Skriv ut

– Den arabiska våren startade här. Nu tar vi nästa steg mot demokrati. Då ska kvinnorna ha lika rättigheter! Det säger Lobna Jeribi - IT-expert, tunisisk s-parlamentariker och medförfattare till Tunisiens nya konstitution, som är en av världens mest progressiva.

Lobna Jeribi, TunisienKonstitutionen som klubbades igenom i det tunisiska parlamentet i januari i år innebär en revolution av det tunisiska samhällslivet, på alla nivåer. Kvinnor och män ska ha lika villkor inom alla områden, öppenhet ska gälla inom offentlig förvaltning och religionsfrihet ska råda, för att nämna några betydelsefulla principer.

– Vi måste forma en mängd nya lagar, institutioner, myndigheter och verk för att förverkliga de här principerna, säger Lobna Jeribi, som är aktiv inom de tunisiska socialdemokraterna Ettakatol och valdes in i landets parlament i valet 2011. Trots att Skype-bilden är lite suddig – vi talas vid per Skype – skymtar jag både beslutsamhet och oro i hennes ansikte.

– Det är en enorm utmaning!

Den kallas Jasminrevolutionen, det folkliga uppror som bröt ut i Tunisien i december 2010 efter att grönsaksförsäljaren Mohammed Bouazizi hällt bensin över sig själv och sin grönsaksvagn och tänt på. Mohammed Bouazizi dog av sina skador, men upproret spred sig som en löpeld i Tunisien och grannländer som Egypten, Algeriet, Libyen och Jemen. Den arabiska våren stod snart i full blom.

– Människor protesterade mot fattigdom, orättvisor, klyftor och korruption, säger Lobna Jeribi. De vill ha en anständig politik och anständiga liv. Och det måste vi åstadkomma nu.

I flera grannländer har den arabiska våren gått över i bister vinter. Men, lite i skymundan, har Tunisien med den nya konstitutionen tagit flera steg mot reell demokrati. Hur gick det till?

En kvinnogrupp med kvinnor från alla partier i parlamentet, från extrem vänster till extrem höger, antireligiösa och islamistiska, hade en avgörande roll, berättar Lobna Jeribi, själv en av initiativtagarna till gruppen. Kvinnorna tog fram förslag på skrivningar som de kunde enas om och gick sedan till sina manliga partivänner för att förankra dem. I de flesta fall lyckades de få männen med sig.

– Jag kände att det var viktigt att samarbeta brett. Men jag insåg inte viken kraft det fanns i det arbetet och att vi faktiskt skulle lyckas.

Lobna Jeribi beskriver sig själv som en praktisk och logisk person, handlingskraftig och resultatinriktad. Och uppenbarligen har hon en alldeles speciell förmåga att få människor att samarbeta över partigränser och enas om visioner istället för att fastna i partistrider och ideologiska motsättningar. För det fanns krafter som ville stoppa samarbetet, säger hon.

– Men vi var hela tiden tillräckligt många som manade till sammanhållning och förklarade att om den här processen brakar ihop – då finns det ingen legitim regering som kan ta över, och då har hela kampen för demokrati varit förgäves.

Även experter, civilsamhället, lokalpolitiker, studenter och många andra deltog debatten om hur ett modernt, demokratiskt och rättvist Tunisien ska byggas, understryker hon.

– Det har varit kreativt, roligt och högt i tak.

Varifrån hämtade ni inspiration?

– Vi studerade konstitutioner från massor av länder. Sydafrika, Tyskland och Portugal var särskilt intressanta, de har ju alla genomlevt diktatur och förtryck och ändrat sina statsskick i grunden. Även Sveriges insyn i de offentliga systemen har vi tagit intryck av.

Grannlandet Marocko har nyligen antagit en ny konstitution med starka skrivningar om kvinnors rättigheter.

– Vi var alla överens om att vi måste bli lika bra som dem – och helst ännu bättre.

Lobna Jeribi är 40 år och har två söner, 5 och 8 år. Hon talar engagerat och inspirerat och ger intrycket av att vara en fullblodspolitiker. Men egentligen hade hon inte alls tänkt sig att jobba med politik. Efter skolan pluggade hon informationsteknik i Frankrike och tog en doktorsexamen. När hon återvände till Tunisien 2007 och startade ett IT-företag kände hon inpå huden hur illa det var ställt med landet – kvinnornas svaga ställning, bristen på demokrati, fattigdomen och korruptionen.

– Ingen i min familj är politiskt intresserad, och jag visste inte vad jag skulle göra med mitt engagemang. Jasminrevolutionen kom som en dröm! Jag ville stödja Ettakatol och tog kontakt med dem. Och snart var jag partiarbetare på heltid.

Största utmaningen framöver?

– Att människor vågar ändra sin självbild och se sig som självständiga, ansvarstagande personer med demokratiska rättigheter. Det synsättet måste genomsyra vårt utbildningssystem, våra arbetsplatser och institutioner – hela vårt samhälle. Det tar tid – men är nödvändigt.

Vilket stöd önskar ni av de svenska socialdemokraterna i den här processen?

– Oj, oj, det finns mycket! Utbildning, organisering och att stärka kvinnorna är några områden. Och att ta fram ett bra valprogram för parlamentsvalet i höst. Vi vill naturligtvis bli största parti och bilda regering.

Text: Agneta Carleson

Artikeln är även publicerad i Internationella Socialdemokraten

Publiceringsdatum: 2014-06-02

Till toppen av sidan
Människor protesterade mot fattigdom, orättvisor, klyftor och korruption." Lobna Jeribi, parlamentariker Ettakatol.