Skriv ut

Demokratiaktivisten och före detta kriminalreportern Debbie Stothardt kämpar sedan 15 år mot förtrycket i militärdiktaturens Burma. Hon vill stoppa det odemokratiska val som juntan tänker genomföra i år, men är övertygad om att det sargade Burma en dag får en folkvald regering. - Burmeserna har inte gett upp hoppet om demokrati. Varför skulle vi göra det då?

Debbie Stothardt. Foto Lina HåkanssonDebbie Stothardt som nyligen besökte Sverige och Palmecentret har ett stort och varmt leende och ett smittande engagemang. Plötsligt verkar det fullt möjligt att få den burmesiska juntan på fall – trots att den så kallade saffransrevolutionen 2007 brutalt slogs ned att och det internationella samfundets intresse för situationen i landet i bästa fall kan kallas ljummen.

För Burmaaktivister är Debbie Stothardt ett välkänt namn. Hon är koordinator för Thailandsbaserade människorättsorganisationen Altsean Burma som verkar för demokrati och mänskliga rättigheter i Burma, och har arbetat nära Nobelpristagaren och demokratikämpen Aung San Suu Kyi.  Palmecentret samarbetar med Altsean när det gäller stödet till Burma och finansierar delar av organisationens verksamhet.

Under Sverigebesöket deltog Debbie Stothardt i ett möte i Riksdagshuset om det val som juntan i Burma planerar. Mötet arrangerades av bland andra Palmecentret och riksdagens Burmanätverk.

Valet innebär inte att Burma går mot demokrati – även om det är vad juntan vill att omvärlden ska tro, säger hon mer eftertryck.

– Det är precis tvärt om – valet försvårar kampen för demokrati!

Bland annat har en ny vallag införts som innebär att stora grupper inte tillerkänns rösträtt. Särskilt minoritetsfolken drabbas av denna lag. Juntan också genomfört stora och mycket brutala folkomflyttningar inför valet, för att gynna de juntatrogna kandidaterna.

– Det handlar om över 100 000 personer som tvingats att lämna sina hem. Många av dem har utsatts för misshandel, våldtäkt och andra grova övergrepp.

Risken finns att omvärlden godkänner valet och att juntan därmed stärker sin ställning både nationellt och internationellt, menar Debbie Stothardt, som just nu ägnar all sin tid åt att sprida kunskap om vad valet innebär för burmeserna. Under sju veckor har hon förutom Sverige också besökt Storbritannien, Schweiz, Frankrike och Armenien och deltagit i möten med politiker, forskare, människorättsaktivister och demokratikämpar.

Gå inte på juntans budskap

Hennes budskap är: Gå inte på juntans påstående att valet gör Burma demokratiskt. Kräv istället via era parlament och EU att FN agerar för att stoppa juntans brott mot de mänskliga rättigheterna.

Det är väl känt att militärdiktaturen godkänner och även medverkar till tvångs- och slav- och barnarbete, människohandel, sexuellt utnyttjande och andra grova brott mot de mänskliga rättigheterna. Flera resolutionsförslag som fördömer de här brotten har lagts fram för FN:s säkerhetsråd, men inte gått igenom. Skälet är att Kina och Ryssland, som båda är permanenta medlemmar i rådet, har lagt in sitt veto. Men de börjar ändra uppfattning, menar Debbie Stothardt.

– Folkomflyttningar inför valet och rädsla för övergrepp har lett till att tiotusental burmeser flytt över gränsen till Kina. Detta liksom den drog- och sexhandel som växer i gränsområdena ogillas av den kinesiska regimen.

– Ryssarna är intresserade av Burmas uranfyndigheter och har gynnat landet bland annat genom att utbilda deras militär. Men de oroas också av att Burma blir allt mer instabilt.

Ju fler länder som öppet kräver demokrati i Burma, desto lättare är det att få Kina och Ryssland med sig, fortsätter hon.

– Världspolitik framställs ofta som något mycket komplicerat. Men det håller jag inte med om. Alla regimer och organisationer består av människor – och människor kan man påverka. Det gäller att hitta de argument som får ens motståndare att vilja byta sida!

Utbildar burmesiska demokratiaktivister

Debbie Stothardt startade demokratiorganisationen Altsean Burma 1998, och har jobbat med den sedan dess. En viktig del av verksamheten är utbildning av burmesiska demokratiaktivister, allt från kortkurser på 2-5 dagar om hur man organiserar demokratiaktioner till halvårslånga kurser för att utbilda kvinnliga ledare. Förra året höll man 22 kurser med sammanlagt cirka 400 deltagare.

– Det är fantastiskt att se hur kvinnorna växer under de här kurserna. En del tillhör minoritetsfolk och har aldrig tidigare träffat personer från andra folkgrupper. Första tiden är de blyga och rädda, men efter hand lär de sig att genomföra projekt och ta eget ansvar.

De längre kurserna hålls i Thailand. När kvinnorna återvänder till Burma blir de ledare för lokala proteströrelser. Till omgivningen säger de att de har varit iväg som migrantarbetare.

Kortkurserna genomförs oftast inne i Burma.

– Det är lättare att smuggla in en lärare till Burma än att få ut 10-15 deltagare under några dagar.

Blev aktivist som 15-åring

Debbie Stothardt kommer från Malaysia, det europeiskt klingande namnet beror på en skotsk farfar. Hon blev aktivist redan som 15-åring, när rektorn i hennes skola vägrade att agera mot en ung man som trakasserade Debbie och hennes klasskamrater.

– Då gick jag till lokaltidningen och fick in en artikel. Killen åkte fast och jag fick extrajobb som reporter!

Efter skolan började hon jobba heltid på tidningen – som kriminalreporter. Den erfarenheten har hon stor nytta av som aktivist, säger hon.

– Jag intervjuade många kriminella, och insåg att de visste något viktigt – att även de mest genomtänkta säkerhetssystem har luckor som går att utnyttja. Det tog jag med mig till Altsean. Trots juntans bevakningssystem hittar vi alltid sätt att träffa, utbilda och stödja burmesiska demokratiaktivister.

På frågan om hon inte misströstar ibland om situationen i Burma med tanke på att saffransrevolutionen slogs ned och Aung San Suu Kyi fortfarande är frihetsberövad svarar hon blixtsnabbt – aldrig!

– Saffransrevolutionen lyckades! Att den genomfördes var i sig ett mirakel, och det fortsätter att hända positiva saker inne i landet.

– Att militären tvingade soldater att attackera munkar var mycket demoraliserande för befolkningen – även för dem som deltog i skjutandet. Munkar är oerhört respekterade i Burma, och många soldater känner stor vrede mot de ledare som beordrade attackerna. Kraften i detta ska man inte underskatta.

Palmecentrets stöd till demokratirörelsen i Burma är välkänt och har betydelse, understryker Debbie Stothardt.

– Det ekonomiska stödet behövs. Men lika viktigt är er motivation och energi att stödja kampen för demokrati och mänskliga rättigheter, i Burma och andra länder.

Text: Agneta Carlseson
Foto: Linda Håkansson

 

Publiceringsdatum: 2010-05-10

Till toppen av sidan
Världspolitik framställs ofta som något mycket komplicerat. Men det håller jag inte med om. Alla regimer och organisationer består av människor – och människor kan man påverka. - Debbie Stothardt

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...