Skriv ut

Mer än en tredjedel av kvinnorna i Nigeria har utsatts för våld i hemmet. Men att anmäla en våldtäkt eller misshandel är i praktiken meningslöst – det kan sluta med att kvinnan sätts i fängelse medan förövaren går fri. På ett seminarium i Stockholm diskuterades hur nigerianska kvinnors mänskliga rättigheter kan stärkas, och hur västvärlden kan bidra till arbetet.

När Olusegun Obasanjo valdes till president 1999 tog Nigeria det första steget från diktatur till demokrati. Men vägen dit är lång och inte alldeles spikrak. Till exempel är respekten för kvinnors grundläggande rättigheter ofta mycket liten och enligt en rapport från Amnesty International, ”Unheard Voices”, har mer än en tredjedel av Nigerias kvinnor utsatts för våld i hemmet – fysiskt, psykiskt eller sexuellt.

Amnesty International har en rad synpunkter på situationen i Nigeria i dag, förklarade Rose-Marie Asker, som är svenska Amnestys Nigeriasamordnare, på seminariet. Det handlar bland annat om tillämpningen av dödsstraff, vapenproduktionen, oljeutsläppen i Nigerdeltat och utlämnandet av Charles Taylor, Liberias förre diktator, till den FN:s stödda krigsförbrytardomstolen i Sierra Leone. Taylor är åtalad av domstolen för brott mot mänskligheten och internationell humanitär rätt eftersom han aktivt stöttade RUF-gerillan i Sierra Leone.

– För närvarande driver Amnesty också en internationell kampanj för att stoppa våldet mot kvinnor och Nigeria är ett av de länder vi fokuserar på. Samtidigt får man inte glömma bort att kvinnor misshandlas över hela världen, även i Sverige.

Mäns våld mot kvinnor är ofta en fråga om attityder, fortsatte hon.

– För några år sedan deltog jag i ett seminarium för jurister i Nigeria. Inledningsanförandet hölls av en hög jurist inom den statliga administrationen. På väggarna hängde affischer som tog upp problemet med våld mot kvinnor och när han såg dem sa han att man naturligtvis inte ska slå kvinnor. Men, tillade han, ibland driver de ju männen till det.

Våldet mot kvinnor är omfattande i Nigeria, berättade hon vidare. I Amnestys rapport vittnar den ena kvinnan efter den andra om en grym och godtycklig vardag, full av övergrepp, våldtäkter och rättslöshet.

– Den allmänna uppfattningen är att det är acceptabelt att mannen slår kvinnan om hon till exempel går ut utan hans tillåtelse, om hon försummar barnen, om hon inte vill ha sex med mannen eller om maten helt enkelt inte är klar i tid.

Kamp mellan modernitet och tradition

Festus Okoye är jurist, människorättförsvarare och chef för Human Rights Monitor i Kaduna i norra Nigeria. Han menade att det inte går att diskutera frågan om våld mot kvinnor utan att också ta hänsyn till det mångkulturella och multireligiösa samhälle som Nigeria utgör.

– Det är en komplex statsbildning, där olika religioner och etniska grupper lever under olika rättssystem. Detta har en stor påverkan på hur kvinnors mänskliga rättigheter hanteras.

I Nigeria pågår en ständig kamp mellan representanter för en modern uppfattning om mänskliga rättigheter och jämställdhet å ena sidan, och företrädarna för kulturell relativism och religiöst renläriga å den andra. Bland de 250 etniska grupperna och de många olika religiösa föreställningarna finns nästan lika många uppfattningar om kvinnans roll i samhället, berättade han.

Under årens lopp har traditionella sedvänjor och religiösa lagar, varav många också godkändes av kolonialmakten, gradvis fått ge vika för det självständiga Nigerias konstitution. Men mycket av det gamla synsättet på kvinnans ställning är fortfarande inlemmat i människors kultur och religion, och de nya lagarna har aldrig riktigt lyckats tränga undan traditionen.

– Men även paragrafen om icke-diskriminering av kvinnor i vår konstitution är otillräcklig när det gäller kvinnors rättigheter. Där står till exempel att alla som blir diskriminerade har rätt att gå till domstol och få sin sak prövad. Men den stora majoriteten av Nigerias kvinnor har inte resurser att göra detta och de flesta känner inte ens till att de har denna rättighet.

För att verkligen kunna förbättra kvinnors ställning skulle Nigeria behöva sammanställa alla de dokument som berör kvinnors rättigheter, såväl internationella som lokala och regionala, i ett par dokument, förklarade Festus Okoye. Det ena skulle införlivas i den nationella lagstiftningen, det andra skulle användas som instrument av kvinnogrupper i kampen för ökade rättigheter.

– I dagsläget finns det alldeles för många dokument som måste passera nålsögat och tas av kongressen. Det fungerar inte.

Våldtäkter anmäls inte

En återkommande diskussion i västvärldens medier har de senaste åren varit den sharia-lagstiftning som tolv av Nigerias muslimskt dominerade, norra delstater införde 2000. Enligt Festus Okoye är dock lagen fortfarande ungefär densamma som den var tidigare. Även den äldre lagen, instiftad 1963, innehöll diskriminerande inslag gentemot kvinnor som sanktionerade våld och tillät mannen att ”tillrättavisa” sin hustru.

Det nya är vilka straff som utdöms; i stället för att dömas till fängelse för stöld döms tjuven nu till att få sin ena hand avhuggen. Och – det som har upprört omvärlden allra mest – en kvinna som befinns skyldig till ”hor” sätts inte längre i fängelse utan döms till döden genom stening.

Hittills har två kvinnor i norra Nigeria dömts till stening, i båda fall efter att ha blivit gravida med gifta män som falskeligen lovat att gifta sig med dem.

– I båda fallen har männen gått fria medan kvinnorna dömts till döden. Lyckligtvis har fallen överklagats med hänvisning till tekniska skäl. Och detta beror enbart på de påtryckningar som Nigeria utsatts för av omvärlden, det ursinne som domarna väckte över hela världen.

Ett av de största problemen när det gäller våld mot kvinnor är våldtäkter, fortsatte Festus Okoye. Men eftersom attityden är så tillåtande anmäls en våldtäkt nästan aldrig till polisen.

– Om en ung flicka blir våldtagen och berättar det för sina föräldrar väljer de nästan alltid att tysta ner saken. Det beror på att de förmodligen inte skulle bli trodda av polisen, som oftast skyller våldtäkter på offren, att de klätt sig för utmanande eller något liknande. Dessutom är risken stor att flickan aldrig går att gifta bort om saken skulle bli allmänt känd.

Liknande svårigheter möter kvinnor som utsätts för misshandel. Det betraktas inte som ett brott utan som en privat angelägenhet, och kvinnan uppmanas ofta av polisen att gå hem och lösa ”sina” problem med maken, berättade Festus Okoye. Denna attityd slutar inte sällan med att hon misshandlas till döds.

En annan kränkning av kvinnors rättigheter, inte minst i de norra delstaterna, är barnäktenskap. Unga flickor gifts bort mycket tidigt, innan deras kroppar är redo för den påfrestning som en barnafödsel innebär, vilket kan resultera i att underlivet förstörs.

Om vi ska komma tillrätta med alla dessa kränkningar av kvinnors rättigheter är det viktigt att fundera över hur vi formulerar saker och ting, sade Festus Okoye. I stället för att tala om religionens roll när det till exempel gäller barnäktenskap kan man betona hur viktigt det är ur ett utvecklingsperspektiv att unga flickor får utbildning. Då är chansen större att man uppnår någon förändring.

– Det är också viktigt med en inkluderande attityd. Om män identifieras som fienden och kvinnor som offer kommer man aldrig att nå lika långt som om männen involveras i arbetet med kvinnors rättigheter.

”Befolkningen är redo för demokrati”

Rose-Marie Asker påpekade att inget av fallen där kvinnor dömts till stening har gått vidare till prövning av en federal domstol.

– Vad skulle hända om en federal domstol kom fram till att sharia-lagen är förenlig med konstitutionen, eller omvänt att den inte är det?

– Det har gjorts försök att testa huruvida sharia-lagstiftningen är förenlig med konstitutionen och dessa försök visar att Högsta domstolen skulle komma fram till att den var förenlig. Detta beror på att delstatsförsamlingarna har rätt att anta lagar. I stället för att ifrågasätta hela sharia-lagen borde man plocka ut de bestämmelser som inte överensstämmer med konstitutionen, menade Festus Okoye.

Anita Klum, generalsekreterare i Fonden för mänskliga rättigheter och kvällens samtalsledare, jämförde med Haiti, där kvinnoorganisationer har kämpat för en lag som förbjuder våldtäkt. I dagsläget är våldtäkt inte ett brott utan betraktas endast som en kränkning av den drabbades heder.

– Våldtäkt är ett mycket allvarligt brott i Nigeria. Fast bara i teorin. Verkligheten ser helt annorlunda ut, betonade Festus Okoye.

– För ett par år sedan var du mycket kritisk till människorättssituationen i Nigeria. Vad har hänt sedan dess? Leder president Obasanjo landet i rätt riktning?

– Tyvärr inte. Han styr landet som om han fortfarande var en militär ledare, han har ingen respekt för rättsstatens principer och behandlar parlamentet som om det var en pendang till regeringen, sade Festus Okoye och tillade:

– Men situationen när det gäller mänskliga rättigheter är åtminstone inte sämre än tidigare. Och själv tror jag att Nigerias befolkning är redo att ge demokratin en chans.

Text: Åsa Nyquist Brandt

Publiceringsdatum: 2005-12-14

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...