Skriv ut

Det var lugnt och stilla i den annars så bullriga huvudstaden Kampala när drygt tio miljoner ugandier valde president och parlament i torsdags, den 23 februari. För första gången utmanades på allvar den nuvarande presidenten Yoweri Museveni som installerades 1986.

Men inte förrän på lördag eftermiddag kommer Ugandas valkommission att tillkännage valresultatet. Först ska rapporterna från valobservatörerna – nationella och internationella – behandlas.

Den stora frågan gäller presidentvalet; kommer Musevenis största utmanare Kizzy Besigye att vinna över den seglivade presidenten. Vissa opinionsundersökningar har tytt på det, även om få utomstående bedömare tror att han når hela vägen fram till presidentposten.

Men med tanke på hur Besigye tvingades bedriva sin valrörelse så tyder hans populäritet – även om han inte vinner – att det finns ett stort antal ugandier som hungrar efter förändring.

Stat och parti förbundna

Ändå har en hel del hänt när det gäller politiken i det östafrikanska landet – inte minst med tanke på att de politiska partier som existerat i Uganda senaste 20 åren fram till nyligen varit förvisade till att driva någon form av intern verksamhet. Det har nämligen varit förbjudet för dem att föra ut politiska budskap. I stället har Uganda under Museveni haft vad man kallar ett ”rörelsesystem” vilket i praktiken inneburit att den statsbärande organisationen National Resistance Movemenet (NRM) dominerat det politiska livet i landet.

Men i juli förra året bestämdes, efter att ugandierna sagt sitt i en folkomröstning, att politiska partier åter skulle tillåtas och att dessa kunde ställa upp i valet till parlamentet och till presidentämbetet som skulle hållas året därpå. Ungefär samtidigt antog parlamentet en ändring av konstitutionen som innebar att presidenten – Museveni – i strid mot tidigare regler, kunde väljas för ytterligare en femårsperiod.

NRM övergick inför det nu aktuella valet till att bli ett politiskt parti.

– Presidentens beslut att ställa upp ytterligare en period bådar inte gott. Vi är också väldigt oroade över att NRM är så starkt förbundet med staten, det finns egentligen ingen skillnad mellan parti och stat. Partiet har hela statsapparaten till sitt förfogande, vilket är djupt orättvist mot oppositionen, förklarade  Livingstone Sewanyana, chef för Foundation for Human Rights Initative (FHRI), en ugandisk frivilligorganisation som övervakar frågor som rör mänskliga rättigheter (MR) i Uganda.

Han tog emot under en konferens med blivande lokala valövervakare. Steg för steg gick igenom vilka fuskmöjligheter och fallgropar övervakarna måsta vara observanta på när de ger sig ut på fältet.

-Vi måste vara medvetna om att en stor del av det ugandiska folket är extremt fattigt, cirka 40 procent lever under fattigdomsgränsen om en US-dollar om dagen.

– Många av dessa fattiga människor har på grund av bristande utbildning problem med att förstå hur själva valprocessen går till, och det utnyttjas av NRM:s stats- och kommunanställda runt om i landet. I stället för att förklara hur själva röstförfarandet ska gå till så koncentrerar de sig på att berätta om sitt eget parti.

Självvald exil

Även om politiska partier tidigare i praktiken varit förbjudna att verka, så har det ändå hållits val mellan olika kandidater. Senaste presidentvalet 2001 ställde Musevenis gamle vapenbroder och personlige läkare Kizza Besigye upp som motkandidat. Men Besigye förlorade med 30 procent av rösterna och förklarade då att han kände sig hotad i Uganda gick strax därpå i självvald exil i Sydafrika.

När han så i oktober förra året för första gången på nästan fem år kom hem till Uganda för att ställa upp i det nu aktuella valet med partiet Forum för demokratiskt förändring (FDC) greps han direkt anklagad för landsförräderi, uppvigling och en våldtäkt i slutet av 1990-talet. Dessutom misstänks han för samröre med en rebellgrupp i Kongo.

Besigye nekar kategoriskt. Och när det gäller anklagelsen om våldtäkt visade sig åklagarsidan ha så lite på fötterna att de jurister som assisterar domaren i målet rekommenderar att han frikänns. Ännu har inte dom fallit men det mesta tyder på att så blir fallet.

Beträffande förräderianklagelsen ska Besigye tidigare ha uttryckt sig i vaga ordalag som antyder att han kan tänka sig nå makten på annat vis om han förlorar valet – något han också förnekar.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att vapenskrammel förvisso hör till vardagen i Uganda där militären – synligt eller bakom kulisserna – ständigt är närvarande.

– Vi har fått rapporter om trakasserier mot oppositionen och vi har även blivit uppsökta av människor som säger att de blivit torterade av polisen. Det är väldigt svårt att kontrollera eftersom samhället är så militariserat och det finns så många märkliga enheter; är förövarna polisen eller tillhör de en mer militär gren? Men problemen har helt klart ökat sedan i november förra året, fortsatte Livingstone Sewanyana och bekräftade därmed att militärmakten och till vem den bekänner sin lojalitet alltid är en källa till oro och osäkerhet i det i långa tider så krigsdrabbade landet.

Politisk omognad

I och med Kizza Besigyes fängslande i november och alla turerna med i olika framflyttningar och ogiltigförklaringar i de olika rättegångar (förräderi, uppvigling, våldtäkt) som pågått sedan dess, vingklipptes hela hans och FDC:s valkampanj. Han frigavs inte mot borgen förrän i januari (även frigivningsbeslutet fattades flera veckor tidigare) och möjligheten att möta potentiella väljare har varit starkt begränsad.

– Samtidigt måste man komma ihåg att det förekommer mycket konflikter och brist på disciplin inom partierna, inte minst oppositionen, påminner Sewanyana.

– Eftersom politiska partier så länge varit förbjudna finns det en stor politisk omognad samtidigt som oppositionen i stort sett saknar egen finansiering och ekonomiska resurser, fortsätter han men vill ändå poängtera att massmediernas mångfald och pressfriheten är förhållandevis stor i Uganda.

– Visserligen finns det oroande tecken, exempelvis att de ansvariga för det nyinrättade mediecentret vill införa begränsningar för utländska journalister när de ska bevaka valet. Jag kan inte tolka det på annat sätt de inte vill att omvärlden ska få full insyn i valprocessen.

Begränsningarna som Livingstone Sewanyana varnar för stoppades dock kort därpå efter att flera EU-ambassadörer, bland dem Sveriges, krävt att journalister som bevakar valet ska få full insyn i processen.

Beslutet att gripa Kizza Bisgyes, trakasserierna mot oppositionen och överhuvudtaget den svaga demokratiutvecklingen fick flera länder bland dem Sverige, Storbritannien och Norge, att frysa delar av biståndet. Enligt statssekreterare Annika Söder, som nyligen besökte Uganda, står kritiken fast – i alla fall tills det kan ges garantier att valet genomförts på ett korrekt sätt.

Oförmågan att skydda befolkningen i norr, där den fruktade Herrens motståndsarmé (LRA) härjar och mördar och trakasserar civilbefolkningen, är en annan källa till oro och förtvivlan.

LRA:s ledare, den fruktade Joseph Kony, är fortfarande fri trots att LRA de senaste 20 åren mördat eller stympat tusentals människor och gjort unga pojkar och flickor till ”mördarmaskiner” respektive sexslavar. Den ugandiska regeringens inställning att ”inte förhandla med terrorister” har knappast varit framgångsrik och få utomstående bedömare instämmer i den ugandiske informationsministerns påstående om att kriget i norr ”i praktiken är slut” även om våldet just nu avtagit något.

Givarnas gunstling

Många inte minst givarländerna följer bekymrat det som sker i landet och det är knappast orimligt att fråga sig hur Uganda och president Museveni så länge kunnat åtnjuta rollen som givarsamfundets ”gunstling” – trots bristen på demokratisk utveckling.

Svaren är många och komplexa. En förklaring är sannolikt att Yoweri Museveni – efter Milton Obotes vanstyre och Idi Amins skräckvälde då närmare 400 000 människor fick sätta livet till – lyckades åstadkomma något som ugandierna längtade långt mer efter än ett demokratiskt system, nämligen fred och stabilitet.

Dessutom har han haft en i Afrika ovanlig syn på företagande och med öppna armar välkomnat utländska investerare utan att ålägga dem krångliga regelverk. Lägg därtill landets framgångsrika aidsbekämpning. Andelen ugandier som i dag lever med hiv/aids i åldersgruppen 15-49 år är 4,1 procent. Motsvarande siffra i början av 1990-talet var 14 procent. Och få invänder mot att det är presidenten själv och hans förhållandevis öppna inställning som är en stor och viktig orsak till att epidemins framfart kunnat hejdas i Uganda.

Sist men inte minst så har faktiskt den mödosamma fattigdomsbekämpningen varit framgångsrik i Uganda. Trots att korruptionen – liksom i större delen av övriga Afrika – är kraftigt utbredd har givarna fått bekräftat att biståndet faktiskt gjort nytta.

Men dessvärre håller den goda utvecklingen håller på att avstanna. Aidssiffrorna har stagnerat och i stället finns det tendenser att smittan ökar, framför allt i åldersgruppen 31-40 år.

Dessutom håller Uganda på att hamna i en demografisk fattigdomsfälla och fattigdomsbekämpningen riskerar därför att helt gröpas ut. Det beror på att befolkningstillväxten är bland den högsta i världen, och varje ugandisk kvinna föder i genomsnitt sju barn. Dagens knappt 28 miljoner invånare kommer att vara 54 miljoner år 2025 om inget görs för att soppa utvecklingen. Redan i dag är mer än 50 procent av befolkningen under 15 år. Hur alla dessa ska kunna försörja sig är en gåta.

När dessutom presidenten inte uppfattar den kraftiga befolkningstillväxten som ett problem utan, enligt samstämmiga källor, ser en stor befolkning som ett tecken på välstånd finns det än mer anledning till oro för utvecklingen i det land som Winston Churchill – en gång under kolonialtiden – döpte till Afrikas pärla.

Text: Ingrid Dahlbäck

Publiceringsdatum: 2006-02-22

Till toppen av sidan
Många av dessa fattiga människor har på grund av bristande utbildning problem med att förstå hur själva valprocessen går till, och det utnyttjas av NRM:s stats- och kommunanställda runt om i landet. - Livingstone Sewanyana

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...