Skriv ut

Efter det sjuåriga samarbetet med oberoende organisationer i Turkiet lämnar nu Palmecentret – efter ett beslut från Sida – ett land i djup kris. Just oberoende organisationer spelar en viktig roll i Turkiet för att öka medvetenheten hos befolkningen om demokrati och mänskliga rättigheter. Men de arbetar i motvind. Turkiets statsapparat håller på att krackelera. Det skriver Palmecentrets Helin Sahin i Dagens Arena.

Det konservativa AK-partiet har haft makten sedan 2002. Stödet för premiärminister Recep Tayyip Erdogan har länge varit stort. Men efter tolv år får han nu utstå hård kritik.

Första gången som Erdogans ställning hotades på allvar var under Gezi-protesterna sommaren 2013. Sedan dess har missnöjet hållit i sig. I dag skakar det strategiskt viktiga Turkiet – porten mot Mellanöstern, Kaukasus och Europa – av korruptionsskandaler som leder ända upp till premiärministern själv.

AK-partiet, där ak betyder ren, har profilerat sig som ett parti för svaga och behövande, ett nytänkande parti som utvecklar landet med visionära infrastrukturprojekt. Partisymbolen är en lysande glödlampa. Det är de anspråken som gör att korruptionsanklagelser kan komma att bli förödande för partiet.

Under de senaste åren har Erdogan gjort sig nya fiender. Om kurdiska PKK, som är terroriststämplade av USA och EU, länge har varit den största motståndaren för den turkiska centralregeringen, kommer numera det största hotet inifrån. Ett öppet krig råder mellan AK-partiet och den tidigare allierade Gülenrörelsen, under ledning av den religiöse ledaren Fethullah Gülen.

Det började när Erdogan förbjöd Gülenrörelsens privatskolor. Därefter bröt en rad korruptionsskandaler ut kring AK-partiet – som om polisen plötsligt blev mycket bättre på sitt arbete. Men det berodde på att Gülenrörelsen har ett starkt stöd bland många poliser. Ett stöd finns också bland anställda inom statsförvaltningen och domstolsväsendet. Erdogan har kallat Gülenrörelsen för den ”parallella staten”.

Erdogan svarade på korruptionsskandalerna genom att avskeda och omplacera hundratals poliser som på begäran av åklagare hade genomfört husrannsakan hos korruptionsmisstänkta söner till ministrar.

Den 30 mars hålls lokalval i Turkiet. Nu avslöjas på löpande band komprometterande avlyssningar med högt uppsatta politiker. Senast från ett samtal mellan Erdogan och hans son. Premiärministern uppmanar sonen att flytta på ofantliga mängder kontanter i dollar och euro som ska finnas hemma hos sonen.

Samtidigt är regeringens relationer med PKK något bättre än tidigare. PKK:s ledare Abdullah Öcalan har själv sagt att han har ”räddat Erdogan och MIT (säkerhetstjänsten) från den parallella staten”. Detta efter att Gülenrörelsen försökte avsätta MIT:s högsta chef på grund av de inledda förhandlingarna med PKK. Ett försök som misslyckades och därför blev något av en seger för Erdogan.

Staten är splittrad och konflikten med PKK är fortfarande olöst. Erdogan är trängd – vilket kan göra honom farlig – och Turkiets framtid är oviss.

Text: Helin Sahin

Publiceringsdatum: 2014-03-10

Till toppen av sidan