Skriv ut

Gatorna har väckts till liv. Erdogans exkluderande politik har lett till djupa samhällsklyftor och fängslade demokratiaktivister. Nu förenas turkar, kurder, män, kvinnor, hbt-personer, fotbollsanhängare, uteliggare, unga, äldre, skådespelare, politiker, lärare, muslimer och aktivister mot regeringen. Vill Erdogan fortsätta sitta kvar har han inget annat val än att lyssna på folket, skriver Palmecentrets Helin Sahin.

Det som startade som protester mot regeringens planer att bygga ett köpcenter i Geziparken i centrala Istanbul har lett till landsomfattande demonstrationer. Ett folk har rest sig. Oroligheterna tog fart när kravallpolis i fredags använde både tårgas och vattenkanoner, och satte eld på demonstranternas tält, för att vräka de som genomförde en fredlig manifestation i parken.

Demonstrationer har ägt rum i mer än 50 städer och krävt minst tre människors liv, tusentals skadade och arresterade människor. Rapporteringen från turkisk media är mycket begränsad, men folk informerar varandra via facebook och twitter, minut för minut.

Ett av de mest drabbade områdena av poliskravaller och sammandrabbningar är Besiktas, mitt bostadsområde. Här har demonstranterna stängt av vägarna för polisen med egengjorda barrikader.

Men det handlar inte längre ”bara” om en park. Folk vill ha inflytande över sina bostadsområden, arbetsplatser och skolor. Nästan alla finns representerade i protesterna: turkar, kurder, män, kvinnor, hbt-personer, fotbollsanhängare, uteliggare, unga, äldre, skådespelare, politiker, universitetslektorer, lärare, muslimer, vänsteraktivister. Det är 80- och 90-talisternas 68-rörelse men även deras föräldrar och lärare har anslutit sig. Och i dag har fackföreningskonfederationen KESK utlyst strejk.

Protesterna är ett uttryck för det breda missnöjet med regeringen. Det är en protest med krav på grundläggande demokratiska rättigheter som rätten till yttrandefrihet, organisering och grönområden. ”Vi har kommit över en mur av rädsla” säger demonstranterna.

Premiärminister Erdogan har suttit vid makten i tolv år och hans politik har gått hem i breda folklager. Stödet har främst byggt på tilltron till att Erdogan kan demokratisera Turkiet. Samma retorik har fungerat i Mellanöstern där han har framstått som en eftertraktad och saknad ledare som vågat stå mot stormakter och tyranner. Men i dag är det Erdogan själv som står i skottgluggen och av demonstranterna kallas för diktator.

En del tycker att det är svårt att förstå hur protesterna har kunnat växa när det verkar ha gått så bra för Turkiet. Regeringen har storsatsat på infrastrukturen, leder arbetet med en ny konstitutionsändring och inlett en fredsprocess med den kurdiska gerillarörelsen PKK. Erdogan poängterar ofta det folkliga stödet: ”Det är folkets vilja som styr mig och jag är folkets tjänare”. Men politiken har också exkluderat. Det vet Palmecentret efter många års arbete i landet ihop med våra olika samarbetspartners.

Tusentals demokratikämpar har fängslats och suttit arresterade flera år utan rättegång. Samtidigt som BNP per capita ökar och Turkiet är skuldfritt till IMF dör det i genomsnitt 60 arbetare per månad i arbetsplatsolyckor. Fattigdomen och samhällsklyftorna är djupa medan många medborgare är främmande för varandra, kurder som turkar, armenier som aleviter. I detta land där öst möter väst har medborgarna inte mött varandra.

Det har länge funnits kritik mot att Erdogans regering skapar ett samhälle där olikheter inte tolereras och konservatismen ökar. Men det är inte bara de senaste tolv åren som detta har skett. Turkiet måste försonas med sin historia. Civilsamhällets roll är stor. Folk har förstått sin egen makt eftersom det har skett en revolution i folks sinnen.

Erdogan kan inte fortsätta ignorera människornas krav. Han hoppas på en normalisering men gatorna har väckts till liv. Erdogan har inget annat val än att lyssna på och förstå folket om han vill fortsätta sitta kvar vid makten. I alla fall om han vill fortsätta kalla sig ”folkets tjänare” och demokrat.

Helin Sahin är Turkiethandläggare vid Palmecentrets kontor i Istanbul

Texten publicerades på SVT Debatt den 4 juni 2013.

Publiceringsdatum: 2013-06-04

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...