Skriv ut

I slutet av november välkomnade Palmecentret en delegation från Turkiet. I delegationen ingick bland annat Elmas Arus, 2013 års mottagare av Europarådets Raoul Wallenberg-pris och ordförande för organisationen Zero Discrimination Association (ZDA), tillsammans med fler företrädare för ZDA och tjänstemän och representanter för turkiska myndigheter och den turkiska regeringen.

Elmas Arus. Foto: Mattias Holmlund

Delegationen var i Sverige för att träffa svenska politiker och myndigheter. Under mötena delades erfarenheter om romers situation i Sverige och Turkiet och deltagarna diskuterade hur diskrimineringen av romer bäst kan motarbetas.

– I Sverige är romers förtroende för myndigheter generellt sett väldigt lågt och man misstror ofta staten. Samtidigt är många ovetande om sina rättigheter vilket gör att människor drar sig för att använda en myndighet mot en annan, sa Lars Lindgren, Sveriges diskrimineringsombudsman.

Sedan 2005 har han tagit emot omkring 400 anmälningar där personer med romsk bakgrund har utsatts för kränkningar. Ett trettiotal har gått till domstol. Det kan handla om allt från att personer har nekats inträde till restauranger, hotell och affärer till att de har förvägrats bostad på grund av etnisk tillhörighet. Men Lindgren tror att mörkertalet är stort.

De flesta fall som distriktsombudsmannen driver i domstol är ord mot ord-situationer där det är svårt att bevisa att ett brott är begånget.

– Men det är lättare att få en fällande dom när just romer diskriminerats. Antiziganismen verkar mer uttalad än andra former av rasism. Uttalanden som ”det är självklart att jag gjorde så här, de var ju zigenare” är inte alls ovanliga, sa Lindgren.

Precis som i Sverige har romer i Turkiet svårt att ta sig in på arbetsmarknaden.

– I takt med att ekonomin och tekniken utvecklas har traditionella hantverksarbeten försvunnit. Människor tvingas ta svarta och osäkra jobb utan anställningsskydd och försäkringar, sa Saadet Gultepe, turkisk tjänsteman på arbetsmarknadsdepartementet och ordförande för institutionen för missgynnade grupper.

Den turkiska staten håller för närvarande på att upprätta en nationell strategi för att inkludera romer på arbetsmarknaden, berättade Gultepe.

– Det handlar om att röja undan de hinder som gör att romer och andra diskriminerade grupper utestängs från arbetsmarknaden. Då behövs satsningar på yrkesutbildningar och annan verksamhet som kan leda till att människor till exempel startar egna företag, sa Gultepe.

Men det handlar också om att höja medvetandet om romers situation och bryta de fördomar som finns, menade Burcu Sağlam, tjänsteman på det turkiska arbetsmarknadsdepartementet och expertrådgivare inom EU-frågor. Detta kan detta endast ske genom att informera och utbilda personal inom de offentliga institutionerna.

– Det kräver också en samverkan mellan civilsamhället och de offentliga institutionerna, något som man från statens sida tidigare varit skeptisk till, sa Sağlam.

Till skillnad från i Sverige betraktas romer i Turkiet inte som en minoritet. Därför finns inga exakta siffror på hur många romer som bor i landet. Enligt Sağlam skapar det problem eftersom myndigheterna heller inte vet vilka och hur många som är i behov av arbetsmarknadssatsningar. Det har lett till en diskussion om att upprätta en databas för att kunna överblicka romers behov i samhället. Samtidigt betonade Sağlam att en sådan databas inte är detsamma som det register som den svenska polisen har fört över romer i Sverige.

– Missförstå mig inte, det handlar inte om någon kartläggning av det slag som skett här i Sverige, snarare om att skapa en bild av hur det ser ut i samhället för att därmed kunna göra något åt diskriminering inom bostads- och arbetsmarknaden. Vi vill bilda oss en uppfattning om vad människor behöver, sa Sağlam.

Registreringen av romer som har uppdagats inom den svenska polisen diskuterades återkommande under delegationens besök i Sverige. Många av deltagarna var chockade över att detta förekommer i ett land som Sverige. Men Andrés Zanzi, kanslichef på svenska arbetsmarknadsdepartementets enhet för diskrimineringsfrågor, menade att avslöjandet på sätt och vis inte kom som någon överraskning för regeringen.

– Avslöjandet säger något om Sveriges historia. Registret speglar den antiziganism och diskriminering som finns mot romer i Sverige. Flera ansvariga myndigheter har startat utredningar för att ta reda på exakt vad som har hänt och hur man kan förhindra att något sådant händer igen, sa Andrés Zanzi.

Den 16 februari 2012 beslutade Sveriges regering om en strategi för romsk inkludering. Målsättningen är att romer som 2032 fyller 20 år ska ha likvärdiga möjligheter i livet som icke-romer. Elmas Arus är positiv till denna satsning och skulle gärna se en liknande långsiktig strategi för romer i Turkiet. Samtidigt påpekade hon vikten av att anpassa tillvägagångssättet efter det egna landets förutsättningar.

– I Sverige bor tiotusentals romer medan det bor flera miljoner i Turkiet. Av myndigheter har de historiskt sett inte betraktats som en grupp. I stället har de identifierats som muslimer och turkar. Men trots det har de på ett informellt plan betraktats som grupp och diskriminerats som grupp. I det finns något paradoxalt. Tänk dig att vara både osynlig och på samma gång förtryckt för den du är, sa Elmas Arus.

Text och foto: Mattias Holmlund

Publiceringsdatum: 2013-12-18

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...