Skriv ut

Moldavien är ett av Europas fattigaste länder. Inrikespolitiskt präglas det av parlamentarisk instabilitet. Tidigare i mars avgick koalitionsregeringen, ”Allians för europeisk integration”, som styrt landet i minoritet sedan 2009. Utrikespolitiskt är det framför allt två frågor som dominerar: EU och den så kallade frusna konflikten med Transnistrien. Den 6 mars arrangerades ett seminarium på ABF för att fördjupa den ofta knapphändiga rapportering om vad som sker i Moldavien.

Moldavien är beläget på gränsen mellan två kulturområden: det ryska och det rumänska. Och den nationella identiteten är en politisk stridsfråga. Liksom i många andra forna sovjetrepubliker finns där en dragkamp mellan öst och väst. Det gäller i frågan om hur man ska förhålla sig till EU, och inte minst i den frusna konflikten med Transnistrien – en utbrytarrepublik på gränsen till Ukraina, som sedan drygt tjugo år tillbaka haft självstyre, med gränskontroller och utrikesdepartement och med understöd av rysk militär.

– De moldaviska politiska partierna går inte att enkelt placera in på en höger- vänsterskala. Skalan handlar snarare om hur man ser på nationen, sa Andreas Johansson, som har disputerat med en avhandling om Moldavien och bott i landet som representant för Sida.

Synen på nationen är viktig men positionerna kan skifta snabbt. Som när kommunistpartiet och dess ledare Voronin gick från att vara starkt Sovjet-nostalgiska 2002 till att plötsligt eftersträva ett EU-medlemskap 2003. En kovändning som den kommunistiska väljarkåren följde med i. Det är typiskt för Moldavien menade Johansson, som beskrev landet som ganska pragmatiskt.

– Man trycker upp banderoller där det står ”älska ditt språk, älska ditt land”, men man skriver inte vilket språk, för då blir det genast mycket mer kontroversiellt, sa Johansson.

Torgny Hinnemo, journalist och författare som har gjort ett par längre reportageresor i Moldavien under de senaste åren och var Moskva-korrespondent för SvD i början av nittiotalet, menade att konflikten i Transnistrien inledningsvis inte handlade om identitet och språk.

– Det var snarare affärsintressen som låg bakom. När man bröt sig loss från Moldavien var ekonomin i Transnistrien mycket bättre. Den dåvarande diktatorn Smirnov, som avgick 2011, var inte ens därifrån. Han var en ryss som länge gjort affärer i Ukraina. När Sovjet imploderade råkade han bara befinna sig i Transnistrien, och ville helt enkelt fortsätta med sin affärsverksamhet, sa Hinnemo.

Konflikten förstärkte kulturella skillnader, enligt Hinnemo. Situationen för den rumänsk-talande befolkningen i Transnistrien har sedan dess varit besvärlig. Skolor som undervisar på rumänska stängs, och det latinska alfabetet är förbjudet i många sammanhang.

Nyligen fick Thomas Hammarberg, före detta kommissionär för mänskliga rättigheter i Europarådet, komma in i Transnistrien för att skriva en rapport för FN:s räkning. Att han tilläts göra det är rent sensationellt, menade Johansson. Men så har trycket också lättat en aning den senaste tiden.

– Transnistrien har varit en fullfjädrad diktatur, men sedan Smirnov inte fick sitta kvar har en del saker förändrats. När jag besökte regionen för ett par år sedan vågade ingen inhemsk journalist träffa mig. Jag hade haft kontakt med flera stycken, men plötsligt svarade inte en enda på mobilen. Men när jag var där senast ville de gärna träffa mig, och jag blev till och med inbjuden till en diskussionsklubb där man talade om alla möjliga kontroversiella frågor, sa Hinnemo.

Vad som kommer att ske i Moldavien nu när regeringen har avgått är svårt att förutse. Förmodligen kommer partierna i koalitionen försöka bilda en ny regering, vilket antagligen kommer misslyckas. Och i nästa val trodde Johansson att kommunistpartiet kommer att gå framåt, eftersom folk är trötta på de konflikter som förknippas med den avgående koalitionen. Men hur kommunisterna för närvarande ställer sig till EU är svårt att veta.

– De har hållit en låg profil i EU-frågan den senaste tiden. Förmodligen för att kunna hålla alla dörrar öppna, sa Johansson.

Seminariet arrangerades av Palmecentret, OSSE-nätverket, ABF Stockholm och Sällskapet för studier av Ryssland, Central- och Östeuropa samt Centralasien.

TEXT: JOHN RUNESON

Publiceringsdatum: 2013-03-13

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...