Skriv ut

Militären i Burma har slagit till mot de demonstrerande studenterna och munkarna i landets städer. Omvärlden måste göra allt för att ett blodbad skall kunna undvikas, skriver Viola Furubjelke, generalsekreterare, och Martin Gemzell, Asienhandläggare, vid Olof Palmes Internationella Center.

Burmas 54 miljoner invånare har varit ”bortglömda” länge nog. Oppositionens enträgna uppmaningar om hjälp i form av en ekonomisk bojkott har ignorerats av EU-länderna. Istället har franska, tyska och i ännu högre utsträckning Kinas, Thailands och Indiens affärsintressen fått diktera politiken – eller bristen på politik – gentemot generalerna.

Trots återkommande rapporter om folkfördrivningar och människorättsbrott på en skala som förskräcker har omvärlden förblivit passiv. Man har mumlat att gör man bara juntan beroende av handel så ökar dess intresse av att lyssna på omvärlden. Men under de femton år som handeln med Burma vuxit kraftigt har samtidigt landet fallit på alla sociala index och militärens grepp om landet har hårdnat.

I stort sett hela exportnäringen – olja och gas – kontrolleras av militären och vinsterna går direkt ned i generalernas fickor. Exportintäkterna investeras inte på ett sätt som kommer befolkningen till del eller som bidrar till ekonomisk utveckling. Istället har exportökningen lett till en massiv upprustning av militären.

Närmare halva statsbudgeten spenderas på militärutgifter samtidigt som anslagen till sjukvård och skola har skurits ned till obefintlighet. Handeln har alltså inte fått generalerna på bättre tankar eller gynnat Burmas folk.

Ingen kunde för några veckor sedan föreställa sig det som nu händer i Rangoon. Från Burmas förfallna före detta huvudstad rapporterades då om studenter som i desperata aktioner lekte katt och råtta med säkerhetstjänsten. Man gick ut och demonstrerade i små grupper om fem personer med plakat som klagade över juntans vanskötsel av ekonomin.

Den hårt sargade kärnan i Burmas studentopposition lyckades som mest samla 400 personer. Det var en av de största manifestationerna på många år. Men det verkade mer som oppositionens sista suck än början på en revolt. Under veckorna som gick arresterades demonstrationsledarna en efter en och internerades på stadion i Rangoon. Historien upprepades: studenter spärras in på stadium, tortyr, skrämsel, tystnad.

Vinröd revolution

Men sedan hände något. Studenternas demonstrationer hade tänt en gnista. När juntan arresterade tre munkar som uttryckt solidaritet med studenterna fick de fromma munkarna nog. Nu fylls gatorna i Burmas städer av enorma vinröda demonstrationståg. Vinrött är färgen på buddistmunkarnas dräkter och nu talar man om en möjlig ”vinröd revolution”.

Samtidigt som hoppet växer om en förändring växer oron. Demonstranter har skadats vid skottlossning och dödsfall har rapporterats.

För att den vinröda revolutionen inte skall sluta i ett blodbad krävs det att omvärlden äntligen agerar: Sveriges regering måste via EU kraftfullt trycka på för att Kina bjuder in till förhandlingar mellan juntan och de olika delarna av oppositionen. Kina är juntans viktigaste handelspartner och vapenleverantör – ett kinesiskt förhandlingsinitiativ går inte att säga nej till. Kinesiskledd dialog leder inte till demokrati men kan förhindra en ny massaker liknande den som krossade det förra, fredliga upproret 1988.

Men det behövs också en långsiktig plan och ett resolut stöd från det internationella samfundet för att Burma någonsin skall klara av att gå över till demokrati. sextio år av inbördeskrig och 45 år av diktatur har kapat de flesta av de band som håller det burmesiska samhället samman.

Under tidigt 1950-tal besökte Olof Palme som studentpolitiker Indien och Burma och tog med sig erfarenheter som starkt influerade hans fortsatta internationella engagemang. Cirkeln slöts när Aung San Suu Kyi i fjol tilldelades Olof Palmes minnespris. Då tillkännagavs också att UD planerade en stor internationell Burmakonferens för att dra upp riktlinjerna för en ny aktiv Burmapolitik. Men planeringen av konferensen stannade av efter den socialdemokratiska valförlusten.

Den borgerliga regeringen bör nu ta chansen att bidra till ett demokratiskt Burma och se till att konferensen genomförs som planerat. Vi kan inte vara passiva i en stund som denna. Aung San Suu Kyis uppmaning har redan upprepats till förtvivlan men är nu mer aktuell än någonsin:
Använd er frihet till att främja vår.

Text: Viola Furubjelke, Martin Gamzell

Artikeln är tidigare publicerad i Sydsvenska dagbladet  den 27 september 2007

Publiceringsdatum: 2007-09-27

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...