Skriv ut

Intresset var stort för Palmecentrets seminarium om presidentvalet i Vitryssland den 19 december. – Jag har små förväntningar, tyvärr, sa Tone Tingsgård som tidigare arbetat med valövervakning för OSSE. Andra medverkande i panelen var Amanda Lövkvist, Silc förlag; Stefan Eriksson, ambassadör och Martin Uggla, ordförande för Östgruppen.

Hur ser den vitryska oppositionen ut? Vad är utsikterna för ett framtida demokratiskt Vitryssland? Det var huvudfrågorna när Jens Orback, generalsekreterare i Olof Palmes Internationella Center, inledde seminariet. Utanför fönstren singlade snön ned och Adolf Fredriks kyrka intill påminde om vår samtida historia. På dess kyrkogård ligger två socialdemokratiska ledare begravda, Hjalmar Branting och Olof Palme. Ingen av dem fick under sin tid uppleva det nya europeiska landet Vitryssland, ett land som uppstod – mer eller mindre ofrivilligt – efter Sovjetunionens sammanbrott.

Hur väcktes ert intresse för Vitryssland? undrade Orback. Alla i panelen svarade att det var genom kontakt och intresse för Ryssland och det ryska språket.

Martin Uggla var dock noga med att påpeka att han i dag kallar Vitryssland för Belarus.

– Det är olyckligt med sammanblandningen med Ryssland. Många tror att det bara är en del av grannen i öst.

Även förhållandet mellan de två länderna, som ingår i en gemensam handelsunion, diskuterades i panelen. Rysslands president Dimitri Medvedev har på senare tid starkt kritiserat sin kollega Aljaksandr Lukasjenka. Det är uttalanden som får Wikileaks-avslöjandena om ambassadskvaller att blekna. I den ryska statskontrollerade kanalen NTV har Lukasjenka pekats ut som tyrannisk diktator och mördare. Men hur detta förhållningssätt kommer att avspegla sig i det kommande valet är det svårt sia om, ansåg alla i panelen. Kanske den främsta effekten är att EU och Ryssland enas i sin allmänna syn på landet.

Lukasjenka talangfull

Stefan Eriksson, ambassadör med sammanlagt fem års närvaro i Vitryssland, menade att det inte går att komma ifrån att Lukasjenka är en talangfull politiker.

– Han har styrt landet i sexton år och måste ses som ett fenomen. Men valet som han vann 1994 har inget att göra med senare val.

Stefan Eriksson sa att det som nu utspelas är en stor kampanj i syfte att befästa presidentens ställning. Detta trots att sju oppositionskandidater ”släppts igenom” av den centrala valkommissionen efter en livlig insamling av namnunderskrifter i oktober månad.

– Nu upprepas samma procedur med valorganisationen där det inte finns en möjlighet till verklig insyn. Det är inget val i vanlig bemärkelse, betonade Stefan Eriksson.

Amanda Lövkvist, Silc förlag, som engagerat sig många år för Vitryssland anser att de vitryska ungdomarna är politiskt engagerade, men att de har mycket svårt påverka.

– De tror inte att de kan göra något, ungefär som när Homer i serien Simpsons tacklar svårigheterna med Mr Burns, direktören för kärnkraftverket. Precis som Homer tycker man att systemet är dåligt, men man vet inte hur man ska ändra på det. Resultatet blir, i verklighetens Vitryssland, att man försöker byta jobb eller flytta utomlands, sa Amanda Lövkvist som gjorde en uppskattning om att det kanske finns femtusen aktiva medlemmar i olika politiska organisationer.

– En av mina vänner i Minsk, som jag pratade med i går, trodde att det skulle ta minst fem-tio år innan Vitryssland blir mer demokratiskt. Oj, det var kort tid, tänkte jag.

– Ja, verkligen. Själv skulle jag gissa på tjugo år! inflikade Tone Tingsgård.

Amanda Lövkvist kontrade med ”17,5 år kanske?” och fortsatte sin tankegång om den politiskt oerfarna befolkningen.

– Men hur ska landet bli när det är fritt? Vilka blir de nya rollerna för de inblandade? Jag tycker det är viktigt att tänka på det idag. Nyligen läste jag beskrivningar från Folkpartiets utbytesprojekt med Estland från 1991. Jag slogs av hur viktigt det är att vara med under de första åren av frihet. Det visade sig vara minst lika angeläget. Därför ska vi plocka fram de erfarenheter som finns från Baltikum.

”Jag tvivlar på de höga siffrorna”

Sverige kommer att skicka två valövervakare, åtta valobservatörer och en statistiker till Vitryssland inför presidentvalet. Beslutet har fattats efter en begäran från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE.

Men även om syftet är gott kommer de inte att kunna kontrollera om valet genomförs på ett rättvist sätt. Själva formen för rösträkningen tillåter ingen insyn. Antalet förhandsröster inför valdagen den 19 september är omfattande.

– Jag har tyvärr små förväntningar på valet, sa Tone Tingsgård, som tidigare varit vice ordförande i säkerhetsorganisationen OSSE.

– Valorganisationen har lämnat ett förfärligt litet utrymme för motkandidaterna att synas. Jag tvivlar också på de höga siffror som anges för insamlingen av namnunderskrifter. Tror ni att motkandidaterna samlat in över en miljon underskrifter? undrade hon och tittade ut över publiken.

Tone Tingsgård har arbetat politiskt hela sitt vuxna liv och har nyligen lämnat sitt uppdrag som riksdagsledamot för socialdemokraterna.

– Och sedan att presidenten samlat in ytterligare över en miljon underskrifter? Det är löjligt höga siffror. Tänk vilket arbete det är att skaffa underskrifter, det kräver ett oerhört omfattande engagemang.

En poäng att inte gripa alla

– Det är inget terrorvälde vi ser i Belarus, sa Martin Uggla, som är ordförande för Östgruppen och följer utvecklingen i landet sedan tio år.

– Alla är inte rädda hela tiden, men den som agerar offentligt mot makten tar stora risker. Det är den eller de som sticker ut hakan längst som man slår till mot.

2006 infördes en ny lag där även medlemmar i icke-registrerade politiska partier och oberoende frivilligorganisationer tillåts verka offentligt. Eftersom myndigheterna nekar flera organisationer tillstånd har den grundlagsskyddade föreningsfriheten upphävts. Det innebär att all verksamhet i icke-registrerade organisationer är kriminell i lagens mening och belagd med fängelsestraff eller böter.

– Polisinsatserna är inte storskaliga. Poängen är inte att gripa alla, det räcker med några få för att avskräcka. De stora aktionernas tid är förbi. I dag har många valt att kanalisera sitt motstånd på annat sätt. Den senaste massarresteringen ägde rum i maj när kampanjen ”Tala sanning” försökte på tänja på gränserna.

Presidentens självbild

Hur ser president Lukasjenka på sig själv? undrade Jens Orback.

– Han har skapat en bild av sig själv som landsfader, sa Stefan Eriksson, och ser inte ut att ha några allvarliga tvivel på att det han gör är bra.

Aljaksandr Lukasjenka var tidigare officer i det militära och kolchoschef. Han är uppvuxen i ett mindre samhälle utanför Vitebsk. 1990 valdes han in i parlamentet och 1994 valdes han till president i fria val med över åttio procent av rösterna.

– Just nu ger han åtskilliga intervjuer för västmedia, vilket kan förklaras av den dåliga relationen med Ryssland, men som också ska visa att han vill genomföra ett rättvist val av europeiskt snitt.

– Han driver landet som en kolchos! ansåg Amanda Lövkvist.

– Ryssland har hittills rabatterat olja och gas, därmed har ekonomin varit stabil. Men det finns ingen öppen marknadsekonomi. När det blir svårigheter inom industri får arbetarna helt enkelt vara hemma några dagar då och då med sänkt lön.

Europeiska unionen har officiellt lämnat isolationspolitiken mot Vitryssland, för att satsa mer på en, vad man kallar för, engagemangspolitik.

Martin Uggla ansåg att det var en falsk motsättning att ställa isolation mot engagemang.

– Sverige och EU kan komma undan för lätt, det finns under nuvarande regim ingen förutsättning att åstadkomma en demokratisk förändring.

Stefan Eriksson höll inte riktigt med.

– Det är möjligt för EU att ha ett kritiskt engagemang. Vi har, och ska ha, officiella kontakter och måste utveckla dialogen.

Inga förutsättningar

Från publiken väcktes många frågor. En frågeställare undrade hur panelen såg på att man använder ”svenska statliga medel för att byta ekonomiskt system i ett grannland”. Jens Orback sände en bumerang i retur.

– Är det fel att diskutera situationen?

Ingen i panelen ansåg att de bedrev någon samhällsomstörtande verksamhet.

– Ingen här arbetar mot någon enskild, däremot vill vi stödja människorna i Belarus för att de ska få ett mer demokratiskt system, sa Martin Uggla.

– Inför valet är det viktigt komma ihåg att det är Vitryssland som bjudit in valövervakare, replikerade Tone Tingsgård, annars skulle vi inte kunna närvara.

En dam ville gärna se ett större utbyte med Vitryssland.

– De har stora kunskaper i hälsovetenskap.

Paneldeltagarna nickade, men ingen var kunnig i just detta ämne.

Örjan Berner, tidigare ambassadör i Ryssland, undrade över regimens popularitet och om den ekonomiska utvecklingen. Lars Ekeman, generalsekreterare för Folk och försvar, ansåg att den verkliga situationen var höljd i dunkel.

– Här finns en alldeles för dålig ekonomisk analys. Om ryssarna stänger gränsen för den vitryska importen av varor blir det riktigt illa.

Det är helt uppenbart att det vilar en oroväckande skugga över Vitryssland efter nyår, oavsett valresultat. Mycket tyder på att energibråket mellan Moskva och Minsk accelererar när olje- och gasavgifterna ska fastställas. Samtidigt har onekligen levnadsstandarden för medelklassen ökat de senaste åren, trots att de har några av Europas lägsta löner.

Lunchseminariet slutkläm handlade om att det kommande presidentvalet ser ut att gå i maktens riktning. Det är den som har kontroll över rösträkningen.

– Det är tråkigt, menade Tone Tingsgård. Vitryssland är värt ett bättre öde.

– Det finns helt enkelt inga förutsättningar för ett rättvist val i dag, sa Stefan Eriksson som återgav en statligt initierad opinionsundersökning som visar att presidenten kommer att få omkring 80 procent.

– Och då blir det så, eller åtminstone 70 procent av rösterna.

Hjalmar Branting kändes plötsligt närvarande. Han stred i slutet av 1800-talet för allmän rösträtt och att konflikter skulle lösas på fredlig väg. Hans politiska liv präglades av händelserna i Ryssland. När tsaren avsattes 1917 blev det oroligheter i hela Europa, i Stockholm hungerkravaller. Branting bidrog till att stabilisera läget, men blev för all framtid avskydd av de svenska revolutionärerna.

Det är förstås bara en gissning, men nog hade Branting känt igen tongångarna om fria och allmänna val i ett av Sveriges närmsta grannländer.

Text och foto: Maria Söderberg

Fotnot:
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, förkortat OSSE (på engelska OSCE) arbetar med ”tidiga varningar, konflikthantering, riskhantering och återuppbyggnad” i Europa. Dess företrädare ESK bildades under kalla kriget som ett forum för dialog mellan väst och öst. Sedan 1993 är OSSE genom FN-stadgan en regional organisation inom FN med säte i Wien.

Publiceringsdatum: 2010-12-15

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...