Skriv ut

Tortyr är fortfarande utbrett i Turkiet. Hamdiye Aslan kämpade för rättvisa och till slut avskedades fem poliser.

Hamdiye Aslan våldtogs och torterades på anti-terroravdelningen vid polishögkvarteret i Mardin i sydöstra Turkiet. Delar av tortyren utfördes inför hennes man, Abdulkadir Aslan.

– De använde olika metoder. Bland annat våldtog de mig med ett tillhygge. Jag kunde till sist inte sitta ner och blödde kraftigt. Då förde de mig till sjukhus.

Men från sjukhuset gick färden tillbaka till cellen. Tillbaka till torterarna. Hamdiye Aslan berättar att läkarna ville skriva en anmälan om att de sett tecken på tortyr men att poliserna sa att hon hade ramlat.

– De höll över min mun för att jag inte skulle kunna berätta vad de hade gjort mot mig. De hotade antagligen läkarna.

Hennes man är politiskt aktiv och Hamdiye Aslan anklagades för att ha agerat kurir, för att ha fört in brev och dokument till fängelset, vilket hon förnekar. I tre månader hölls hon inlåst i fängelset i Mardin innan hon frigavs efter en domstolsförhandling. Då hade hon kontakt med, och stöd av, den lokala avdelningen av människorättsorganisationen İnsan Hakları Derneği (Föreningen för Mänskliga Rättigheter) och redan efter en vecka besöktes hon av advokat Eren Keskin, som är medlem i organisationen och ordförande för Palmecentrets partnerorganisation Cinsel Şiddete Karşı Hukuki Yardım Derneği (Föreningen för rättshjälp mot sexuellt våld).

Efter frisläppandet hjälpte de henne att anmäla det som hade hänt. Advokaterna förmådde den lokala åklagaren att skicka Hamdiye Aslan till en rättsmedicinsk undersökning i Istanbul. När åklagarna fick rapporten kunde de inte förneka tortyren och våldtäkterna längre, och fem poliser fick sparken.

– Vi ville ha rättvisa. Vi fick också viss ekonomisk kompensation, men det var inte det viktiga, säger Abdulkadir Aslan som har stöttat sin fru genom hela processen och säger att han inte tycker att det som hänt är en skam varken för henne eller honom.

Detta är ovanligt i Turkiet, och i de fall mannen skäms är det svårare för kvinnan att anmäla, säger paret.

– Men det har så klart inte varit enkelt. Jag har fått både fysiska och psykiska skador. Jag äter medicin och har fått hjälp av psykolog, säger Hamdiye Aslan.

Hon ler och dricker lite te. Jag frågar hur hon hittat styrkan att kämpa för rättvisa i 15 år.

–Det är en kurds natur! svarar hennes man. När staten torterar oss blir vi starkare. Tortyr fungerar inte mot oss.

I dag bor paret och nästan hela deras familj i Istanbul. De vågar besöka sina hemtrakter men en hög militär har ringt mannen och sagt att om de stannar där så kommer han att gripas. Det är ett hot de tar på allvar. Men vissa saker har trots allt blivit bättre än på 1990-talet, menar Abdulkadir Aslan.

– Öppenheten är större: i dag kommer saker fram. På den tiden hade vi bara fem kurdiska ledamöter i parlamentet, i dag har vi många.

Text och foto: Annika Torstensson

Tortyr fortfarande utbrett i Turkiet

Turkiet har skrivit under FN:s konvention mot tortyr men i praktiken torteras människor fortfarande och tortyr misstänks har blivit än mer utbrett efter det misslyckade kuppförsöket och införandet av undantagstillstånd 2016. Det framkommer i rapporter och nyheter från bland andra Human Rights Foundation of Turkey (HRFT), FN:s kommitté mot tortyr (UNCAT) och Human Rights Watch. Sexuella övergrepp och sexuellt våld mot kvinnor och transpersoner utfört av polis, militär och fångvårdare är en form av tortyr som Palmecentrets partnerorganisation Cinsel Şiddete Karşı Hukuki Yardım Derneği (Föreningen för rättshjälp mot sexuellt våld) arbetar mot. Bland annat genom att stödja kvinnor som Hamdiye Aslan i deras kamp för upprättelse.

Publiceringsdatum: 2018-01-25

Till toppen av sidan
– Vi ville ha rättvisa.
Abdulkadir Aslan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...