen stort för oss! Tänk att vi skulle komma såhär långt, säger hon fundersamt och upprymt på
samma gång.

Text och foto: Mikael Leyi

Texten är tidigare publicerad i S-kvinnors tidskrift Morgonbris.

Publiceringsdatum: 2013-03-08

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...