Skriv ut

48-åriga Nuray Şimşek arbetade som filosofilärare på gymnasiet. Men efter 26 år med ett jobb som hon älskar fick hon sparken i februari 2017. En dag stod hennes namn på en lista på nätet.

– Jag ringde skolans chef och frågade om det kunde handla om någon annan med samma namn, men han sa att det var jag. Det första jag tänkte var att detta kan jag inte berätta för mamma, så jag ringde min bror som blev helt chockad. ”Om du är terrorist så är alla i Turkiet det”, sa han.

Skälet de angav för avskedet var att hon skulle ha haft kontakt med en terrororganisation. Nuray Şimşek är medlem i en lokalavdelning av de offentliganställdas fackförbund KESK och hon är fredsaktivist. I februari hade hon ganska nyligen flyttat till Istanbul och inte ens varit med på någon demonstration. Hon förstod ingenting.

– Jag pratade med mina vänner som sa att avskedet antagligen berodde på saker jag gjort tidigare, som fackliga demonstrationer och demonstrationer på första maj.

Eller kanske var det att hon var med på en presskonferens om det som kallas Ankara-massakern, ett blodigt attentat mot en fredsdemonstration. Demonstrationen hade arrangerats av ett antal fackföreningar och politiska organisationer. Nuray Şimşek säger att hon och hennes vänner den gången blev anklagade i lokalpressen för att stödja terrorister.

– Jag älskar att undervisa. Det var min dröm. Jag jobbade nätter för att kunna studera filosofi på dagarna. Och nu har jag förlorat mitt jobb. Det är fruktansvärt. Vi har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet.

Att förlora jobbet har inte varit lätt. Hon har exempelvis tvingats flytta från sin hyreslägenhet, hem till vänner.

– Vi får inte jobba som lärare över huvud taget. Staten har dragit tillbaka vår lärarlegitimation, säger hon och tillägger att hon trots allt har haft tur som fått jobb på människorättsorganisationen İnsan Hakları Derneği (Föreningen för Mänskliga Rättigheter).

Nuray Şimşek får också ett litet ekonomiskt stöd av sin fackförening och hon och många av de sparkade akademikerna fortsätter att kämpa. Tre dagar i veckan arrangerar de sittdemonstrationer i Istanbul.

– Polisen övervakar våra demonstrationer. En gång greps vi och misshandlades.

Utrensningarna bland akademiker i Turkiet har pågått sedan kuppförsöket 2016. Över 100 000 offentliganställda har sparkats, bland dem lärare, läkare och tjänstemän. Jag frågar vem som gör deras jobb numera.

– Det får väl Erdoğan göra, säger Nuray Şimşek och skrattar.

Hon säger att det är svårt att sia om framtiden men menar att allt fler människor börjar få nog av övergreppen. Alla de som har sparkats och de som har satts i fängelse har familjer, släktingar och vänner. Det blir väldigt många människor som har drabbats direkt.

– Jag själv har haft tur som fått ett jobb. Andra som förlorat sitt arbete har det väldigt svårt. De måste ta tillfälliga jobb som exempelvis servitriser, en del har flyttat hem till sina familjer och andra har försökt öppna ett kafé eller liknande.

Text och foto: Annika Torstensson

Sedan den misslyckade militärkuppen i juli 2016 råder undantagstillstånd i Turkiet. Det socialdemokratiska oppositionspartiet HDP:s båda ordföranden är fängslade, tusentals civilsamhällsorganisationer har stängts ned och över 100 000 offentliganställda har fått sparken. Polariseringen i samhället är stor och det är viktigt att stödja krafter som arbetar för mänskliga fri- och rättigheter. Palmecentret och Socialdemokraterna samarbetar med två turkiska systerpartier samt med tre civilsamhällesorganisationer.

Publiceringsdatum: 2018-01-15

Till toppen av sidan
Polisen övervakar våra demonstrationer.
– Nuray Şimşek

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...